John Kraft om Ledung

John Kraft, Ledung och sockenbildning. Upplands-Bro Kulturhistoriska Forskningsinstitut. Västerås 2005. 256 s. ill. ISBN 91-88076-26-1.

 John Kraft har tidigare skrivit böckerna Hednagudar och hövdingadömen i det gamla Skandinavien (1999) och Tidiga spår av Sveariket (2001). Han har också flitigt medarbetat i kulturhistoriska årsböcker och vetenskapliga tidskrifter. Med föreliggande bok avslutar han sitt stora forskningsprogram. Han har samlat in ett omfattande faktaunderlag från hela Sverige. Bredden i underlaget och överblicken gör, att Kraft ser eller anar sammanhang, som andra forskare inte har uppmärksammat, och att Kraft hela tiden kan underbygga sina antaganden eller slutsatser med beaktansvärda sannolikhetsskäl eller liknande förhållanden i liknande sammanhang. Författaren arbetar i mycket stor utsträckning med antaganden, men dessa är alltid underbyggda, i vissa fall väl underbyggda. Han kallar dem visserligen för ”gissningar”, men denna benämning är överdrivet anspråkslös. Det rör sig om underbyggda antaganden. Forskningen är invecklad och rör sig med mångledade sannolikhetsöverväganden. Dessutom bygger många slutsatser på kartgranskning och noggranna iakttagelser i landskapet. Forskningen är så avancerad, att man måste säga att åtskilliga slutsatser eller antaganden fullt ut kan bedömas av en enda svensk forskare, nämligen John Kraft själv.

Genom noggranna undersökningar följer Kraft ledungsindelningen. Han drar slutsatsen, att hundarena ursprungligen har varit skeppslag och utrustat skepp med 24 besättningsmän. I ett senare skede har hundarena delats i skeppslag, två skeppslag med tolv hamnor vardera i varje hundare. Varje skeppslag utrustade ett skepp med tolv besättningmän. Kraft räknar med 200 skepp och allt som allt 2400 mans besättning. Nytt i förhållande till föregångarna är att han räknar med smärre skepp än de danska och norska samt ett ledungsuppbåd, som var betydligt fåtaligare än danernas och norrmännens. Den svenska ledungens små skepp var mycket lämpliga för färder på de ryska floderna men olämpliga för strider mot daner och norrmän. Vi vet dock att svearna har kämpat mot daner och norrmän till sjöss, i Öresund år 1000, vid Helgeås mynning år 1027 och vid andra tillfällen. I Östgötalagen omtalas stormän, som har stallare, stekare och fyrtio bänkkamrater på egen bekostnad (Dråpsbalken 14:3). Rimligtvis betyder detta, att stormannen har haft ett skepp med tjugo årpar. Kraft delar denna tolkning men påpekar, att ledungen inte omtalas på detta ställe. Det är dock sannolikt, att andra forskare kommer att vidhålla sin uppfattning, att större skepp har förekommit, och att åtminstone vissa hamnor tidvis kan ha rustat fler än en roddare. Man kan ta indelningsverket som exempel. Knappt var det infört förrän kronan drev igenom ökade rustningsbördor för rotarna: femmänningar, fyrmänningar, tremänningar och vargering. Givetvis försökte allmogen senare få till stånd en återgång. Utvecklingen gick fram och tillbaka. Dessutom kan man tänka sig, att konungar och stormän hade större skepp åt sina hirder, och att dessa inte ingick i ledungen. Kraft har själv varit inne på denna tanke.

Meningsutbytet kommer att gå vidare, men Krafts framställning är värdefull som forskningsöversikt, som omdömesgill och kritisk genomgång av föregångarnas inlägg och som presentation av hans egna, välunderbyggda slutsatser. Detta gäller inte minst hans genomgång av sockenbildningen. Han visar, att många forskare har haft rätt i sina uppfattningar, att sockenindelningen har följt ledungsindelningen, men att det finns många mönster, och att sockenbildningen ibland har varit helt fri från ledungsindelningens påverkan. Hans bild av utvecklingen är nyanserad och mångskiftande.

Det återstår att se, hur mycket hans utredningar kommer att påverka andra forskare. Tyvärr finns det anledning att tro, att hans påverkan blir mindre än den förtjänar att vara. Det krävs nämligen stor beläsenhet, god omdömesförmåga och gott om tid till att läsa, förstå och självständigt bedöma Krafts inlägg. Många kommer att lyfta på hatten av aktning men gå förbi. Förhoppningsvis skall dock flera forskare både lyfta på hatten och ta till sig viktiga huvudtankar. Här finns många antydningar om och belägg för förhållandevis tidig samhällsorganisation. Tyvärr finns bland andra forskare många uppfattningar om rikets framväxt, vilka framförs under bortseende av alltför mycket. Mot bakgrund av Krafts genomgång ter sig dessa tankar som vilseflugna fåglar i en outforskad värld.

Lars Gahrn

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s