Christina Halls visbok

Vem skrev de franska verserna i

Christina Halls visbok?

En handskriven visbok

Hösten 2006 gjorde Niklas Krantz sitt livs (hittills) värdefullaste fynd, nämligen Christina Halls visbok från 1766. Här har vi en handskriven visbok med en mängd trevliga, roliga och uppsluppna visor. Här får vi reda på vad man sjöng i Göteborg och på Gunnebo under senare hälften av 1700-talet och i början av 1800-talet. På pärmens insida står orden: ”Christina Halls Wis Bok Anno 1766”. Undersökningar av handstil, språk och innehåll gav oss många bevis och sannolikhetsskäl, som visade, att visbokens Christina Hall var densamma som vår Christina Hall, John Hall den äldres maka och husfru på Gunnebo. Jag höll ett kortfattat föredrag om bevis och sannolikhetsskäl på Gunnebo Vänners årsmöte 2009 och skrev två artiklar åt Mölndals-Posten i detta ämne (MP 17/6 och 8/7 2009).

Vem författade visorna?

 Visbokens text och mina långa utredningar har skrivits ut på dator av museiassistent Helen Ljungström. Nu gäller det att spåra författare och melodier till visorna. (I enlighet med seden på 1700-talet och långt senare skrev man inte författarens namn.) Ett par visor är skrivna av Hedvig Charlotta Nordenflycht och åtskilliga av Bellman, men de flesta återstår att utreda.

Gåtfulla är några franska verser. De är skrivna långt fram i boken. Handstilen överensstämmer inte med Christina Halls sätt att skriva, och vi vet inte vem som har skrivit ned dessa verser. I detta fall kan det dessutom visa sig vara mycket svårt att spåra författare. Den franska litteraturen är ju mycket omfattande, och författarna skrev ganska likartat, i och med att man hade en gemensam stil och gemensam uppfattning av vad som skulle behandlas.

Kan någon hjälpa oss, är vi mycket tacksamma. Här meddelas dels texten med visbokens stavning, dels min översättning av verserna.

Vad betyder ”mes gripeaux”?

 Ett ord är dunkelt till sin innebörd. I verserna uppmanas herden Colin av herdinnan Agata att kyssa ”mes gripeaux” (hennes ”gripeaux”). Ordet gripeau finns inte i franska ordböcker. Anna Jolfors har forskat och kommit fram till, att gripeau förekommer i ortnamn och där betyder sluttning. Betyder ordet i verserna någon ”sluttande” eller med andra ord någon rundad kroppsdel? Vem känner 1700-talets franska salongsspråk?

Verserna i översättning

 Så här lyder verserna, översatta till prosa av Lars Gahrn:

Ingenting finner så mycket behag inför de skönas ögon som krigarnas mod. Var tapper och trogen, du i din tur. Så svarar jag å hennes vägnar. Kärleken bland lagerkransar har aldrig funnit en kvinna vara grym och omedgörlig.

Slut

En annan

Jag skulle föredraga att utan hund och utan herdestav bevaka hundra får nära sädesfältet än en enda ung flicka, vars hjärta har talat (gjort sitt val).

Slut

(Herden Colin säger:)

På denna öde landsbygd, innerst i de mörka skogarna, kommer jag att i bergen alla dagar räkna upp mina bedrövliga sorger. Som en ensam ringduva suckar jag ständigt, och vid Glicères namn hör jag ett återskall.

#

Ödlorna finner skugga vid foten av täta buskar, och på sin skuggiga tillflyktsort går hjordarna att smaka sin föda. Alla dagar – utan uppehåll – följande spåren av deras steg blandar jag med syrsornas sång mina klagoljud, som du inte hör.

#

(Herdinnan Glicére säger:)

Kom och bo i min hydda av halm! Kom och för mina getter till bete. Kom och tryck med dina späda läppar ljuvligen mina … Utan något utbyte lever ditt hjärta annorstädes bland de skönaste nöjen. Det är under ett tak av ormbunkar som kärleken njuter vilan.

#

Man försmår din uppvaktning, Colin. Man lyssnar inte på den. Din Glicère uppskattar en annan i denna by mycket mera. Det är för mycket att gråta över en otacksam. Gå och återfinn dina tackor. Agatas ömma kyssar skall ge dig hämnd för denna ringaktning.

Den franska texten

Här kommer visbokens franska text. Den står på sidorna 124-126. Efter sidan 126 saknas flera sidor, som har blivit utgivna. Dikten kan alltså ha varit längre.

124

Rien ne plait tant aux ÿeux des belles ://:

que le courage des Guerriers ://:

Soyez vaillant Soyez fidelle

A votre retour; je reponds d’elle ://:

l’amour sous les lauriés ://:

n’a point vû de cruelle ://:

Fin

Un autre

Sans chien et sans houllette ://:

J’aimerois mieux garder

Cent moutons pres du blé

qu’une fillette

Dont le coeur a parler

Fin

125

Dans ces desertes Campagnes

Au fond de ces noires forets

Je viens compter au montagnes

Tous les jours mes tristes regrets

Comme un ramier solitaire

Je suis toujours gemissant,

Et au nom de Glicere

J’entends le retentissement

#

Les Lesards trouvent de l’ombre

au pieds de ces buissons epais

et dans leurs retraite sombre

Les Troupeaux vont gouter le frais

Tous les jours sans intervalle

Sur la trace des ses pas

Je mele au chant des cigales

Des plaïntes que tu n’entend pas

#

126

Viens habiter ma Chaumiere

Viens mener paitre mes Chevreaux

Viens de ta levre legere

Doucement presser mes gripeaux

Vainement ton coeur expire

Allieurs des plaisirs plus beaux

C’est sous le toit de fougere

Que l’amour goute le repos.

#

On dedaigne ton hommage

Collin on ne l’ecoute pas

D’un autre dans ce Village

Ta Glicere faite plus de cas

C’est trop pleurer une ingrate

Vas retrouve Tes brebis

Les tendres baisers d’agate

Je veng erout de ce mepris

_____

Vem eller vilka skrev dessa skaldestycken? Hur lyder melodierna? Alla uppslag välkomnas.

 

Annonser

6 thoughts on “Christina Halls visbok

  1. För resterande föreslår jag följande:
    ”Un autre”: komiska enaktsoperan ”Rose et colas” komponerad av Pierre-
    Alexandre Monsigny (1729 – 1817) på texter av Michel Jean Sedaine 1719-1797.

    125 och resterande ”Romace Angloise”.

    (Länkar kommer per mail!)

  2. Om ingen redan knäckt nöten med de franska citaten: de är vad jag förstår från den komiska operan ”L´Ami de la Maison” i tre akter med musik av André Grétry (1741-1813) och med libretto av ledamoten i den franska Akademien Jean-François Marmontel (1723-1799)

  3. Visboken inköptes på auktion, efter att ha blivit uppmärksammad av Niklas på nätet.

    Med bästa hälsningar
    Lars Gahrn

  4. Hej!

    Eftersom du är arkeolog, förstår jag, att du värderar guldgubbepatrisen högst. Den är ett värdefullt fynd. Har man annan inriktning, kan dock värderingen bli en annan. Före publiceringen fick Niklas titta igenom och godkänna texten. Härmed är vi två mot en, vilket inte hindrar att alla tycket att guldgubben är värdefull.

    Med bästa hälsningar
    Lars Gahrn

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s