Herdinnan Lysandra och herden Damon

Herdinnan Lysandras och herden Damons

samtal om kärlekens beständighet och flyktighet

I Christina Halls visbok (påbörjad 1766) finns en dikt, vari en man och en kvinna med vanliga herdenamn samtalar om kärlekens beständighet och flyktighet. Dikten är skriven av Hedvig Charlotta Nordenflycht och trycktes två gånger (1759-1762 och 1774) kring början av visbokens användningstid. Christina Halls uppteckning uppvisar dock flera intressanta avvikelser från den tryckta texten. Christina Halls version återfinns på sidorna 61-63 i visboken. Den avtrycks här med tillstånd av Niklas Krantz, som äger visboken.

 Säg mig, Damon, sad’ Lysandra

1. – Säg mig, Damon, sad’ Lysandra,

du min ömhets enda mål,

kan din kärlek sig förandra?

Säg vad prov din ömhet tål!

Skulle den av köld försvinna

och din eld av hårdhet dö?

– Nej, sad’ Damon, lågor brinna

även ibland is och snö.

2. – Än, om jag din frid förvillar,

alltid stridig i beslut,

nu förkastar, åter gillar,

ömsar sinne var minut,

tvärt mot all din vilja tycker,

ömsar tycke, smak och tro?

– Nej, sad’ Damon, dessa nycker

jaga ledsnad ur vårt bo.

#

3. Än, om mig den yran fattar,

att jag, svartsjuk, led och tvär,

dig med ständig misstro mattar,

spöke ser där intet är,

kan min sinnesstorm ej styra,

’väcker alla stunder krig?

– Nej, sad’ Damon, denna yra

vittnar, att du älskar mig.

#

4. – Men om Thyrsis en gång vinner

och för sina plågors längd,

när han mig oväpnad finner,

får en blink av ömhet mängd?

Oförtänkt plär kärlek råda.

Hemligt övar den sin makt.

– Nej, sad’ Damon, denna våda

sätter hjärtat mer på vakt.

#

5. – Än, när sig min vår förbyter,

rosen bleknar, liljan flyr,

när den eld i hjärtat tryter,

som dig roar och dig bryr?

Kärlek plär med skönhet vandra,

lyda städs’ varandras röst.

– Nej, sad’ Damon, min Lysandra

segrar även i sin höst.

#

6. – Vad kan då min sällhet röra?

Damons eld ej ändring får.

Den skall all min lycka göra.

Den på tid och skiften rår.

Tryggt jag törs min frihet våga,

äkta bojor taga an.

– Nej, sad’ Damon, all min låga

slocknar, om jag blir din man.

La Fin

 

Många läsarter

En textkritisk utgåva av denna dikt med avvikande läsarter finns i: Samlade skrifter av Hedvig Charlotta Nordenflycht utgivna av Hilma Borelius (II, 1927, s. 414-416, III, 1938, s. 529-530).

En jämförelse mellan standardupplagan och denna uppteckning visar först några uppenbara skrivfel:

hårdet (hårdhet) 1.
trycker (tycker) 2.
Inga ledsna (jaga ledsnad) 2.
vård (vår) 5.

De första, andra och fjärde avvikelserna tyder på, att det rör sig om en uppteckning. Den tredje tyder på en avskrift.

Här följer övriga olikheter. Ingen av dessa läsarter är tidigare känd.

Första strofen

din kärlek (ditt hjärta)
din ömhet (din kärlek)
Skulle den av köld försvinna (Skull’ han tynas genom plågor)
… och din eld av hårdhet dö? (Och av hårdhet se sitt slut?)
… lågor brinna/även ibland is och snö. (… stängda lågor / bryta mera häftigt ut.)

Andra strofen

frid (ro)
ömsar (byter)
tvärt mot all din vilja tycker (Aldrig ense med dig tycker)
tycke, smak och tro (seder, smak och ro)

Tredje strofen

led (rörd)
misstro (klagan)
min sinnesstorm (mitt sinnes storm)

Fjärde strofen

Thyrsis (Lisis)
blink (blick)
plär (kan)

Femte strofen

i hjärtat (i ögat)
lyda städs’ varandras röst (tjusas av dess ljuva röst)

Sjätte strofen

Full överensstämmelse

Poetiskt högtstående läsarter

De uppenbara felskrivningarna tyder i tre av fyra fall på, att detta är en nedteckning av en visa, som någon har hört. Flertalet andra läsarter tyder på detsamma. I många fall har ett ord bytts ut mot ett liktydigt eller ett som också passar i sammanhanget. Så sker ofta, när man skall hålla en visa eller ett skaldestycke i minnet. I första, andra och femte strofen finns dock mera omfattande läsarter. De är bättre än eller jämngoda med standardversionens. De har uppenbarligen åstadkommits av någon med skaldebegåvning. Har skaldinnan själv åstadkommit dem vid någon bearbetning av sina dikter, eller har någon sångare eller uppläsare gjort dessa insatser? Jag kan inte avgöra denna fråga. Kan någon annan?

Vem skrev motsvarigheten om Damon och Corinna?

Än mer förundrad blir man, då man finner en likartad dikt längre fram (på sidorna 72-74) i visboken. I detta fall för mannen ordet och ställer frågorna till kvinnan. Versmåttet är detsamma liksom antalet strofer, namnet på herden och slutpoängen. I övrigt har denna dikt egna uttryckssätt och formuleringar. Den är poetiskt högtstående. Har den skrivits av Hedvig Charlotta Nordenflycht själv eller av någon annan? Jag kan inte avgöra denna fråga. Kan någon annan? Döm själva! I visboken läser vi:

1. – Hör, sad’ Damon, min Corinna,

mina suckars ögnemål,

kan din kärleks eld försvinna?

Säg mig fritt vad prov det tål!

Tänk, om jag en blink förglömmer

som gudinna vörda dig!

– Nej, sad’ hon, jag därav dömer

du som mänska älskar mig.

#

2. – Än, om jag så trygg kan vara

vid de löften du mig ger,

skulle rädas för den fara

man i äkta ståndet ser,

om vårt hushåll städse prata,

stundom häckla dina fel.

– Nej, sad’ hon, hur skull’ jag hata

den som i mitt väl tar del?

#

3. – Än, om jag av svartsjuk iver

mattar dig med mitt besök,

på var blink uppmärksam bliver,

ser en eld men ingen rök,

utan skäl dig flyktig dömer,

menlös ro för dig förstör?

– Nej, sad’ hon, din nit jag glömmer,

som din kärlek heder gör.

#

4. – Än, om Iris en gång vinner

med den eld i ögat bor,

att jag ock för henne brinner

och min kärlek lovlig tror,

om jag kysser munn’ och handen

och du skull’ mitt upptåg se?

– Nej, sad’ hon, just denna branden

skall min kärlek styrka ge.

#

5. – Än, om jag den ålder nalkas,

som nog tidigt komma plär,

då det heta blodet svalkas

och man mer ej är så kär,

då man över dyrhet klagar,

över moden, folk och tid?

– Nej, sad’ hon, din vän så lagar,

att din ungdom kvicknar vid.

#

6. – Vad kan då mitt väl förstöra,

när Corinna sådan är?

Hon kan alla min sällhet göra.

Bättre vän jag ej begär.

Äkta bojor är att vinna,

blir min största lycka nu.

Nej, min låga, sad’ Corinna,

slocknar, när jag blir din fru.

La Fin

I detta fall har jag inte någon dikt att jämföra med. Vissa rättelser har dock gjorts med ledning av sammanhanget:

Damom – Damon (1).
Corinda – Corinna (flerstädes).
sKiar – skäl (3).
händer – handen (4).

De tre första förvanskningarna tyder på, att skriverskan har nedtecknat vad hon har hört. Namnet Damon har påverkats av det efterföljande ordet min och blivit ”Damom”. Skriverskan har vetat, att ord som slutar på –inna ofta är förvanskningar av –inda. Hon har därför felaktigt gjort om Corinna till ”Corinda”. I fjärde strofen står den uppsvenska formen munn’, som är bestämd form singularis. Skriverskan har dock inte varit bekant med uppsvenskt språkbruk. Hon har trott att detta är obestämd form singularis, och då bör ju även följande ord stå i obestämd form. Följaktligen har vi fått formen händer på detta ställe, fastän den inte rimmar.

Den stora frågan är dock: Varifrån kommer denna visa?

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s