Vårt västsvenska Wasaskepp ger liv åt hamnen

Göteborgs hamn är död och öde. Hamnverksamheten har flyttat ut till Skandiahamnen och är stängd för allmänheten. Kajerna vid Göteborgs stadskärna skulle ha varit mycket ödsliga, om inte museifartygen hade börjat ta över.

Museifartygen tar över

Den gustavianska garnisonssoldaten Karin Andersson står på post vid ostindiefararen,  som har blivit skådeplats för många historiska föreställningar och fester.
Den gustavianska garnisonssoldaten Karin Andersson står på post vid ostindiefararen, som har blivit skådeplats för många historiska föreställningar och fester.

Öster om Hisingsbron ligger ”Drömmarnas kaj” med ett stort antal ”renoveringsobjekt”. Vid Lilla Bommen öster om Göteborgsoperan ligger barken Viking, som har blivit litet av ett kännetecken för Göteborg och Västkusten. Innan hon flyttades till sitt nuvarande läge, kunde man rentav se masterna från Glasberget i Mölndal. Viking är ett stort och ståtligt fartyg.

Väster om Göteborgsoperan finns Göteborgs Maritima Upplevelsecentrum med ett stort antal museifartyg och jagaren Småland som blickfång från älven. Borta vid Stenpiren ligger ångaren Bohuslän, den sista av de gamla kustångarna, som gick i trafik utefter Bohuskusten. Sommartid ligger här även ostindiefararen Götheborg, likaså ett mycket stort fartyg, som – inte minst tack vare masterna och de starka färgerna – upptäcks på långt håll. Det är en stark upplevelse att vandra fram utefter stora hamnkanalen och se ostindiefararens master sticka upp i väster.

Låt Götheborg segla!

Upplevelsen var starkare förra året (2010), då skeppet hade segel på rårna. I år brann som bekant kajskjulet, där en del av ostindiefararens

Även danskar från Tordenskioldssällskapet ses ibland vid ostindiefararen. Foto: Anna Jolfors.
Även danskar från Tordenskioldssällskapet ses ibland vid ostindiefararen. Foto: Anna Jolfors.

utrustning förvarades. Följden har tydligen blivit, att skeppet saknar segel. Med sitt svarttjärade skrov och vissa delar målade i gult och blått är skeppet mycket iögonenfallande och lätt att upptäcka, en prydnad och ett smycke för staden och hamnen, särskilt om man kommer från sjösidan. Under många färder med Älvsnabben och Färjan fyra har jag gång på gång lagt märke till hur framträdande i hamnbilden ostindiefararen är på sina platser vid Stenpiren eller Eriksbergskajen.

Ostindiefararen Götheborg har helt enkelt blivit Västsveriges motsvarighet till regalskeppet Wasa. Detta är givetvis en av anledningarna till att sponsorerna har varit frikostiga med bidrag. Fartyget slukar stora summor, särskilt när det är bemannat och seglar. Det är förklarligt, att sponsorerna nu börjar svikta, men fartyget betyder mycket och fäster utlandets uppmärksamhet på Sverige. Det är önskvärt, att hon får segla ut i stora världen ibland och inte dömas till ett logementfartygs trista tillvaro med smygande förfall. Sådana halvt övergivna båtar i fortskridande förfall har vi alldeles för många av.

Götheborg skapar liv i hamnen

I sensommarnatten sköt blixtar ut från ostindiefararens kanoner. Foto: Anna Jolfors.
I sensommarnatten sköt blixtar ut från ostindiefararens kanoner. Foto: Anna Jolfors.

En fördel med ostindiefararen är, att den blir platsen för historiska verksamheter och uppvisningar. Den kulturhistoriska föreningen Westgiötha Gustavianer har varit där två gånger under 2011, första gången på Valborgsmässoafton, då man anordnade ”Kongl. Capare-Fest”. Deltagarna skulle vara klädda tidsenligt som kapare eller sjörövare. Följande bistra maning gick ut med inbjudningen: ”Observera att Butterickspirater får gå på plankan!” Gustavianerna är noga med klädsel och annan utrustning och vill inte se några enkla och ungefärliga maskeradutstyrslar eller teaterkläder från Buttericks. Den historiska omgivningen ställde givetvis ökade krav på riktig klädsel. Föreningar kan hyra in sig på skeppet och anordna fester på batteridäck, där besättningen en gång i tiden satt och åt mellan kanonerna. Tack vare ostindiefararen blir det liv och rörelse på de annars alltför livlösa och döda kajerna.

Lördagen den 13 och söndagen den 14 augusti var gustavianerna tillbaka och hade historiskt läger på kajen vid ostindiefararen. Ja, visst blir det liv och rörelse, rena rama folklivet, vid den nygamla ostindiefararen.

Sjöslaget på älven

Gustavianerna är inte de enda som slår läger vid ostindiefararen. Årligen kommer det danska Tordenskiöldssällskapet seglande från Frederikshavn. (Det fullständiga namnet på Tordenskiölds sentida mannar är ”Fonden Tordenskiold” och föreningen ”Tordenskiold Soldater Fladstrand”). Skeppen förtöjs vid kajen väster om det svenska skeppet, och här på kajen slår danskarna upp sina bodar. Tordenskiöldsdagarna inföll i år (2011) fredagen den 19 och lördagen den 20 augusti. På lördagskvällen blev det rena folkfesten. Danskarna spelade från en scen på kajen, och sedan tog trubaduren Stefan Andersson över. Han sjöng några av sina historiska visor med Bohus Elfsborghs Caroliner som en hedersvakt framme vid scenen.

Kvällen avslutades med ett stort sjöslag mellan ostindiefararen, som bemannades av Bohus Elfsborghs Caroliner, och de

P-arken var under sjöslaget på Göta älv en utmärkt läktare. Till höger om den ses ett av Tordenskioldssällskapets fartyg. Foto: Anna Jolfors.
P-arken var under sjöslaget på Göta älv en utmärkt läktare. Till höger om den ses ett av Tordenskioldssällskapets fartyg. Foto: Anna Jolfors.

danska skeppen, som kom glidande uppför älven, girade babord och avfyrade sina kanoner mot ostindiefararen. Detta skepp låg förtöjt vid kajen och var en jätte i jämförelse med de danska skeppen. Götheborgs kanoner var likaså mycket grövre än danskarnas, och knallarna från ostindiefararen var mycket ljudliga. Då och då hördes även trumpetstötar. Sjöslaget hade ett och annat gemensamt med Tordenskiölds anfall mot Göteborg 1717, då han gick uppför älven med smärre farkoster men togs emot av svenska örlogsfartyg, som låg i rad tvärs över älven som flytande batterier och hälsade honom med skarpa skott från tungt artilleri.

 Liv i hamnen

När slaget utkämpades, hade dagen övergått i natt. Eldsflammorna från kanonrören lyste i mörkret, och på de närmaste skeppen kunde man även se delar av brinnande förladdningar. Stora människoskaror hade samlats på kajen, och många hade klättrat upp på ”p-arken”, det stora parkeringsfartyget, som alltså fick utgöra läktare. Man fick här uppleva ett augustifyrverkeri och en historisk uppvisning, som gav en ungefärlig blid av hur det kunde gå till vid sjöstriderna i Göta älvs mynning under det stora nordiska krigets slutskede.

Ostindiefararen drar alltså till sig både folk och verksamheter. Själv känner jag till endast ett fåtal av dem. Götheborg skapar liv och rörelse i stadens annars döda och öde hamn.

Klicka här för denna artikel som pdf

Annonser

2 thoughts on “Vårt västsvenska Wasaskepp ger liv åt hamnen”

  1. Så intressant att åter få höra om platser jag cyklade runt till på -70talet när vi bodde i Majorna.
    Det gick då att med cykel ta sig från Sjöfartsmuseét till Götaälvbron med närkontakt till kajens liv och rörelse .

    Kan bara konstatera att var sak har sin tid,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s