Sjörövarevisan

En psalmdiktare från omkring 1820 efterlyses

År 1824 trycktes ”Sjörövarevisa eller dödspsalm för rotebåtsmannen Johannes Andersson Flatås”. Båtsmannen sjöng denna visa före sin avrättning i Långås lider söder om Rävekärr och norr om Kållered (inom nuvarande Mölndals stad). Båtsman Flatås hade helt och hållet gjort psalmens ord till sina. Däremot har han rimligtvis icke författat denna mycket välskrivna visa, som förutsätter både utbildning och stor skaldebegåvning. Vem kan ha skrivit denna psalm åt honom?

När man läser innehållet, kommer man genast att tänka på Lars Linderots diktning, men Linderot avled redan 1811 och kommer alltså inte i fråga. Tankarna går också till kyrkoherden Anders Bjursten, som var Flatås´ själasörjare i fängelset. Bjursten hade litterära intressen och var far till den kände skalden och prosaförfattaren Herman Bjursten. Av litteraturen kring Anders Bjursten framgår dock inte, att han skulle ha skrivit några dikter.

Jag har alltså inte kunnat besvara frågan utan låter den gå vidare: Vem diktade dödspsalmen?

Lars Gahrn (tel. 031/ 315 16 57, lars.gahrn@molndal.se)

Här kommer visans text. Vem kunde skriva så utmärkta psalmer? Ni får skillingtryckets text oavkortad. Den ger även bakgrunden, nämligen sjöröveriet och de råa dråpen på en oskyldig skeppsbesättning. 

Sjörövarevisa eller dödspsalm
för rotebåtsmannen Johannes Andersson Flatås
Text: okänd författare (1824)
Melodie: ”O! Jesu när jag hädan skall.”

Johannes Andersson Flatås dömdes till döden för sjöröveri och avrättades i Långås lider 1824. Detta är hans dödspsalm.

1.      Vad är jag hör? Ack! vilket ljud,
Hör gravens gångjärn knarra!
Jag fasar ack! för dödens bud
Och alla lemmar darra,
Jag sjunger, fast min röst är svag,
Och nu på livets sista dag
Min jämmer får en ända.

2.      Jag hör ju ren från gravens land
Hur dödens klocka klämtar,
Och månan ifrån molnens rand
Ibland ruiner flämtar;
En sann och livlig bild den är
Utav den sorg som mig förtär
Och brinner i mitt hjärta.

3.      Ve! mig, de andra hava fått
Det glada livets lotter,
Min bleka Sångmö suckar blott,
Hon är bekymrets dotter.
Hon utgör dock min enda tröst,
Då kvalen härja detta bröst
Och hjärtats krafter mörda.

4.      Lik solen som från himlens spets
Milt sprider sina strålar,
Så Sångmön bättre världars krets
Med ljusets färgor målar,
Med höga himmelska behag
Hon mildrar plågans mörka dag
Och öppnar Edens portar.

5.      Så sjung då Himla-Skaldemö
Mitt ödes hårda skiften,
Och giv mig mod då jag skall dö
Och stiga ned i griften.
Ack! jag skall dö, – i detta nu
Mitt svaga timglas slås i tu,
O! om det krossat vore.

6.      Du nattens Drottning kom då opp!
I nattens stjärnor tindren!
Med skenet från Er bleka tropp
I min förtvivlan lindren.
Ert matta ljus skall visa mig
Den högre dag som öppnar sig,
På andra sidan graven.

7.      Ack! hård är mänsklighetens lag,
Förgäves tårar rinna,
När åskan knallar slag på slag
Var skall man hjälpen finna?
På avstånd likväl skymtar där
Den hand som frälsningsnyckeln bär
Ur livets plågo-öken.

8.      Min sång åt Er skall helgad bli
I skuggor bland de döda,
Vid minnet av mitt raseri
Än mina ögon flöda.
De dödas hamnar, vart jag går,
Beständigt följa mina spår
Och mitt i natten spöka.

9.      O! I förflutna sälla dar,
Jag kan er aldrig glömma;
Ack! nu är blotta minnet kvar
Och mina tårar strömma.
På er jag kastar än en blick,
Lik Adam som ej längre fick
Bli kvar i Paradiset.

10.  Ve! mig, olycklig var den dag,
Då mig min moder födde;
Men ännu mer olycklig jag
Som icke genast dödde!
Det blev olyckligtvis min lott
Att genom mina grova brott
Mitt fosterland förnedra.

11.  För dig o! allbarmhärtige
Jag ödmjukt faller neder,
Jag vid ditt kors, o! Frälsare,
Och vid din död dig beder,
Förlåt, förlåt o! store Gud,
Att här jag dina dyra bud
Har överträtt och brutit.

12.  Med uppsåt jag ty värr! mot dig
O! höga himmel felat,
Och därför du till straff åt mig
Så fasligt öde delat.
Svårt är mitt kval och tung min värld,
Dock lider jag vad jag är värd
Och har ej skäl att klaga.

13.  Jag vet han kan ej vredgad bli
Han som naturen gläder,
Och som med silkets draperi
Den minsta blomma kläder;
Var stjärna som på himlen är,
Vart enda träd som jorden bär
Om Himlens godhet talar.

14.  Han danat har vår sköna jord,
Och svarvat havets bräddar,
Och sängen han i polhög Nord
Åt björn i skogen bäddar;
På blommans kalk han fostrar opp,
Insekterna, och svanens kropp
Han klätt i silverdräkten.

15.  Rättfärdighet är Herrans dräkt,
Och ljus den högstes kläder,
Med fläkten av sin andedräkt
Han livar allt och gläder,
Barmhärtigheten är hans tron
Och mildheten hans stämmas ton
Och nåden är hans spira.

16.  Men straffet likväl våra brott
I följden med sig bära,
Ty allt vad människan har sått
Får hon till slutet skära;
Här sannas ständigt alla dar:
Den illa gör han illa far,”
Och alla brott bli röjda.

17.  Ty straffet följer brottets spår,
Så är av Gud beslutet,
Och fast det ofta långsamt går
Det hinner fram till slutet,
Det tycks ha fötter utav bly,
Men går dock med vart man må fly
Till dess sitt rov det hinner.

18.  Och om man än med konst och list
Undveke straff av lagen,
O! Gud, hur ville man till sist
Undvika sista dagen?
Hur vill man fly de samvetskval
Som sen med plågor utan tal
Den brottslige förfölja?

19.  De suga kroppens inre märg
Och själens krafter mörda,
Så att mer tung än Etnas berg
Blir slutligt livets börda;
Om dagen fruktar man för allt
Och räds för varje ny gestalt
Och för sin egen skugga.

20.  Och samvetskvalens bittra agg
Jag oupphörligt märker,
En evig oro lik en tagg
I bröstet ständigt värker;
En rysning genom blodet går,
Jag likasom i lågor står
Och elden kan ej släckas.

21.  I kvalens djupa avgrund dränkt
Jag fram och åter ilar,
Ty kvalets pil är giftbestänkt
Som Karaibens pilar;
Och den som bliver sårad, han
Ej nånsin sedan botas kan,
Ty såret är oläkligt.

22.  O! allmakts Gud, vad har jag gjort?
För ögat brottet svävar,
Och detta är så fasligt stort
Att jag för tankan bävar;
Lik Kain, förste mördaren,
Jag darrat har och darrar än
Då jag mitt brott betänker.

23.  Med ett omänskligt övermod
Jag andras gods förhärjat,
Och ack! med mina likars blod
Jag havets böljor färgat;
Med öppet våld jag trädde fram,
Och böljan rodnade av skam
Att så av mig bli smutsad.

24.  Nu, milde Frälsare! till dig
Jag flyr med mina böner,
Ty bönen blott hugsvalar mig,
Dess kraft jag dagligt röner,
I lönen endast jag mår väl,
Den tröstar en förkrossad själ
Som sig till Jesum vänder.

25.  Jag rusat fram i överdåd,
Än är jag icke färdig
Att nalkas dig, och ack! din nåd
Den är jag icke värdig;
Jag prov utav din ömhet sett,
Men allt det goda du mig gett,
Har alltid jag förtrampat.

26.  Men Jesus! nu till dig jag går,
Av ånger hjärtat brinner,
Ty blott i dina djupa sår
Jag någon lindring finner;
Ej mina ögons tåreflod,
Nej! Jesu blott ditt varma blod
Kan rena detta hjärta.

27.  Och upphör detta hjärta nu
Mot dig att troget vara,
Då må uppå min dödssuck du
Med hämndens åskor svara;
Kom Jesu! bo i detta bröst,
O! Jesu du är all min tröst,
Och utom dig finns ingen.

28.  Må Herre Jesu allt det blod
Du för mig låtit rinna,
Förvandlat i en lågas stod
Uppå min hjässa brinna;
Om någon känsla röjer sig
Som ej o! Jesu, älskar dig,
Högt över allt på jorden.

29.  O! milde Jesu själv mig led,
Jag i ditt sköte lämnas,
Och avgrund hör, ack! hör min ed
Och om jag bryter hämnas.
Jag livas Jesu vid ditt namn,
Jag längtar Jesu till din famn
Från livets kval befriad.

En gruvlig visa om en gruvlig ogärning – några förklaringar

”Sjörövare-Visa
eller
Döds-Psalm
för
Rotebåtsmannen Johannes Andersson Flatås
vid
Dess halshuggning vid Kärra Gästgivaregård, Onsdagen d. 11 Augusti 1824, jämte en kort underrättelse om dess förövade brott och upptäckten därav; till alla kristna människors varning och uppbyggelse.

”Vid korsets fot med tro och bön
jag neder-Faller och beder
Wallin.”

Så inleds ett av det tidiga 1800-talets skillingtryck. Visan trycktes i Göteborg 1824 hos L. Torbjörnsson. Inledningsvis får vi en kort beskrivning av brottet:

”Sedan Danska Slupen, Fru Metta, strandat här på Svenska kusten, hade man vid fartygets undersökning funnit anledningar därtill att detsamma blivit plundrat av sjörövare, emedan hela besättningen saknades och luckorna på Slupen voro uppbrutne, samt flere varor synbart borttagne. I följd härav anställdes efterforskningar i Skärgården och genom varor, vilka buro lika märken med dem i fartygets märkrulla teknade, hava de begångna morden och sjöröveriet blivit upptäckte.

Enligt sin egen vidhållna bekännelse har Rotebåtsmannen vid 2:dra Bohus Kompagnie Johannes Andersson Flatås, efter uppgjort rådslag och anstiftelse av Änkan Johanna Hård från Vrångö i sällskap med Fiskaren Christen Andersson från Halsvik på Styrsö, Johanna Hårds dräng Anders Andersson och Christens dräng Carl Börjesson, den 7 Maj 1823 begivit sig till sjös i Christen Anderssons båt för att antasta något anträffande fartyg och röva godset. Sedan de förgäves seglat tvenne dagar, ställdes kosan den 9 Maj mot Skagen, då en mindre Jakt upptäcktes, vid vilken de lade till med båten och begärde samt erhöllo vatten. Därefter skiljdes de från fartyget, men uppmuntrade av Anders Andersson, begåvo de sig snart åter till detsamma tvenne gånger. Sista gången begärde de eld i en torva som Anders Andersson framräckte, då i detsamma Flatås upptog en bössa och 2:ne pistoler som voro laddade med dels stöpta och dels huggna hagel, samt en huggen kula i varje gevär. Med dessa vapen i hand steg Flatås jämte Andersson genast ombord, och ehuru skeppsfolket, som voro tre personer, flydde till motsatta sidan, blevo de likväl nedskjutne, Skepparen av Flatås, Styrmannen av Anders Andersson och en yngling, Skepparens son, av Christen Andersson. Skepparen gick genast emot Flatås, men denne gav honom då ett slag med bössan så att han föll till däcket. Styrmannen däremot föll icke omkull efter skottet, utan försvarade sig med händerna nära en fjärdedels timma tills Flatås, Christen och Anders Anderssöner blevo honom övermäktige och kastade honom levande över bord. De tvenne andre blevo förut kastade i sjön. Efter fullbordad mordgärning rövade de till sig åtskillige penningar och varor, så mycket de kunde föra med sig, och då Flatås icke kunde förmås tända eld på fartyget, så överlämnades detsamma åt vågorna sedan rodret blivit fastsurrat. Rövarne begåvo sig hem och delade rovet; varemot fartyget, på det detta gruvliga brott måtte desto snarare bliva upptäckt, strandade på Svenska kusten. Den dödade Skepparens namn var A. M. Norbye och Fartygets, Fru Metta.

Johannes Andersson Flatås är född den 12 April 1794 i Myckleby Pastorat och den 12 Februari 1815 gift med Carolina Svensdotter, med vilken han har fyra barn, nämligen Dottren Sofia född den 9 September 1815, Sonen Carl Johan född den 15 Januari 1818, Dottren Maria Elisabeth född den 25 juli 1820 och Dottren Fredrika född d. 17 Maj 1723 (bör vara 1823!).”

Melodin är melodin till den kända psalmen ”O Jesu, när jag hädan skall”, mer känd tack vare tredje strofens inledningsrad ”Jag kommer av ett brusand’ hav”. (Svensk psalm nummer 387 i 1695 års psalmbok, nummer 471 1819, 555 1937 och nummer 621 1986.) Psalmen har diktats av greve Magnus Gabriel de la Gardie och användes ofta som begravningspsalm, vilket passade bra i sammanhanget vid avrättningen i Långås lider 1824.

Språket är utmärkt, och den okände diktarens skaldebegåvning är stor. Det enda som har måst göras är, att stavningen har normaliserats, och att skiljetecken på några ställen har tillfogats.

Annonser

One thought on “Sjörövarevisan

  1. Hej! Jag jobbar bl.a. som redaktör frö Dalarnas hembygdsförbunds tidninge Dagsverket. I kommande har vi tema musik och har bl.a. med en artikel om skillingtryck. Jag har tipsat författaren om din länk. Finns det möjlighet att få använda bilden på avrättningen som används i artikeln?

    Vänliga hälsningar,

    Erik Arrhén

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s