Dragspelet – ett älskat och mycket användbart instrument

Ett av våra mest uppskattade instrument

Bo Nyberg med ett dragspel av märket Gessner, fotograferad på sin  balkong i dåvarande bostaden i Enviken, Dalarna. Han har skrivit en  omfattande dragspelshistorik av stort  intresse även för Västsverige.

Bo Nyberg med ett dragspel av märket Gessner, fotograferad på sin balkong i dåvarande bostaden i Enviken, Dalarna. Han har skrivit en omfattande dragspelshistorik av stort intresse även för Västsverige.

Det första kända dragspelet på svensk botten är belagt i slutet av 1820-talet, vilket är mycket tidigt. Under 1800-talet gjorde dragspelet sitt segertåg genom Sverige och blev ett av de mest använda och mest uppskattade instrumenten. Ett och annat har skrivits under åren om dragspelets historia men egentligen väldigt litet, om man ser till dragspelets stora betydelse för svenskt musikliv. Tidigare bidrag till dragspelets historia har till stor del varit inriktade på dragspelsmästarna. Det stora verket ”Svenska dragspelare” (1946) innehåller uppgifter om svenska musiker med dragspel som huvudinstrument. Detsamma gäller Bo Gäfverts böcker ”Dragspelsprofiler” I-II (Västerås, 2006 och 2008). Birgit Kjellströms bok ”Dragspel” (1976) är allmänt kulturhistoriskt och musikhistoriskt inriktat.

En bok om dragspelstillverkarna

År 2011 gav filosofie kandidat Bo Nyberg ut en dragspelskrönika med dragspelstillverkarna och själva instrumenten som huvudämnen: Bo Nyberg, Det Svenska dragspelet: Del 1 – 1829-1945 (2011, 164 rikt illustrerade sidor). Krönikan är välskriven och innehållsrik. Nyberg sammanfattar på ett utmärkt sätt sina stora kunskaper i ämnet. Med gott spårsinne och stor ihärdighet har han lyckats leta fram det mesta, som kan fås fram om Sveriges dragspelsfabriker. De flesta av dem var kortvariga och små. De borde snarare ha kallats verkstäder än fabriker, men tillverkarna föredrog själva ordet fabrik. Många företag, som är mycket större, blir helt bortglömda endast några få år efter nedläggningen, men dragspelstillverkarna har lämnat någonting bestående efter sig, närmare bestämt dragspelen, som är eftersökta av både samlare och dragspelsmästare.

Många svenska tillverkare

På en bifogad cd-skiva finns inspelningar. Till två av dem har använts ett dragspel tillverkat av västmanlänningen Carl Fridberg (1848-1935), även kallad ”Gusselby-Kalle”. Till tre av dem har använts dragspel, tillverkade av dalkarlen Carl Johan Malmling (1862-1947) från Källbäcken utanför Hedemora. När man hör dessa dragspelsklanger, förstår man den rörande omsorg, som dragspelshistorikerna ägnar dokumentationen av varje dragspelstillverkare. Varje dragspelsmärke har sina klanger. Det är med dragspel som med orglar. Liksom varje orgel har sina klanger, så har åtminstone varje dragspelsmärke sina särdrag. Det kan skilja en del även mellan olika dragspel från samme tillverkare.

Ett dragspel, som är sammansatt av delar från två gamla dragspel. (Mölndals Hembygdsförenings samlingar)

Ett dragspel, som är sammansatt av delar från två gamla dragspel. (Mölndals Hembygdsförenings samlingar)

Av vår förmodligen förste dragspelsbyggare, Johan Petter Nyström i Väse – Karlstad, finns tyvärr inte några dragspel bevarade. Åtminstone är inte några sådana kända. Andra dragspelstillverkare är AB William Farre i Sundbyberg (1919-1923), AB Svenska Dragspelsfabriken i Arbrå (1920-1922), Nordiska Musikaffären i Göteborg (1919-1920), AB Albin Hagström i Älvdalen (från 1932), Gunnar Orre & C:o Dragspelsfabrik i Älvdalen (1930-1932), Ragnar Sundquist Dragspels-Central i Stockholm (från 1936), Musikaffären Accordeon i Stockholm (1938), Dragspelsfabriken Skandia i Göteborg (från 1941) och Firma Dragspelstjänst i Stockholm (från 1941). Som bekant har även Mölndal haft en dragspelsfabrik, men den startade 1946 och kommer därför med i del 2 av historiken.

Svåra nederlag för dragspelets kritiker

I jämförelse med andra instrument är dragspelet sentida. Det har givetvis betraktats som en uppkomling av musiker, som trakterade andra instrument med äldre anor. Dragspelet har ofta använts till att spela dansmusik på. Dans ansågs i många kretsar vara synd. I vissa kretsar fick dragspelet namnet ”syndaskrynkle”. (Se häftet: Trollfiol och syndaskrynkle, Södermanlands museum, Nyköping 1985.) Man drog nämligen även de märkliga slutsatserna, att dansmusik var syndig, och att själva instrumentet, som spelade dansmusik, var syndigt. Ingen musik kan emellertid kallas syndig. Endast vissa bruk av musiken kan förses med denna stämpel. Om folk lyssnar till dansmusik utan att dansa till den, kan inte ens den mest stränge med något sken av berättigande tala om synd i detta sammanhang. Givetvis kan inte ett instrument dömas ut, för att någon musiker med hjälp av instrumentet spelar någon musik, som någon annan inte gillar.

Lasse Larsson, dragspelaren från Gunnebobro i Mölndal, fotograferad på Gunnebos scen 2009. Foto: Anna Jolfors.

Lasse Larsson, dragspelaren från Gunnebobro i Mölndal, fotograferad på Gunnebos scen 2009. Foto: Anna Jolfors.

Bo Nyberg tycks ha föresatt sig att inte befatta sig med sådana fördomar, men helt kan han inte låta bli. Han skriver, att många har menat, att dragspelet förknippas med ”lantlighet”, ”drängmentalitet” och ”föråldrad musikalisk repertoar”. Han framhåller därför, att dragspelet hela tiden har ”förekommit i såväl urban som lantlig miljö”. Ja, så är det verkligen. Staden Mölndal har varit – och är i viss mån fortfarande – ett starkt fäste för dragspelsmusiken. Vad gäller dragspelstillverkning. är Stockholm och Göteborg som synes mycket starkt företrädda. Nyberg framhåller också, att den moderna dansrepertoaren alltid har varit starkt företrädd bland dragspelarna.

Birgit Kjellström har redan 1976 behandlat kritiken mot dragspelet utförligt och sammanfattat de sentida rönen inom den musiktekniska forskningen. Modern forskning har visat, att ”på ett stort modernt dragspel kan man med god spelteknik få fram större variation i klangkaraktären än på de flesta andra instrument.” Dragspelet har ”en utpräglat övertonsrik klang”. Det enda, som tycks vara berättigat av kritiken, är att det åtminstone förr fanns dragspel, som inte var förstklassiga instrument, och att alla musikstycken inte är lämpade för dragspel. (Birgit Kjellström, Dragspel: Om ett kärt och misskänt instrument: Under medverkan av K G Andersson och Mogens Ellegaard och i samarbete med Musikmuseet, Sthlm 1976, s. 76-95.) Detsamma kan och måste sägas om alla andra instrument. Kritiken mot dragspelet bygger helt enkelt på fördomar och okunnighet. Även utbildade musiker med helt annan inriktning har insett dragspelets möjligheter. Gunnar Hahn hade blivit utbildad till organist vid Musikaliska Akademien, men han var även dragspelare och kapellmästare för en spelmanskvartett. Bo Nyberg har tagit med en av hans skivinspelningar (från 1931) på sin cd-skiva. Den kände tonsättaren Lars-Erik Larsson lade in dragspelsmusik i sin opera ”Arresten på Bohus”. Visst är dragspelet användbart!

Göteborg – dragspelets huvudstad i Norden

I en lägenhet i ett bostadshus vid Åbybergsgatan fanns Mölndals Dragspelsfabrik. Foto: Gunars Ozolins (Mölndals Hembygdsförenings fotosamling).

I en lägenhet i ett bostadshus vid Åbybergsgatan fanns Mölndals Dragspelsfabrik. Foto: Gunars Ozolins (Mölndals Hembygdsförenings fotosamling).

Nyberg anför den kände dragspelsmästaren Andrew Walters omdöme om Göteborg: ”Från första världskriget och fram till 1932-33 var Göteborg Nordens huvudstad i fråga om dragspel. Här samlades alla kända spelare för konserter, tävlingar, kaféengagemang m m och eftersom Norge låg så nära fick göteborgarna även höra alla duktiga norrmän, något som Stockholm och det övriga landet gick miste om.” Detta är en av förklaringarna till dragspelets starka ställning i Mölndal, Göteborgs systerstad. Göteborg hade sin dragspelsfabrik och Mölndal hade sin. Den sistnämnda har gästspelat även i Göteborg, Kållered och Gopshus (i Mora). Alla dessa intressanta turer torde utredas med all omsorg i del 2 av ”Det svenska dragspelet”. Vi har all anledning att se fram emot denna del med stora förväntningar. Bo Nyberg har med den första delen utfört ett storverk inom ämnet musikhistoria.

Klicka här för denna artikel som pdf

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s