Lindomes författare i förskingringen

Kring 1970 såg man ofta den unge Lindomebon Bo Göran Carlsson i tidningarna, men så försvann han. I en nyutkommen bok berättar han vad som hände sedan. Han blev lärare och har haft tjänst på olika ställen. I berättelserna från hans år som lärare finns mycket att hämta även för en mölndalsbo.

Dunsereds skola

Barndomens intryck kan betyda mycket. Om sitt år i Dunsereds skola har Bo Göran Carlsson skrivit mycket i sin skildring av barndomens Lindome. (Denna bok med titeln ”Bilder från Lindome 1947-1972” anmäldes av mig i MP 8/11 2008.) I sin nya bok ”24 år på Alströmer (Rapport från min båge)” skildrar han vad som hände sedan. Boken inleds med skoltiden i Dunsered:

”Det var nog i B1-skolan i Dunsered i Lindome som jag första gången funderade på att bli lärare. Jag hade en oerhört sympatisk folkskollärarinna där, fortfarande pigga och alerta Ingrid Aronsson. Jag hade haft henne i tredje klass i nuvarande Församlingshemmet också, och efter året i Dunsered följde hon mig tillbaka till Kyrkskolan i femte. I Dunsered rådde rena Sörgårdsidyllen.” Bo Göran Carlsson föddes 1943, och Sörgårdsidyllen i Dunsered bör alltså i tiden ligga strax före mitten av 1950-talet, närmare bestämt 1953-1954.

Lång lärartjänst

Liten blev stor, men Bo Göran läste vidare. På sitt uddiga och oefterhärmliga sätt skriver han: ”Sommaren 1972 fick jag besked om att jag blivit antagen (eller var det möjligen intagen!?) på Lärarhögskolan i Göteborg.” Han genomgick (eller bör man möjligen skriva genomled!?) denna utbildning, och därmed var han tyvärr förlorad för Lindome och Mölndal. Lärare är ett rörligt släkte, som måste söka sig dit, där tjänsterna är lediga. Få lärare får tjänst på hemorten.

Bo Göran Carlsson hamnade först på Teknis (nuvarande Sven Eriksonskolan) i Borås, där han undervisade i tolv år. År 1985 bytte han skola och blev lektor i Alströmerskolan (numera Alströmergymnasiet) i Alingsås. Där blev han kvar i 24 år fram till sin pensionering. Om åren i Alströmergymnasiet handlar den nya boken. Bo Göran Carlsson har inte trivts med skolpolitiken, ständiga förändringar och tilltagande ringaktning av lärdom och kunskapsinhämtning, men han har trivts med att undervisa och att umgås med (huvuddelen av) sina lärarkolleger.

Björn Sandmark

Somliga lärare får sina fiskar varma, ty författaren är inte rädd att säga sin mening, men de uppskattande personporträtten är utan jämförelse flest. Där finns en mycket stark mänsklig värme. Uppenbarligen har Bo Göran Carlsson velat hedra sina bröder och systrar inom lärarskrået genom att bevara några minnesglimtar av dem åt eftervärlden.

En av dessa är Björn Sandmark, känd från Mölndal: ”Björn Sandmark var bara två år på Alströmergymnasiet, han hade föga erfarenhet av att leda en stor skola, men i detta var honom Bo Lundahl behjälplig. Hans inhopp livade modet på skolans kuvade akademiker och kom som en vitamininjektion i verksamheten. Men efter bara två år hoppade han alltså av, blev utbildningschef i Mölndals kommun och gick sedan vidare till en ännu mera passande uppgift, nämligen att bli chef för Göteborgs kommuns kulturförvaltning.” Verkligt framstående personer får man alltså inte behålla i vare sig Alingsås eller Mölndal.

Hilliges och Runefeldt

Även en Kålleredsbo dyker upp i lärarkåren, nämligen ”Claes Hilliges, långsmal och superskärpt ämneslärare i matematik och musik, som lämnade Alströmer för folkhögskolan och kontorskarriär i kyrkan. Han kunde redogöra för sambandet mellan musiken och matematiken på ett sätt som var begripligt också för en humanist. Claes är från Kållered, där jag, när han gick i småskolan, körde lastmoped för Lindgrens lanthandel.”

En annan medlem av lärarkåren är Solveig Runefeldt, som likaså får mycket gott betyg. Hon var adjunkt i engelska och franska och ”bor sommartid i Hällesåker i min gamla hemkommun Lindome”. Många kända namn passerar på detta sätt revy. I Dunsereds skola kände Bo Göran verkligen, att han trivdes med lärare, läsning, kamrater, ja, skolans värld i dess helhet. Denna trivsel har bestått trots en i många avseenden olycklig skolpolitik och åtskilliga medlöpare inom lärarkåren.

Berikande böcker

Författaren nöjer sig inte med att skriva memoarer. År 2008 kom en bok om ”Asaguden Balder i källorna och forskningen”. Samma år utgav han även en bok om den tyske teologen Adolf von Harnack. Carlsson har även översatt skrifter från norska: 2008 en bok om Kjeåsen i Eidfjord, 2009 en bok om målaren Nikolai Astrup och en annan om slaget vid Kringen och skottetåget 1612. I sina memoarer skriver Carlsson: ”Jag har flytt verkligheten i skolans värld genom att plugga.” Här är Bo Göran Carlsson grovt orättvis mot sig själv. Han har icke flytt. I 36 år har snillet från Lindome arbetat som lärare med goda vitsord från både rektor och elever. Den ofta grå och torftiga vardagen har han berikat med nya kunskaper. Allt detta har kommit hans elever till godo, och nu får också hans läsare ta del av hans kunskaper och insikter. Vi hoppas, att Lindomes författare i förskingringen ger ut fler böcker.

Annonser

One thought on “Lindomes författare i förskingringen

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s