Livet i soldattorpet och dans i slottet

En naturlig slottsteater

Gräfsnäs slott liknar en grekisk teater. Den höga slottsfasaden är scenväggen. Borggården är scenen, och de halvrunda vallarna är åskådarplatserna. Lördagen den 9 och söndagen den 10 juli 2011 fick Gräfsnäs slott vara teater. Då anordnades 1700-talshelg med den kulturhistoriska föreningen Westgiötha Gustavianer och den militärhistoriska föreningen Bohus Elfsborghs Caroliner. Borggården fick vara skådeplatsen för verklighetsnära scener ur 1700-talets historia.

Väl spelad mönstring

Det började klockan 12.00 med mönstring på borggården. De karolinska och gustavianska soldaterna stod uppställda

Soldaterna måste stiga fram till en sträng mönsterskrivare.
Soldaterna måste stiga fram till en sträng mönsterskrivare.

framför mönsterskrivarens bord, sin befälhavare (Christer Johansson) och sin fana. Ulf Leonardzon spelade mönsterskrivare och kronolänsman. Han gestaltade (som vanligt) sin roll utmärkt. Kronolänsmannen var bestämd och barsk och skapade dramatik i en rutinmässig mönstring. Slutligen förestavade han trohetseden, då soldaterna svor att vara konungen trogna och hulda. På den tiden var man mycket noga med trohetsed. Det fanns rentav ett ”Eds-Formulär för ordningsmän i Mölndal”. Eden talar huvudsakligen om ordningsmännens skyldigheter gentemot konungen och rikets ständer (riksdagen), fastän ordningsmännen endast undantagsvis kunde få med sådana ärenden att göra i sin tjänst (Johan Lundskog, Fässbergs socken och Mölndals kvarnby, 1921, s. 102-104).

Livet i soldattorpet

Soldaterna och de andra medlemmarna hade sovit över på platsen i sina tält eller i kanontornet. I slottsparken finns några gamla byggnader, däribland ett soldattorp, som har flyttats dit. Här övernattade en hel soldatfamilj, Tobias och Carin Wass med sina tre barn. Soldaten deltog i dagens övningar, men hustrun satt hemma i torpet, höll elden i den öppna spisen vid liv, sydde kläder åt sina barn och berättade för besökarna om livet i ett soldattorp. Snart kunde besökarna se soldaten komma vandrande i full gustaviansk uniform med geväret på axeln och en skål soppa i högra handen. Åskådarna var genast med på noterna:

Soldatfamiljen Wass utanför soldattorpet i Gräfsnäs.
Soldatfamiljen Wass utanför soldattorpet i Gräfsnäs.

– Nu kommer Rasken hem till hustru och barn med mat.

Tack vare Vilhelm Mobergs roman ”Raskens” (1927) känner många till indelningsverket och livet i de gamla soldattorpen. Här i Gräfsnäs fick man hälsa på i ett äkta och rentav befolkat soldattorp.

Strapatsrikt och grymt

På borggården levde män och kvinnor lägerliv. Man lagade mat och bodde i tält. Dessutom dansade man allmogedanser. Somliga sov i Gräfsnäs’ kanontorn. Sådant lägerliv ger många insikter och kan vara nog så strapatsrikt. En eftermiddag och natt på Gunnebo öppnades himmelens portar och regnet bara vräkte ner. Den dagen och den natten tänkte jag med stor medkänsla på de uthålliga och tappra, som tältade i Gunnebo och gjorde sig förtjänta av en utmärkelse ”för tapperhet i tält”. (Så lär det ha stått i en reklambroschyr från ett gjuteri, som hade tillverkat medaljer ”för tapperhet i fält”.) Nätterna på Gräfsnäs var dock lyckligtvis varma och regnfria sommarnätter.

Även stridsövningar förekom. Ett antal upprorsmakare hade besatt Gräfsnäs’ slott. Soldaterna anföll slottet och stormade vallarna. Upprorsmännen togs till fånga, och ledaren avrättades.

När maken var ute på förbandsövningar, satt soldathustrun hemma i torpstugan och sömmade.
När maken var ute på förbandsövningar, satt soldathustrun hemma i torpstugan och sömmade.

Christer Johansson förklarade:

– Vi förskönar inte. Vi vill visa hur det var. Det var inte bättre förr.

Den, som hör fältskären (spelad av Tommy Andersson med berättarglädje och gemyt) berätta om forna tiders plågsamma

och hälsovådliga sjukvård, kan omöjligt tro, att ”det var bättre förr”. Även den hårda behandlingen av fångar och den grymma avrättningen av brottslingar åskådliggjorde den gamla tidens hårdaste och omänskligaste sidor.

Vackra dansuppvisningar

Någonting som var bättre – eller åtminstone vackrare – förr är danserna. Westgiötha Gustavianer är med i ”Forum för historiska danser”. Efter stridsövningarna vidtog uppvisning i tidens vackra, melodiska och lugnt rytmiska danser. Dansledare var Stig och Eleonore Larsegård. Klädseln var högst informell. I högsommarvärmen hade soldaterna så snart som möjligt kastat av sig hatt och uniformsrock. En flicka dansade barfota, och en soldat hade sin lille son på axlarna. Så där kunde det gå till förr, när ”det var dans bort i vägen”.

Någonting annat, som var bättre – eller åtminstone vackrare – förr är dräkterna, och här kunde man se historiska dräkter av alla slag. Publiken uppskattade färgprakten. Hur många kameror, som arbetade denna dag är omöjligt att säga. Karolinska ryttare red hela tiden omkring i området till fotografernas förnöjelse.

Fuktigt krut och kraftiga röster

Gustavianerna har stormat uppför Gräfsnäs vallar och laddar om vid kanonen. Foto: Anna Jolfors 9/7 2011.
Gustavianerna har stormat uppför Gräfsnäs vallar och laddar om vid kanonen. Foto: Anna Jolfors 9/7 2011.

På vallarna var det fullt med folk. Både Ulf Leonardzon och Christer Johansson litade till den egna rösten, när de stod på borggården och talade till folket på vallarna. De har kraftig röst och talar lagom långsamt, så att talet går fram, men man måste vara uppmärksam för att hänga med. Man fick en förnimmelse av tiden före högtalarna. Det måste ha varit svårt ibland att höra befälhavarna på kaserngården, prästerna i kyrkan och föredragshållarna i ordenshuset! Ofrivilligt återupplevde man en annan nackdel från forna tider. Krutet hade blivit fuktskadat. Man hade visserligen låtit det torka, men för varje gång krut torkar förlorar det litet av sin kraft. Ibland var knallarna från gevären därför mycket dämpade. Övningarna kunde dock genomföras som planerat, och 1700-talshelgen kan ändå – krutet till trots – betecknas som en ”knallsuccé”.

Gustavianerna dansar sirliga danser framför Gräfsnäs slottsruin. Längst till vänster ses Ulf Leonardzon, dagen till ära iförd ny civil dräkt. Foto: Anna Jolfors 9/7 2011.
Gustavianerna dansar sirliga danser framför Gräfsnäs slottsruin. Längst till vänster ses Ulf Leonardzon, dagen till ära iförd ny civil dräkt. Foto: Anna Jolfors 9/7 2011.

Klicka här för denna artikel i pdf-format!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s