Hönshuset i Lindome

Hönshuset – en blockgrotta i Lindome

Blockgrottan ”Hönshuset” i Lindome är en stor och spännande naturföreteelse, som bär på mycket kulturhistoria. Den har ett eget namn och sägner knutna till sig. Grottforskaren Sven-Olof Melin har lyckats återfinna den och pricka in den på kartan.

Höns i grotta

Lindomes historieskrivare Alfred Jönsson har nedtecknat sägner om forna ofredstider. Folket, som bodde efter stora Ingångshålet till blockgrottan Hönshuset. Foto: Sven-Olof Melin.vägen, måsta ta sin tillflykt till skogen. Man hade besvär med en ko, som jämt ville råma. Därför band man ett snöre om mulen. ”Och så var det hönsen. Dem måste de taga med sig in i skogen och stänga inne i hönshuset under tiden till dess att fienden gav sig undan (avtågade). Hönshuset finner man i utmarken sydväst om Gårda 2. Det består av ett naturbildat stenkummel med liksom rum ini. Enligt sägnen hade man höns där under ofredstider.” (Alfred Jönssons skrifter utgivna av Lindome hembygdsgille, I s. 32-33.)

Sven-Olof Melin är till mycket annat även grottinventerare och lät sig givetvis inte nöja med detta. I Dialekt- och ortnamnsarkivet i Lund finns fyra uppteckningar av Alfred Jönsson: ”Hönsadalen” är en dalsänka sydost om hemmanet Berga i Lindome. I denna dal ligger Hönshuset. Den andra uppteckningen berättar, att ”Hönshusdalen” är en dalsänka sydväst om Gårda 2. Där befinner sig hönshuset. Den tredje berättar, att ”flera stenblock hava staplat sig, så att de bilda ett rum” (LAL 3251).

Grottan i Hönsdalen

Melin har krupit in genom öppningshålet i blockgrottan Hönshuset och fotograferat ingångshålet inifrån.Därmed hade Melin fått veta något mer men inte tillräckligt. Han kom då på tanken att söka på 1840 års skifteskartor och kartbeskrivning för Berget 1 och Gårda 2, och se, ”Hönshuset” var med som namn på ägobitarna 674 och 675. Sydväst om Gårda 2 fanns en dal, som förr alltså har kallats Hönsadalen eller Hönshusdalen. Då var namnet välkänt, men nu är det okänt. Melin hörde sig för här runtomkring och fick då svaret: ”Här finns inget så’nt.” Långt söderut på Höganäsvägen finns åt öster en lång lucka i bebyggelsen. Härifrån går man österut mot berget, och där finns stenkumlet med blockgrottan.

Melin hade nyligen blivit opererad i axlarna och kunde inte lika behändigt som vanligt krypa i grottor, men han begav sig omgående till platsen ändå. Han blev verkligen inte besviken utan tvärtom mycket imponerad. Han skriver: ”Att grottan var så stor hade jag inte väntat mig. Med ficklampa kan man lysa runt där inne, och man hör vatten som droppar längre in. För att ta sig dit in måste man krypa på alla fyra, och för mig som axelopererad speleolog var det naturligtvis oerhört frustrerande att inte kunna krypa in. Jag var tvungen att nöja mig med att sitta på en sten ett par meter innanför öppningen och lyssna till vattendroppet.

Perfekt gömställe

I stora drag kan man säga, att grottan är något kilformad och orienterad i nordväst-sydost. Högsta takhöjd är ungefär en Blockgrottan Hönshuset är stor invändigt. Foto: Sven-Olof Melin.meter och 35 centimeter. Sedan sjunker takhöjden sakta i grottans längdriktning men höjs igen längre bort. Bredden är ungefär två och en halv meter, men ett stort stenblock ligger mitt i rummet, och blocket delar tyvärr grottan på längden. Där jag satt gick det att med ficklampans hjälp åt ena hållet se uppskattningsvis sju-åtta meter bort. Sedan vinklar sig gången, eller så är det stopp där. Åt ett annat håll kunde man se bortåt sex meter. … Det är omöjligt att från utsidan ens ana, att det finns en så stor hålighet härunder. Ett perfekt gömställe.”

Blockgrottan ”Hönshuset” är alltså ett naturminne av rang, väl så värdefullt som det kända ”Börsås hål”. Grottan är också ett kulturminne i och med, att sägner är knutna till den, och att den har fått ett eget namn. Slutligen bör den räknas även till de historiska minnena. I och med att den är ”ett perfekt gömställe” vore det mycket märkligt, om folk inte hade använt den som gömställe i ofredstider. Sägnerna speglar säkerligen verkliga förhållanden. Melin förstår grottans värde, men han hyser farhågor: ”Tätbebyggelsen är nu endast ett par hundra meter härifrån, vilket är oroväckande. Vårt land är ett av Europas rikaste och mest glesbefolkade länder, så vi har därför mycket större möjligheter än andra att bevara mer av våra kultur- och naturminnen för eftervärlden. Skräckexempel nummer ett på girighet är den fullständigt onödiga skövlingen av det för vårt land helt unika sjudgropsområdet i Stretered.” (Sven-Olof Melin, Brev till Lars Gahrn 14/10 2008. Måttsuppgifterna har senare angivits noggrannare.) Vi vädjar nu båda två om att blockgrottan skall registreras som natur- och kulturminne.

Klicka här för denna artikel i pdf-format.

Annonser

3 thoughts on “Hönshuset i Lindome”

  1. Träffade precis Leif och han berättade om dig och din blogg – och om hönsagrottan.
    Väldigt intressant blogg! Här finns massor att läsa. Tack för att du delar med dig av din kunskap!

    /Monica

  2. Intressant! Speciellt som jag håller Lanthöns i Genbank. Det skulle ha varit mycket spännande att se hur hönsen såg ut på den tiden.
    En undran. Får vi använda den här artiken i Hanegället om redaktören så anser? Hanegället är Svenska Lanthönsklubbens tidning.

    Hörde dig berätta om Gamla Kolbäck den 6 aug. under Medeltidsdagarna och därför bl.a hamnade jag här. Böckerna dina finns givetvis här hemma.

    VH.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s