Har familjen Hall återvänt till Gunnebo?

Hade John och Christina Hall med släkt och vänner återvänt till Gunnebo? Besökarna i Gunnebos park gjorde stora ögon lördagen den 21 maj 2011. Nere vid trädgårdsdammen hade ett större sällskap i 1700-talskläder slagit sig ner på filtar i gröngräset. Handblåsta glas, en del mycket konstfullt formade, och flaskor blixtrade i solskenet, när 1700-talssällskapet lyfte sina glas och sjöng ”Gustafs skål”. Vem som helst kunde bli omtumlad inför så mycken kvinnlig fägring. Den ena klänningen var vackrare och mer påkostad än den andra. Herrarna stod inte efter damerna vad gällde klädprakt. Starka färger på tyget, vackra mönster, knappar med mönster och spetskrås. En uniform sågs i mängden, men i övrigt var dräkterna civila. Hade Gunnebos besökare gjort en tidsresa?

Historisk picknick

Så var inte fallet, även om det mesta var mycket tidstroget. Den kulturhistoriska föreningen Westgiötha Gustavianer hadeFärgglada och vackra dräkter, kvinnlig fägring, god mat, god dryck, strålande väder och vackra omgivningar – så lyckad var picknicken på Gunnebo den 21 maj 2011. Foto: Karin Andersson anordnat en historisk picknick i Gunnebo med några inbjudna gäster, bland vilka även jag återfanns. Föreningens kvinnliga medlemmar har med tiden blivit alltfler och allt verksammare. De har upptäckt, hur praktfullt och smakfullt klädmodet var under tredje Gustafs dagar. Med beundransvärd flit och stor skaparglädje har de ägnat sig åt att återskapa gustavianska klädedräkter. Även maträtter från 1700-talet är intressanta. Många hade med sig gustavianska delikatesser, som de bjöd runt och fick komplimanger för.

SKronojägaren Christer Johansson har tagit av sig hatt och rock i solskenet. Foto: Alexandra Tilanderamtalsämnen saknades inte, när likasinnade träffades på detta sätt. Man utbytte erfarenheter om klädsömnad, matlagning, anskaffning av gustavianskt porslin, glas, bestick och annat. Efter avslutad måltid, och när samtalen gick in i en lugnare fas, beslöt sällskapet att göra en shoppingrunda till slottsbutiken för att utöka sina samlingar av gustavianska tillbehör.

Gunnebo hade många besökare denna vackra vårdag. Många av dem tog tillfället i akt att ta en titt på den gustavianska picknicken. Om man vid ett följande tillfälle annonserar sådana uppvisningar, kommer säkerligen många fler mölndalsbor och göteborgare att söka sig till Gunnebo.

Sökning efter eremiten

Flera barn, tidsenligt klädda, var med, och för dem ordnades verksamhet. En del avMikael Tilander utfrågas av Lars Gahrn om dräktdetaljer och heraldiska vapen. Foto: Peter Engström sällskapet vandrade iväg med barnen för att leta efter Gunnebos eremit. Vandringen gick mot Hökekullen, där eremiten befanns vara en söt flicka i pojkkläder, uppklättrad i en ek. Eremiten lockades ner med hjälp av kakor på en bricka och ett fyllt glas med kryddat brännvin. Denna lek roade de små, men frågan är om den inte var ännu roligare för oss vuxna. Glada infall flödade. När vi tågade uppför backen vid Källargärdet, påpekade Ulf Leonardzon, att backen var som gjord för ”backanaliska upptåg”. Inte ens Aron Jonason eller Axel Engdahl hade kunnat vitsa fyndigare. Utflykten avslutades med en visning av den framgrävda grunden till eremitaget. Jag berättade om denna byggnad och om eremiten på Gunnebo (en utklädd skådespelare, som deltog i ett skådespel, skrivet av skalden Olof Benjamin Lund och uppfört på Gunnebo 1797).

Dans till ”Gustafs skål”

En gustaviansk flicka i en picknickens vackraste klänningar: en dröm i blått och vitt. Foto: Alexandra TilanderDärefter vidtog dans på stora gången mellan de två bowlinggreenerna i södra trädgården. Ulf Leonardzon var sakkunnig dansmästare, och sällskapet dansade till melodin ”Gustafs skål”. För barnen ritade man upp en skattkarta i trädgårdsgångarnas sand. På ett ställe låg en nyckel nedgrävd. Pojkarna satte fart och fann först nyckeln och senare även en skattkista, som – med mammas hjälp – kunde låsas upp och befanns innehålla guldpengar. (Allt är dock inte guld som glimmar. Pengarna innehöll choklad, vilket från pojkarnas synvinkel kanske var ännu bättre.)

Stor dansglädje

Ett av de stora samtalsämnena under samvaron var Sveaborg. Flera gustavianer hade besökt denna välbevarade fästning från 1700-talet. I Helsingfors’ stadshus hade de dansat Mr Beveridge’s Maggot och fått stående ovationer för denna sin Ulf Leonardzon ser ut som om han vore hämtad från en målning av Thomas Gainsborough. Foto: Peter Engströmdansuppvisning. Nu fortsatte man att öva på denna vackra men invecklade dans med många turer och vändningar. Mikael Tilander var en mycket skicklig och uppmuntrande dansmästare. Han dansade med själv, uppmuntrade sina vänner och undvek att klandra, när det gick fel. Ömsom trallade han själv fram melodin, ömsom spelades den – hör och häpna! – av hans mobiltelefon, som låg i gräset, kopplad till en mindre högtalare. Denna musikapparat var förvisso inte gustaviansk, men den var så liten, att den alls inte störde. Dansen togs om gång på gång. För varje gång gick det allt bättre, och felen blev allt färre. Tilander uppmuntrade och stämningen steg oavbrutet med många glada skratt. Själv har jag aldrig tidigare varit med om sådan dansglädje och så trevlig stämning.

Var är du Jakob?

Slutligen var dansen inövad, men inte kan man väl gå hem, när det är som roligast? Nu var det dags att leka ”Var är du Jakob?” En av deltagarna blev blindbock och fick ögonen förbundna med en bindel. En annan blev ”Jakob” och fick en klocka i handen. De andra tog varandra i händerna och bildade en ring runtom Jakob och blindbocken. Nu skulle blindbocken fånga Jakob. Varje gång blindbocken frågade: ”Var är du Jakob?”, måste Jakob klinga i klockan. Det var dock ändå inte lätt att uppfatta var Jakob befann sig. Ofta fångade blindbocken i stället någon i ringen, vilket kunde vara nog så roligt.

Klockan var nu halv sex på kvällen. Picknicken hade varat fem och en halv timme. Jag hade en kvarnbyvandring, som väntade, och jag måste med sorg i hjärtat säga farväl och vandra hemåt, när det var som trevligast.

Finns andra århundraden?

En gustaviansk soldat i en gustaviansk soffa (ritad av regementskamraten Carl Wilhelm Carlberg). Foto: Peter EngströmGunnebo hade många besökare denna lördag, och de följde i många fall picknicken och dess verksamheter. När vi vandrade iväg mot Hökekullen, mötte vi ett större sällskap, som frågade:

 – Från vilket århundrade kommer ni?

 – Från 1700-talet.

 – Finns det något annat århundrade? sade trumslagare Rask stillsamt och skämtsamt.

Det var ett skämt, men det speglar verksamhet och inriktning. Föreningen är inriktad på 1700-talet och skaffar sig ständigt mer kunskap om århundradets kulturhistoria och militärhistoria. I föreningen möts män och kvinnor med samma intressen. Möter man andra, blir det meningsfullt att gå vidare och tillägna sig detaljkunskap. Föreningens uppvisningar blir på detta sätt alltmer imponerande. När jag sade farväl till Ulf Leonardzon, sade jag bland annat:

 – Du är bra påläst!

 – Jag är bara en amatör, svarade han anspråkslöst.

 – Ofta är det amatörerna, som kan mest, svarade jag.

Så är det verkligen i detta fall. Gustavianernas vetande är omfattande.

Dokumentera kunskapen!

De militärhistoriskt och allmänt kulturhistoriskt inriktade föreningarna samlar in etKarin Andersson hade en halmhatt som solskydd. (Gustavianska flickor fick inte lov att bli solbrända.) Foto: Alexandra Tilandert omfattande och värdefullt vetande genom forskning, rekonstruktionsarbete och försök att ibland leva på 1700-talsvis. Det är angeläget att dokumentera detta imponerande vetande. Vad gäller klädesplagg har man lagt ut en del av sina kunskaper på nätet. I stället för mönster presenterar man läckra färgbilder, men givetvis finns mycket mer att berätta om. Varje helhetsbild byggs upp av detaljer. Utan detaljkunskap blir helhetsbilden dålig. Detta inser dessa föreningar, som på sitt sätt utökar vetandet och återskapar historien. Otroligt mycket arbete krävs, men varje framsteg är en uppmuntran, och – som här på Gunnebo – kan man ha mycket trevligt och nöjsamt på vägen.

Klicka här för denna artikel i pdf-format.

Med hjälp av kakor och ett glas skall nog eremiten lockas fram och förmås att vara med i picknicken. Foto: Peter Engström

Gunnebos eremit har följt med fram till trädgården. Foto: Peter Engström

Dansmästare Mikael Tilander ger inledande anvisningar åt gustavianerna. Foto: Peter Engström

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s