Kasernverserna från 1793

Christina Hall och den behagliga melodi,
som användes vid grundläggningen av borgerskapets kasern 1793

På Gunnebo satt Christina Hall den 21 november 1793 och skrev ett brev till överstelöjtnant Georg Carl von Döbeln. Man tänker sig lätt, att hon frös ordentligt, men vi skall ha klart för oss, att herrgårdsbyggnaden (nu kallad slott) ännu inte var färdig. Hon bodde alltså ännu i norra flygeln, där gemaken var mindre och lättare kunde hållas varma. Av någon anledning blev inte mer än början av brevet skrivet på Gunnebo. Först den 2 december fortsatte hon brevskrivningen i Göteborg.

 Christina Hall berättade om melodin

I sitt brev berättar hon om en händelse, som borde kunna intressera en militär, nämligen grundläggningen av borgerskapets kasern i Göteborg. Hon skriver: ”Av medföljande kan Ni se hela ceremonien och läsa om vår landshövdings vältalighet, då han fastmurade grundstenen, och telika (tillika) läsa hr kom. Petersons vers, som ävenledes har sin egen behageliga melodi till exempel den ’Klockan är tio slagen’ etc.” (Brevet finns i Georg Carl von Döbelns arkiv i krigsarkivet, B. volym 4. Här har stavningen normaliserats.)

Givetvis kunde det vara intressant att få höra en melodi, som Christina Hall uppskattade, men var skulle jag få tag i denna melodi? I min villrådighet vände jag mig till Lennart Larsson, som har författat den utmärkta boken ”Musiken vid Göteborgs Garnison … eller när Bach, Händel och Mozart spelade i Göteborg … (Gbg 2003, AB Centor S.A.).

 En gammal brandvaktsvisa

Av allt att döma löste Lennart Larsson gåtan. Han pekade på en gammal brandvaktsvisa, som finns med i hans bok. I Sveriges städer hade man nattetid brandvakter, som gick omkring på stadens gator och ropade eller sjöng:

Klockan är åtta slagen!
För eld och brand och fiendens hand,
bevare Gud vår stad och land!
Klockan är åtta slagen!

För varje klockslag byttes siffran. Lennart Larsson har med denna visa och dess melodi, båda upptecknade i Jönköping. Han skriver: ”Troligen användes samma folkmusikinspirerade melodi i Göteborg, där precis samma text återfinns i äldre litteratur.” (Lennart Larsson, Musiken vid Göteborgs Garnison, s. 67.) Där har vi Christina Halls ”behageliga melodi”. Hon har givetvis hört den många kvällar och nätter, då brandvakten vandrade förbi familjen Halls palats inne i Göteborg. Men var skulle jag kunna finna texten?

 Fyra rader med välgångsönskningar

Tidningen Götheborgs Nyheter redogjorde utförligt och livfullt för kasernens grundläggning, men någon sångtext fann jag inte där. Tidningen återgav dock innehållet på ett pergamentsblad, som lades ner i en blylåda och murades in i kasernens grund (Götheborgs Nyheter nummer 45, 16/11 1793). Någon tid senare bläddrade jag på måfå i en annan förträfflig bok, nämligen Christer Johanssons och Fredrik Johanssons skrift ”Bussar och Bönhasar: Det yngre garnisonsregementet i Göteborg under gustavianska tiden 1772-1801” (Gbg 2003). Även där redogjordes för kasernens grundläggning, och även där tryckte man av pergamentsbladets text. Då slogs jag av en tanke: Här har jag ju visan! Bladet avslutades nämligen med några välgångsrim:

Dig störe aldrig Fiends hand,
Ej heller någon eld och brand:
Inslut alltid ett tappert folk,
Som dygd och ära har till tolk.

Dessa verser går utmärkt att sjunga till brandvaktsvisans melodi, om man tar bort inledningen ”Klockan är åtta slagen”. En nutida läsare tycker, att tredje versen (raden) haltar, men då bör han veta, att ordet ”alltid” här bör läsas all tid. Då går det bra. Dessa verser (rader) innehåller åtta stavelser var.

Likheter mellan brandvaktsvisan och kasernverserna

Brandvaktsvisans första rad (För eld och brand och fiendens hand) innehåller dock nio stavelser. Den andra raden (bevare Gud vår stad och land!) har åtta stavelser. Det är dock uppenbart, att första raden är något förvanskad. Det trestaviga ordet ”fiendens” bryter rytmen. Läser man i stället ”fiends” – så som det står i kasernverserna – blir rytmen helt riktig, och då får vi även här åtta stavelser.

Att kasernversernas författare efterbildar brandvaktsvisan är uppenbart, om man tänker efter. I båda fallen rör det sig om välgångsönskningar eller rättare sagt önskningar om att olyckor må avvändas. I brandvaktsvisan nämns ”eld och brand och fiend(en)s hand”, i kasernverserna ”Fiends hand” samt ”eld och brand”. Överensstämmelsen i innehåll är alltså fullständig. Att även melodin är densamma är bara vad man kunde vänta sig.

En melodi som gav trygghet

Melodin var ”behagelig”, och visst låter den bra, men vår uppfattning av musiken påverkas också av det budskap, som den förmedlar. Christina Hall levde i de stora stadsbrändernas tid, då Göteborg upprepade gånger drabbades av förhärjande bränder. Många göteborgare levde i skräck och ångest för bränderna. Läkaren Christofer Carlander använder ibland orden ”eldskrämsel” och ”eldskräck” i sina journaler. (Gudrun Nyberg, Doktor Carlanders Göteborg: Folkliv, sjukdom och död 1793-1814, 2007, s. 26.) Under sådana förhållanden kunde det vara lugnande och behagligt att höra brandvakten ropa eller sjunga. Så länge hans sång ljöd kunde man vara säker på, att det var lugnt ute i staden. Christina Hall hade – åtminstone senare i livet – bekymmer med sina nerver. Det är lätt att tänka sig, att hon fann brandvaktens sång behaglig, eftersom den ingav lugn och trygghet, fastän brandvaktens röst nog mången gång kunde vara hes av brännvin eller förkylning och föga tonsäker.

 Vem är skalden herr kom. Peterson?

Vanligen offentliggjordes dikter i tryck utan angivande av författaren. Så är det oftast även i handskrifter. På bladet i blylådan saknas givetvis uppgift, om vem skalden var.

Christina Hall kände honom dock vid namn, skada bara att hon inte var utförligare! Hon talar om ”Hr Com: Petersons Vers”. Förnamnet får vi inte veta, och så här i efterhand är det inte lätt att veta vad ”Com:” står för. Åsyftar förkortningen commendant, commendör, comminister eller commissarie eller möjligen något annat? Att skalden skulle vara kommendant kan vi utesluta. Göteborgs kommendant hette år 1793 inte Peterson. Icke heller brukade man vid denna tid utnämna Pettersöner till kommendörer av ordnar. (Dessutom skulle inte enbart ordenstiteln utan även yrkestiteln anges.) Har skalden då varit komminister? Antalet präster med efternamnet Pettersson har i äldre tid varit starkt begränsat. Prästerna brukade ta sig efternamn, som klingade mer förnämt. Någon komminister Peterson, som skulle ha kunnat skriva verser 1793, har jag inte lyckats finna. Kanske var han kommissarie, men vem var han? Härmed efterlyses ”hr kom. Peterson”. Vem var han?

Klicka här för artikeln i pdf-format

Annonser

3 thoughts on “Kasernverserna från 1793”

  1. Beträffande svar 1 & 2 så kan Peter Petersson Ekman avföras ur sammanhanget. Den sannolika skalden kommerserådet Peter Petersson (död 1827) är fortfarande aktuell i sammanhanget.

  2. Hej Lars!

    Funderade lite på ”Hr Com: Peterson” som du efterlyser i bloggen ang. ”kasernverserna”. Efter lite luskande tror jag att jag har en tänkbar hypotes.
    I Albert Cederblads ”Skisserade skildringar af Sveriges andra stad” (se länk nedan) står det på sidan 25 om huset närmast Frimurarlogen att ”det ägts och bebotts af en af stadens i början af vårt århundrade mäst rike och ansedde män, nämligen kommerserådet Peter Petersson, hvilken som gästfri värd här mottog den tidens fin-fina, literära och konstnärliga Göteborg, själf, i likhet med sin hustru, utmärkande sig som virtuos på fiol.”
    ”Com.” skulle alltså kunna vara en förkortning av kommerseråd. Såvitt jag förstår bör denne Peter Petersson då vara identisk med Peter Petersson Ekman (länk nedan), som väl högst sannolikt ingick bland John Halls affärskompanjoner.
    Att Peter Petersson skulle kunna framträda i landshövdingens sällskap vid kaserninvigningen låter rätt naturligt. Att fru Hall benämner honom ”skald” kan ju stämma med dåtida mått – han umgicks ju uppenbarligen i den tidens litterära salonger.

    Länk Cederblad:
    http://runeberg.org/cedergot/0031.html

    Länk Peter (III) Petersson Ekman
    http://sok.riksarkivet.se/sbl/Presentation.aspx?id=15883
    Hoppas att min hypotes kan leda vidare!

    Hälsningar

    Peter Funke

    1. Hej!

      Mycket talar för att du har knäckt nöten.
      Jag skall skriva ett tillägg och vidarebefordra ditt meddelande till bloggens kommentardel.
      Tusen tack!

      Mvh Lars Gahrn

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s