Ogifta kvinnor lät bygga bro i Uppland

Ortnamnet Möjbro ger oss kvinnohistoria

– Vad håller du på att skriva om nu? Jag ställde denna fråga till professor Staffan Fridell, när vårt sällskap lämnade Upplandsmuseet för att gå till Domtrappkällaren och äta middag. Detta hände hösten 2007.

– Jag har skrivit om ortnamnet Möjbro.

– Vad betyder detta namn?

– Bron har fått namn efter mör, alltså efter kvinnor, svarade professor Fridell.

– Jaha.

En uppseendeväckande tolkning

Mer än så sade jag inte, men jag var mycket förvånad. Jag kunde så mycket om ordet mö och dess äldre ordformer, att jag utan vidare insåg, att tolkningen var rimlig. Eftersom Fridell förde fram den, var den antagligen även riktig. Att kvinnor hade fått ge namn åt en bro så tidigt var däremot mycket uppseendeväckande. Dessa frågor och svar växlades för fyra år sedan, och jag borde för längesedan ha glömt av detta i likhet med nästan allt annat, som hände för fyra år sedan, men jag har inte glömt. Ortnamnet är så märkligt, att jag kommer ihåg det.

Mörnas eller Möns bro

Jarlabankes bro i Täby är en vägbank över ett gammalt sankmarksområde.

Jarlabankes bro i Täby är en vägbank över ett gammalt sankmarksområde.
(Teckning i läseboken Förr i världen del I.)

Nu i början av februari 2012 har jag lyckats ta reda på var Fridell har låtit trycka sin uppsats. Jag sitter med Ortnamnssällskapets i Uppsala årsskrift 2008 framför mig och tittar över ortnamnets äldsta skrivningar. De är många, tidiga och – så vitt jag kan förstå – entydiga. Namnet förekommer tidigast i ett påvebrev, som utfärdades i Rom på själva nyårsdagen 1220. Förhållandet, att Hans Helighet Påven på själva nyårsdagen sysslade med bland annat en liten by i Hagby socken i västra Uppland i det snöiga och avlägsna Sverige, kan tyda på att nöjeslivet i Rom då var just så torftigt som det borde vara bland heliga män och kvinnor. Hans Helighet har alltså istället för att roa sig gjort en bestående insats för dokumentationen av ortnamnet Möjbro. Detta belägg (och många andra) visar, att den osökta tolkningen är ”möns (eller mörnas) bro”. Otto von Friesen framförde denna tolkning 1949 i samband med att han behandlade Möjbrostenen, en tidig och svårtolkad runsten, som har gjort orten berömd (och på senare år även beryktad) bland fornforskare och ”fornälskare”. Staffan Fridell instämmer och lyckas övertygande underbygga tolkningen. ”Möns” heter på fornsvenska ”möjar” och mörnas ”möja”. Namnet Möjbro skrevs i äldre tid Möjabro (med växlande stavningar). Den osökta tolkningen är ”Mörnas bro”, men om man tänker sig, att r har fallit före b, kan man tänka sig ett ursprungligt *Möjarbro med betydelsen ”möns bro”.

Makt vanns genom giftermål

I bakgrunden ses en nybyggd bro, och i förgrunden till vänster ses en

I bakgrunden ses en nybyggd bro, och i förgrunden till vänster ses en
myndig vikingakvinna, som övervakar att en runsten blir ristad för att
minna om denna insats. (Teckning från läseboken Förr i världen del I.)

Tolkningen är inte litet uppseendeväckande. Sverige var i äldre dagar ett betydligt hårdare manssamhälle än nu. En av följderna blev, att orter nästan alltid uppkallades efter män och nästan aldrig efter kvinnor. Vissa undantag finns givetvis, exempelvis det sentida sockennamnet Beateberg i Skaraborg. En ort, uppkallad efter kvinnor, är således något mycket oväntat. Ännu mera oväntat är, att orter är uppkallade inte efter fruar eller änkor utan efter mör. Av historien har vi lärt oss, att de kvinnor som trots allt hade makt, myndighet och inflytande, var antingen fruar eller änkor. De var gifta eller hade varit gifta och hade förvärvat makt, myndighet och inflytande genom giftermålet. (Detta kallas numera att göra ”äktenskapskarriär”.) Bron är uppkallad efter en mö eller flera mör, det vill säga unga och ogifta flickor eller åtminstone ogifta kvinnor. Detta är mycket uppseendeväckande.

Döttrar med makt och inflytande

Hur var detta möjligt? Vetenskapsmän, som ägnar sig åt att klarlägga ordens ursprung, hävdar, att ordet mö ursprungligen betydde dotter (rimligtvis ogift dotter, tillägger jag). Staffan Fridell går igenom, hur ordet mö används på runstenarna och kommer fram till, att ordet ännu här sannolikt betyder ”dotter”. Det kan tilläggas, att ordet mö (maer) på isländska ofta betyder dotter i skaldespråket (Richard Cleasby and Gudbrand Vigfusson, An Icelandic – English Dictionary, Second Edition, 1975, s. 443). Liknande betydelseglidningar drabbar även andra ord. Om en man nämner sin ”flicka”, är det svårt att veta, om han menar sin fästmö eller sin dotter, fastän ordet flicka egentligen inte betyder vare sig fästmö eller dotter.

Denna samtida bild av en vikingakvinna visar henne i en av hennes mest

Denna samtida bild av en vikingakvinna visar henne i en av hennes mest
uppskattade arbetsuppgifter: att bära fram mjöd eller öl i ett horn åt
törstiga vikingar.

Som bekant finns åtskilliga runstenar, som är resta av änkor och döttrar till minne av makar och fäder. En sådan fanns i Möjbro. En maka och två döttrar, Fastlög och Torun, lät resa runstenen till minne av sin make och sin far Olof. Kanske har dessa döttrar anlagt bron, som efter dem fick heta Möjabro, mörnas bro, menar von Friesen och Fridell. Så kan det ju vara, men vi vet inte vilka mör eller vilken mö som lät bygga bron. (En bro kunde på denna tid vara även en vägbank och rentav en uppbyggd vägbank under vattnet.) Det viktiga i sammanhanget är dock, att ortnamnet visar, att även mör, det vill säga ogifta kvinnor, kunde intaga en bemärkt ställning, åtminstone efter föräldrarnas död. Denna slutsats är både överraskande och uppseendeväckande. Även under denna mansväldets storhetstid kunde kvinnor, ja rentav mör, göra sig gällande.

Ett ortnamn utan motstycke

Denna slutsats skulle ha glatt mina goda vänner Göran och Gunnel Liljenroth. I ett flertal böcker skrev de om ett forntida kvinnovälde och lyckorike. Jag ansåg, att de gick alldeles för långt i sina slutsatser, och så gnabbades vi – i all vänskaplighet – om detta. Fridells tolkning av ortnamnet Möjbro skulle ha glatt dem, men de skulle ha blivit besvikna, när de fann, att inte ens denne allkunnige ortnamnsforskare har lyckats finna något liknande namn någon annanstans. Fler broar än denna har anlagts av kvinnor eller med kvinnors medverkan, men ingen annan har – så vitt vi vet – fått namn efter kvinnor. Möjbro har inte bara en runsten utan motstycke utan även ett ortnamn utan motstycke. Maka åt dig, Jarlabanke! Även mörna från Möjbro skall ha plats i historieskrivningen.

Lästips

Staffan Fridell, Möjbro, artikel i: Ortnamnssällskapets i Uppsala årsskrift 2008, s. 43-49.

Klicka här för denna artikel som pdf

Annonser

3 thoughts on “Ogifta kvinnor lät bygga bro i Uppland

  1. Ping: En nyhet och ett bloggtips | Kvinnliga krigare

  2. Trevligt att hitta en runsten(i Möjbro)med egna dopnamnet(Olof)! Men hur visste man,att ”ungmörna”(jungfrurna?)var orörda?.Åldersuppg.saknas ju.Var föräldrarna kanske vaksammare då,medan de levde?

    • Hej Olle! Som du mycket riktigt misstänker kunde det nog vara litet besvärligt att hålla uppsikt över vikingatida ungmör. Grundbetydelsen i ordet mö tycks dock – som Staffan Fridell påvisat – vara dotter, antagligen ogift dotter. Ordet har i så fall inte sagt något om, huruvida dottern också var jungfru eller ej. Med bästa hälsningar till er på Rösvägen
      Lars Gahrn.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s