Kyrkoruinen på Labbra

Många sällskap på utflykt från Mölndal rodde över Rådasjön och steg i land på Labbra (halvön vid Råda säteri). De fotograferade sig gärna vid den uppbyggda kyrkoruinen, och ofta stod någon eller några på utsiktsplattformen. (Foto: Victor Malmberg, Mölndals Hembygdsförenings arkiv.)Väster om Råda säteri går halvön Labbra eller ”Säteriudden” ut i Rådasjön. John Hall d. y. använde för övrigt på sin tid det mycket vackrare namnet Rådanäs.

Skulle detta vara John Halls laboratorium!?

Gunnebo är Gunnebo och Råda säteri är Råda säteri. Emellan dessa egendomar ligger Rådasjön och stora marker. Därför blev jag inte litet förvånad i februari 2011, när en sagesman, uppvuxen i Pixbo, berättade följande: ”Under min uppväxt i Pixbo var det en allmän uppfattning, att John Hall hade haft ett laboratorium på udden vid Råda säteri. Hall var litet egen, och föräldrarna hade byggt ett laboratorium åt honom här på udden.” Detta är bara en av många märkliga förklaringar. Ämnet kräver en längre utredning. Alla förklaringar, som hittills har framförts, är felaktiga.

Detta är en ruin, som har byggts som ruin

Lunds domkyrkas grundplan liknar kyrkoruinens. I väster finns två torn och i öster den i konsthistorien berömda halvrunda absiden. Friherrinnan Martina von Schwerin bodde långa tider i Skåne, närmare bestämt på Sireköping tre mil utanför Lund. Hon har givetvis varit väl bekant med denna berömda domkyrkobyggnad.Vår grannsocken Råda kan nämligen stoltsera med någonting så ovanligt som en ruin efter en ruin. Därute på bergåsens krön, som omkransas av bokar, ekar och andra lövträd, ligger ruinen, byggd som ruin av friherrinnan Martina von Schwerin ”för att öka naturens romantik”. Hon levde med i romantikens guldålder under 1800-talets första årtionden och var själv en mycket romantisk kvinna. (Ortnamnen i Göteborgs och Bohus län 3, 1932, s. 117; Hjalmar Pehrsson, Rådaboken, 1945, s. 47.) Numera delvis vandaliserad är ruinen en ruin av en ruin.

I motsats till de flesta riktiga ruiner, som är övertorvade eller begravda i jord, grus och rasmassor, är grundplanen till denna byggda,ruin mycket tydlig. Ruinen är, avlång med raka långsidor. Åt öster avslutas den med en absid eller halvrundel, och även den västra kortsidan är rundad. Längst i öster finns ett fyrkantigt block. Ruinen sträcker ut sig i öst-västlig riktning och består av tre avsatser, som likt trappsteg höjer sig mot väster. Avsatserna förbinds med varandra med trappor.

Grundplanen för den uppbyggda ruinen på Labbra överensstämmer med grundplanen för en romansk kyrka med kor och altare i öster och torn i väster. (Skiss av Lars Gahrn.)Egentligen finns endast avsatserna men inte några inramande murar utom längst i väster, där det mesta av de uppstående murarna dock nu är nedrivet av vandaler. Bevarade fotografier visar dock hur ruinen såg ut åt detta håll. Här fanns ingången, och över denna öppning var en rundbåge välvd. Ovanpå och på ömse sidor om rundbågen fanns två torn eller ansatser till torn, den ena med en fönsterglugg. (Fotografi hos: Dan Korn, Mölnlyckeboken – Ett samhälles historia genom tvåhundra år, 1983, s. 50).

Laboratorium, kloster och riddarborg

Högst olika uppfattningar har framförts om vad denna ruin skulle ha kunnat vara. Man har gissat på ett laboratorium – därav namnet Labbra – och sanatorium (Ortnamnen i Göteborgs och Bohus län 3, 1932, s. 117.) Kloster och brännvinsbränneri är andra förslag (Edvin Trettondal, Långdans kring Råda sjö, Mölndals Hembygdsförenings årsskrift 1966, s. 13.) Riddarborg har man också gissat på (Korn 1983 s. 50). Eftersom ruinen har byggts som ruin, har den självfallet inte varit någonting, vilket de åberopade författarna har varit väl medvetna om. De har vidarebefordrat andras vilda gissningar enbart för att roa läsekretsen.

Tittar man sig noga omkring, begriper man emellertid att detta är en kyrkoruin, men märkligt nog tycks ingen ha begripit detta, utan i stället har man lagt fram sådana stolligheter som kloster och riddarborg. De, som har gissat sig fram, bör ha varit berövade förmågan till eftertanke, eller har de aldrig någonsin sett grunden efter ett kloster, en borg eller en kyrka.

Detta är en kyrkoruin

Nästan allt stämmer in på en kyrka: utsträckningen i öst-västlig riktning, absiden i öster med altarstenen, ingången genomKyrkan i Vä i Skåne såg ut ungefär så här vid mitten av 1100-talet. Den hade två (nedtill sammanbyggda) torn i väster och en halvrund absid i öster. Dess grundplan liknade kyrkoruinens. tornet i väster och den långsmala formen. Den nu försvunna rundbågen i väster visar, att detta skulle vara en romansk kyrka, och sådana hade som bekant halvrund absid för koret. Större sådana kyrkor hade två torn i väster. Det mest kända exemplet är Lunds domkyrka, välkänd för friherrinnan von Schwerin från hennes tid i Skåne.

Var detta en plats för friluftsmöten?

På ett sätt skiljer sig ruinen emellertid från en kyrka. Den är uppbyggd i avsatser, som sänker sig åt öster. Vanligtvis brukar kordelen i öster vara högre än det övriga kyrkorummet – aldrig lägre. Denna märkliga omständighet gör, att man måste ställa frågan, om ruinen byggdes enbart för att ”försköna landskapet”, och om den inte hade någon uppgift att fylla. Uppläggningen påminner nämligen osökt om en friluftsteater, där åskådarplatserna höjer sig som trappsteg över varandra för att åskådarna skall kunna se över varandras huvuden ned på skådebanan.

Vem skulle då kunna tänkas vara intresserad av friluftsmöten och framträdanden här på Labbra? Som bekant har somliga ordenssällskap ibland sammankomster ute i det fria, och på platsen i fråga lämnar de ibland – åtminstone nu på senare tid – kvar sitt ordensmärke som ett slags minnesmärke. Det förekommer att man ser sådana ordensmärken i slottsparker. Kanske detta kan vara något att forska i? Kanske skulle ruinen på Rådanäs vara en lämplig plats för friluftsgudstjänster? Platsen är ju både lugn och vacker.

Ruinen användes som utsiktstorn

Många sällskap på utflykt från Mölndal rodde över Rådasjön och steg i land på Labbra (halvön vid Råda säteri). De fotograferade sig gärna vid den uppbyggda kyrkoruinen, och ofta stod någon eller några på utsiktsplattformen. (Foto: Victor Malmberg, Mölndals Hembygdsförenings arkiv.)Upp till en plattform på dubbeltornet ledde en uppbyggd trappa. Tack vare plattformen och trappan hade man här ett utsiktstorn med utsikt över säteriets ägor och gårdsbyggnader. Ibland fotograferades sällskap på utflykt framför tornet, och då brukade några stå uppe på plattformen.

I skrifter och uppteckningar uppges högst olika årtal för ruinens tillkomst, men så mycket står klart, att den måste ha tillkommit mellan 1786 och 1890. Den saknas nämligen på 1776 års och 1786 års kartor men finns med på kartan från 1890-1891. Man brukar uppge att Martina von Schwerin byggde denna märkliga skapelse, men uppgift saknas i samtida och äldre källor.

Jag har skrivit om Labbra i Mölndals-Posten (19/6 1996, 19/6 2002 och 28/8 2002), men frågorna kring Labbra är ständigt många, och nu har det blivit också en artikel för Gunneboblad. Besök gärna gamla Rådanäs på våren, när vitsipporna blommar och bokarna får blad! Då är Rådanäs som mest till sin fördel, ett helt oemotståndligt område.

Klicka här för denna artikel i pdf-format.

Annonser

5 thoughts on “Kyrkoruinen på Labbra

  1. Ping: 2 ? | Hörnan

  2. Hej! Läser med intresse, om ruinen på labbera. Min far, 1907 – 1995, berättade för mig, att Martina von Schwerin, lät bygga detta som ett monument över sin omkomna son. Sonen var till sjöss, och drunknade vid ett skeppsbrott. Det är konstigt, att ni inte nämner inskriften som är inhuggen i en sten. Det står på latin, men betyder ungefär, ”så återgår till intet, vad förut intet varit. Detta till minne av sin omkomna son. Vad far fick dessa uppgifter ifrån, vet jag inte. Men hans far, min farfar, levde mellan 1838 – 1912. Min farmor dog 1930. Om min far, kan ha fått uppgifterna därifrån. Men jag vet inte.

    Bengt

    • Jag har skrivit om inskriften i andra sammanhang och likaså om de många uppgifterna om vem som skulle ha byggt ruinen och varför. (Många motstridiga uppgifter finns.) Om ni sänder postadress och e-postadress, skall jag sända avtryck.

      mvh
      LG

  3. Tack för en intressant artikel! När jag läste den slog det mig att ”labbera” kanske är en försvenskning av franskans ”l´abri” som lär betyda skydd etc. – jag förmodar att franskan var familjär för Martina von Schwerin. Vallonerna förde f.ö. med sig ordet som benämning på sina raststugor/skjul vid smedjor och masugnar, så ordet finns i diverse svenska varianter.

    ( http://g3.spraakdata.gu.se/saob/show.phtml?filenr=1/137/36.html)

    • Tanken att det franska ordet l’abri skulle ligga till grund för Labbera är intressant. En svårighet är dock att det franska ordet betyder skygd, skjul, tak över huvudet, medan ruinen – så vitt vi vet – inte har erbjudit tak över huvudet. (Möjligen kan man dock ha fått regnskydd, om man ställde sig under det nu nedrivna valvet.) Ordet har dock även den allmänna betydelsen ”tillflyktsort”. Det skulle vara värdefullt att få veta mer om ordets tillämpning här i Sverige och inom herrgårdskulturen.

      Man skulle kunna tänka sig, att ordet l’abri har missuppfattats som en kortform av laboratorium. Vid närmare eftertanke är det ju ytterst långsökt att föreställa sig, att denna ruin skulle ha varit en laboratoriegrund. Någon anledning till att komma in på denna långsökta tanke måste ha funnits. Kan anledningen ha varit just ordet l’abri? Jag låter frågan gå vidare och tackar för uppslaget.

      Lars Gahrn

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s