John Kraft

John Kraft, Hednagudar och hövdingadömen
i det gamla Skandinavien.

‘Upplands-Bro Kulturhistoriska Forskningsinstitut, 1999, 235 s., ill. John Kraft, Tidiga spår av Sveariket. Upplands-Bro Kulturhistoriska                Forskningsinstitut, Upplands-Bro 2001, 158 s., ill.

Svensk forntidsforskning är som en vidsträckt labyrint. Det är lätt att förlora överblicken, gå fel och hamna i en återvändsgränd. John Kraft rör sig dock hemtamt i labyrinten och har anmärkningsvärt lätt att komma vidare. Hans forskning började med just labyrinter, stora stensättningar, som här i Sverige brukar kallas för Trojeborgar. Han forskade mycket i ämnet och skrev flera uppsatser till årsböcker. När Statens Historiska Museer under 1995 anordnade en utställning om labyrinter, var arkeologen Kraft med som sakkunnig och skrev huvudparten av texterna. Intresset vidgades till fornnordisk kult över huvud taget, och år 1999 sammanfattade han sina forskningar i boken Hednagudar och hövdingadömen, som huvudsakligen handlar om kultförbund. Han behandlar alltså de områden, som under hednatiden utgjorde ett slags socknar eller församlingar vad gäller hednisk gudsdyrkan.

Hans källor är dels arkeologiska lämningar som labyrinter och tingshögar, dels och framför allt ortnamnen. Hans främsta arbetsmetoder är ”upprepningshypotesen” och ”koncentrationshypotesen”. Den förra innebär, att författaren ger akt på alla ortnamn, som visar att hednisk gudsdyrkan har försiggått inom de olika områdena, och att han särskilt ger akt på om de upprepar sig. Om samma grupp av ortnamn upprepar sig inom ett annat område, kan man dra slutsatsen att detta har utgjort ett eget kultförbund. Ortnamnen upprepar sig dock inte alltid, men om man finner en koncentration av intressanta ortnamn, kan man dra slutsatsen att detta är centrum i ett kultförbund. Detta är koncentrationshypotesen. Med hjälp av dessa arbetsmetoder kan författaren skissa Skandinaviens kultförbund eller åtminstone urskilja huvudområdena hos flertalet av dem. Gränserna mellan områdena är (och förblir kanske) i många fall osäkra, och i en del områden är antalet säkra ortnamn alltför litet, för att man skulle kunna draga säkra slutsatser. I dessa fall dryftas olika tänkbara lösningar.

Flera forskare, som till exempel Elias Wessén och Jöran Sahlgren, har tidigare forskat i samma ämne. Kraft anknyter till sina föregångare och återger deras slutsatser, men han når längre än de och kan – oftast – draga betydligt säkrare slutsatser än de i och med att han behandlar hela Norden och alla ortnamn med anknytning till gudar och gudinnor. Gång på gång ser han samma mönster framträda inom olika områden, och dessa ofta upprepade mönster ger huvuddragen i hans framställning en styrka, som är sällsynt, när det gäller dessa tider och dylika ämnen.

Ämnet är svårt, men Kraft, som är tidningsman till yrket, skriver enkelt och lättfattligt på god svenska. Alla intresserade torde därför kunna följa med i framställningen. I verket dryftas dock många smärre tvistefrågor, som det är svårt att ge några säkra eller ens sannolika svar på. Framställningen skulle ha vunnit i klarhet och överskådlighet, om dessa avsnitt hade hamnat i en notapparat eller i en serie exkurser. Man har anledning att tro, att detta verk kommer att bli flitigt anlitat, ty det har mycket att säga om alla delar av Syd- och Mellansverige. Användbarheten hade ökat, om boken hade haft ett register. Utarbetandet av ett sådant hade visserligen krävt mycket arbete, men ett register hade varit av stort värde. Utan register kan man lätt missa viktiga uppgifter, när man söker dem i efterhand.

Utredningen bör inte betraktas enbart som ett religionsvetenskapligt arbete, ty under hednatiden fanns det inte något särskilt prästerskap. Hövdingarna som styrde samhället hade hand om även hednisk gudsdyrkan. Kraft betraktar därför – uppenbarligen med all rätt – kultförbunden som ett slags hövdingadömen.

Denna insikt har lett honom till en annan stor och viktig arbetsuppgift, nämligen till att jämföra rönen om kultförbunden med vad man har fått fram om det förkristna och tidigmedeltida Sveriges administrativa indelning. Sina iakttagelser och slutsatser har han samlat och sammanfattat i boken Tidiga spår av Sveariket. Den har stort värde redan som sammanfattning av ett långvarigt och omfattande meningsutbyte med ett otal inlägg spridda i ett otal avhandlingar, årsböcker, tidskrifter och tidningar. Därutöver kommer många egna iakttagelser från Krafts sida. Hans rön angående kultförbunden gör att han bättre än andra kan bedöma många tvistefrågor och oklarheter rörande Sveriges administrativa indelning. Ibland går han så på djupet med den administrativa indelningen att kultförbunden snarast blir en bisak. De ämnen som behandlas är: Jordanes’ redogörelse för de nordiska stammarna, storhögarna, kristnandet, tidiga städer och marknadsplatser, härads- och hundaresindelning, hundareskyrkor, husbyar och tunaorter, tingsplatser samt kyrkor och kultplatser.

Avsnittet om Jordanes är det minst givande. Hans uppgifter har ju behandlats mycket ingående, och de är svårtolkade, eftersom många stamnamn är förvanskade eller eljest okända. Kraft lyckas dock påvisa, att många av de utpekade stamområdena överensstämmer med kultförbund. Hans ställningstaganden till sina föregångares tolkningar är väl genomtänkta, i och med att han utgår från förutsättningen, att även de andra stammarnas områden bör ha varit av jämförbar storlek. Att döma av en del inlägg tycks ju åtskilliga forskare ha trott, att ett mindre byalag kunde utgöra en stam.

I fråga om storhögarna finner han tecken, som talar för en riksbildning i mälarlandskapen redan på folkvandringstiden eller dessförinnan, men det skulle föra alldeles för långt att redogöra för hans sakskäl. Kraft skissar även ett program för datering av storhögarna. Säkrare dateringar av högarna skulle ge underlag för fler och säkrare slutsatser.

Med hjälp av egna och andras rön urskiljer han många spår efter tidig organisation och tidig administrativ indelning i Sverige, framför allt i mälarlandskapen, som har ovanligt gott om både fornminnen och ortnamn från den berörda tiden. Särskilt hans utredning om tuna-orterna är klargörande. Han påvisar, att de – liksom husbyarna – av allt att döma har ingått i ett centralt uppgjort organisationsmönster.

Författarens slutord är ett inlägg i den brännande frågan om Svearikets uppkomst och är därför väl värda att anföra: ”Men den idag dominerande uppfattningen bland forskarna är att riket och kungamakten är sena företeelser. Enligt den rådande åsiktsvinden i forskarkretsar bör snarare rikets etablering och kungamaktens framväxt ses som ett resultat av främmande inflytelser i samband med kristnandet.
                 Jag ställer mig mycket tvivlande till detta synsätt.”

Författarens ordalag är på detta ställe – liksom för övrigt genomgående – mycket hovsamma, men de sakskäl, som han har framfört i sin bok, är desto kraftfullare.

Forskningen kring labyrinter förde arkeologen Kraft vidare till forskning kring hednisk kult över huvud taget. Forskningen kring kultförbund förde Kraft vidare till annan administrativ indelning. Förutsättningarna för både det ena och det andra är en analytisk förmåga långt utöver det vanliga, en förmåga som urskiljer mönster, upptäcker ledtrådar och ser samband där de flesta skulle dra förhastade slutsatser eller helt enkelt bara bli förvirrade och ge tappt.

Har Kraft nu nått fram till vägens slut? Nej, det finns många ämnen kvar, och det finns många möjligheter till fördjupning. Dessutom kommer andra forskare i framtiden att med större säkerhet kunna rita upp de gränser, som Kraft bara skissat. Kanske har han ännu inte behandlat alla ortnamn, som minner om hednisk gudsdyrkan. Runt om i landet finns nämligen ortnamn med Brud- som förled: Brudberget, Brudkällan, Brudbäcken och så vidare. Ute i bygderna berättas sägner om bergtagna brudpar och förolyckade brudar, men dessa berättelser är endast förklaringssägner utan historiskt värde. Ortnamnsforskarna anser, att bruden i fråga är en gudinna, men det enda utförliga inlägget är T. E. Karstens korta uppsats ”Brud-namnen i Finland” (i: Danske Studier 1936). John Kraft är rätt man att skriva ett grundläggande arbete om dessa namn. Han har redan utarbetat det jämförelsematerial, som kan göra ett sådant arbete extra intressant och ge underlag för mer långtgående slutsatser än enbart ortnamnen skulle tillhandahålla.

Lars Gahrn

Hyllningskväde till 

John Kraft

 2004

 Hell dig, smedernas son,
                 som lärt dig att utsmida länkar,
hårda och hållbara jämt
                 som led i bevisningens kedja.
Länkarna hänger ihop.
                 En välsmidd och rasslande kedja
lämnar omsider ditt städ
                 och ringlar ihop nedpå golvet. 

Guldsmide utför du ock.
                 Filigransarbetet är utsökt,
jämförbart med det verk,
                 som ses på Ållebergs kragar.
Svärden du smider har stål,
                 och eggen har skärpa som Tirfing,
goda vapen i strid
                 mot Götalands resar och drakar,
skarpa, flammande svärd,
                 som odjur och bergresar undflyr.

Vapen förde du själv,
                 och hövitsman blev du med tiden,
landvärnsman, som höll vakt
                 kring svears och götars provinser.
Eldvapen har du dock bytt
                 mot andens svärd, det är pennan,
numera snarast ett bord
                 för datorns alla tangenter. 

Orden du skriver går ut
                 i hela svearnas rike.
Du har sans och balans,
                 en motsats till Janne den store,
kunskapsrik, omdömesgill,
                 en man med insikt och klarsyn.
Sådana män vill vi ha
                 i stället för Janne den store.
Uppblåst är han dock mest,
                 men du är trevlig och ödmjuk.

Lev och blomstra som förr!
                 Sprid snilleblixtar runt Svitjod!
Ljus behöver vi ha
                 i dumhetens töckniga dunkel.
Där framträder du klart.
                 Ju tätare mörkret har blivit
desto klarare syns
                 och framträder tillvarons facklor.
Må du nu, full av kraft,
                 få skriva som fordomdags Kraft-fullt,
milt och behagligt i ord,
                 men Kraft-fullt i vägande sakskäl.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s