Frida från Gårda och matkulturen

Matpredikanten diktar

I Sverige utges en kokbok om dagen, sägs det. Möjligheterna att hitta på något nytt och framför allt att lägga fram nyheterna på ett nytt sätt är alltså

Skylten, som satt utanför Fridas affär.

Skylten, som satt utanför Fridas affär.

begränsade, men Anders Arnell, även känd som ”matpredikanten”, har lyckats med detta konststycke. Med sin bok ”Fridas Gårda(g): Hur det började … och fortsatte” (2011, 110 sidor, rikt illustrerad) har han skapat en kokbok, som samtidigt är ett bidrag till Västsveriges inte alltför omfattande humoristiska litteratur. Boken handlar om den helt och hållet uppdiktade butiksinnehaverskan Frida Fokuson, hennes Ost- smör- och äggbutik i stadsdelen Gårda i Göteborg, hennes släktingar och bekanta och hennes insatser för matkulturen i Västsverige. Författaren är så klok, att han redan på titelbladets baksida talar om, att ”Bokens berättelser är fiktion”. Den uppmärksamme iakttagaren torde dessutom lägga märke till långtgående likheter mellan författaren själv och omslagets foto av Frida Fokuson. Alla försiktighetsmått till trots torde det dock inte kunna undvikas, att vi i framtida artiklar och skoluppsatser om västsvensk matkultur då och då kommer att få möta Frida Fokuson som en viktig föregångskvinna och matkonstnär. Jag har redan varit tvungen att försöka övertyga ett par vänner om att Frida aldrig har funnits. De hade läst en tidningsartikel, som hade gett dem detta intryck. Boken är enligt sin egen uppgift skriven av Arnell i samarbete med ”amanuensen i Frida Forsknings-institutet” Anders Göransson. Vad gäller detta institut torde gälla vad som gäller boken i övrigt.

En värld av vänlighet

Matpredikanten Anders Arnell granskar matvaror i butikshyllorna.

Matpredikanten Anders Arnell granskar matvaror i butikshyllorna.

– Vad är nu detta? suckade jag trött och uppgiven, när jag fick boken i min hand. Jag beslöt dock att trots allt bläddra litet grand i boken och undersöka den litet närmare. När jag hade bläddrat färdigt, var det dags att gå och lägga sig. Jag hade läst halva boken, och övriga sidor läste jag dagen därpå. Arnells frodiga fabuleringsförmåga fångade mig omedelbart. Boken har släkttycke med pikareskromanen och med Falstaff Fakirs skrifter, när den är som mest underhållande. En glad och vänlig anda präglar boken. Folk har det bra, hjälper varandra, samarbetar och får det ständigt bättre. I alltför många skildringar ur det förflutna ägnar sig författarna åt att surmulet idissla svårigheter, missförhållanden och orättvisor, men så är det inte här. Här är det inte svårigheterna utan möjligheterna som gäller. Frida och hennes vänner utnyttjar med handlingskraft och arbetsglädje sina möjligheter att förbättra västsvensk matkultur. Boken och dess anda är en avspegling av författarens glada och vänliga själ. Efter varje kapitel följer ett antal recept på de maträtter, som man har läst om i kapitlet.

Mölndalspåsar och Mölndalsån

Söder om Frida Fokusons Gårda ligger (eller låg) Almedal, och sedan kommer Mölndal. För Arnell är ”Mölndalspåsar” Mölndals bidrag till Västsvensk matkultur. De omnämns två gånger i boken (s. 42 och 99), båda gångerna med tydligt ogillande. I Mölndals saluhall fann en av charkuteristerna på att på

Anders Arnell lastar kål. (Ett av bokens roligaste kapitel handlar om   kål(kol)affärer i Gårda.)

Anders Arnell lastar kål. (Ett av bokens roligaste kapitel handlar om
kål(kol)affärer i Gårda.)

förhand fylla påsar med köttvaror. Kunderna köpte färdiga påsar och valde inte köttvarorna själva. Inköpet var litet av ett spännande lotteri för kunden. Tack vare de färdigpackade påsarna gick försäljningen snabbt. Priserna kunde hållas förhållandevis låga på grund av snabb försäljning och stor omsättning. Man förstår dock, att matpredikanten Anders Arnell, som förespråkar medvetna val av bästa möjliga matvaror, inte kan gilla detta sätt att bokstavligen ”köpa grisen i säcken” (i detta fall i påsen). Själv minns jag den väldiga tillströmningen av kunder, som skulle köpa Mölndalspåsar, på 1950-talet. Jag var bara ett barn då och hade inte någon egen uppfattning. Min mor tyckte dock, att det inte var tilltalande, att folk köpte matvaror främst med tanke på priset.

Även på ett par andra sätt kommer Mölndal in i bilden. Arnell känner till, att färger från Papyrus släpptes ut i Mölndalsån: ”Idag var ån starkt ljusblå – man gjorde tydligen brevpapper på Papyrus för tillfället” (s. 98). Han känner också till, att man på 1940-talet anordnade båtturer på Mölndalsån från Trädgårdsföreningen till Liseberg. Farkosten var ”en ombyggd livbåt från Gripsholm” (s. 45). Detta är nog så riktigt, men få känner idag till dessa båtturer.

Frodig fabuleringsförmåga

Arnell fabulerar vilt. I Frida Fokusons butik dyker Gunnar Gren, Sten A Olsson och Harry Hjörne upp. Arnell efterbildar mycket skickligt Hjörnes skrivsätt i hans legendariska krönika ”Små, små ord av kärlek”. Om man skall kalla denna spalt efterbildning eller parodi må andra avgöra, men man läser hur som helst Hjörnes, av Arnell skrivna, krönika med ett roat småleende. Rasande rolig är hans parodi på tidningsartiklar (”Rykande färskt från matforskningen”). I detta kapitel uppträder matforskaren Curt Canelloni på Mat-ematiska Institutet i Mölndal (i Åbro industriområde). Eftersom denne forskare med egenartade uppfattningar och stark vilja att styra utvecklingen har många motsvarigheter i verkligheten, må för säkerhets skull meddelas, att varken han eller hans institut någonsin har funnits i sinnevärlden. Han kan lyckligtvis inte hyras in som konsult eller föreläsare på studiedagar.

Visst är orientaliskt kaffe utmärkt!

Visst är orientaliskt kaffe utmärkt!

Det är svårt att få stopp på en gryta, som kokar över. Lika svårt torde det vara att få stopp på Arnells fabuleringsförmåga. I detta fall hyser läsekretsen rimligtvis inte något önskemål om ett stopp på tillagningen av skrönor. Tvärtom torde vi, som ser fram emot nästa bok, vara många. Inte minst har inriktningen mot matkultur en brobyggande och förbrödrande verkan. Det skapar intresse för främmande länder och leder till utbyte mellan svenskar och invandrare samt mellan svenskar och utlänningar. Anders Arnell har med recept även från Danmark, Ryssland, Mexiko och Marocko. Matpredikanten har öppnare famn än EU.

Klicka här för denna artikel som pdf

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s