Målningar ändrar färg

På bokens titelsida kan man se två spektrum, det ena med förändrade och det andra med oförändrade färger. Man ser dessutom ett utsnitt av en färgförändrad målning och samma utsnitt med datorrekonstruerade färger (till vänster).
På bokens titelsida kan man se två spektrum, det ena med förändrade och det andra med oförändrade färger. Man ser dessutom ett utsnitt av en färgförändrad målning och samma utsnitt med datorrekonstruerade färger (till vänster).

En konsthistoriker, som betraktar en målning, ser den i många fall inte sådan som konstnären lämnade den ifrån sig. Färgförändringar kan på ett genomgripande sätt förändra betraktarens intryck. Det är allmänt känt, att akvareller lätt blir blekta, och att oljemålningar blir mörkare på grund av smuts, sot och gulnande fernissa, men förändringarna är långt fler än så, och de kan ofta vara svåra att upptäcka. Filosofie doktor Ole Ingolf Nyrén har skrivit en bok, som varje konstvetare har anledning att läsa noga: Ole Ingolf Nyrén, Målningar ändrar färg, Raster Förlag 2009 (215 rikt illustrerade sidor). Han skriver inledningsvis: ”Det är mer ovanligt att en målning inte har förändrat färg än att den har det – och de målningar som inte har förändrats hör till undantagen.”

Dagvakt blev nattvakt

Rembrandts kända målning ”Nattvakten” (sentida namn) borde snarare kallas ”Dagvakten”, ty soldaterna är avbildade mitt på dagen, men de står delvis i skugga, och skuggan har blivit djupare på grund av fernissa och färgförändringar.
Rembrandts kända målning ”Nattvakten” (sentida namn) borde snarare kallas ”Dagvakten”, ty soldaterna är avbildade mitt på dagen, men de står delvis i skugga, och skuggan har blivit djupare på grund av fernissa och färgförändringar.

Nyrén har doktorerat på målningar, utförda av prins Eugen (1865-1947). Prinsens äldsta målningar är inte mycket mer än ett århundrade gamla, men ändå är färgerna och färgupplevelserna på många sätt allvarligt förändrade. (Ole Ingolf Jensen, Så målade Prins Eugen: Undersökning av pigment, måleriteknik och konstnärligt uttryck baserat på naturvetenskapliga metoder, Göteborgs universitet 2001.) Om förändringarna är stora på så sena målningar, kan de givetvis vara lika stora eller än värre på ännu äldre.

En av Rembrandts mest kända målningar kallas (numera) för ”Nattvakten” och målades 1642. Det avbildade skyttekompaniet avmålades emellertid under dagtid och upplyses här och var av starkt solljus. Dagvakten borde därför vara ett mer rättvisande namn, även om skuggorna här och var är mycket djupa. Än mörkare har målningar blivit genom gulnande fernissa.

Gröna blad blev svarta

Våren på Botticellis målning har svarta blåklint runt pannan. Den blå färgen har nämligen blivit genomskinlig, så att man ser den underliggande svarta färgen.
Våren på Botticellis målning har svarta blåklint runt pannan. Den blå färgen har nämligen blivit genomskinlig, så att man ser den underliggande svarta färgen.

En annan av konsthistoriens mest kända målningar är Botticellis ”Våren” från omkring 1482. Flera mytologiska figurer, alla mycket ljusa, ses på en svart äng med svarta träd i bakgrunden och ljusblå himmel mellan stammarna. Mörkret har länge förbryllat mig. Ville Botticelli måla en vårkväll, då det mörknar? Tanken föreföll mig långsökt. Inte vill man väl avbilda skymning som det mest utmärkande för våren? Jag fann inte något rimligt svar. Ole Ingolf Nyrén har dock svaret: grönt har blivit svart. Så är det även på Botticellis likaså mycket kända målning ”Venus födelse”. Här har en del av grönskan hamnat under ramen. Tar man bort ramen, finner man den friska gröna färgen välbevarad.

Färgförändringar blir förebilder

Fler än jag har blivit lurade eller undgått att inse hur det förhöll sig. Nyrén påvisar, att många konstnärer, som har tagit efter de gamla mästarna, också har efterbildat färgförändringarna. Har Botticelli målat grönska svart, så skall även vi måla grönskan svart! Så har man ibland tänkt och handlat. Framför allt har många målningar fått alltför mörk bakgrund, eftersom man har utgått från målningar med flera lager av gammal och mörknad fernissa.

Sandro Botticelli har målat grönt på svart underlag. Den gröna färgen har blivit genomskinlig med påföljd, att grönskan framstår som svart.
Sandro Botticelli har målat grönt på svart underlag. Den gröna färgen har blivit genomskinlig med påföljd, att grönskan framstår som svart.

Givetvis bör målet vara, att eftervärlden får en så riktig uppfattning om konstverkens ursprungliga utseende som möjligt. Konservatorer har därför arbetat mycket med gamla konstverk.

Att restaurera ett konstverk är dock inte ofarligt. När Michelangelos fresker i Sixtinska kapellet rengjordes och konserverades, framstod målningarna i klara och skarpa färger. Inom konstvärlden höjdes då ett ramaskri bland konstvetare och konstvänner, som hade lärt sig älska de mörka och nedsmutsade målningarna. Leonardo da Vincis målning Mona Lisa är numera täckt med gammal gulnad fernissa, som med åren har gjort målningen allt mörkare, men ändå har ingen vågat sig på att restaurera denna världsberömda målning. Somliga menar, att målningen bör restaureras, andra att den inte bör restaureras på grund av faran för skador. Framför allt är det väl så, att folk har lärt sig älska målningarna med deras befintliga utseende. Färgförändringarna skapar – också de – stämningsvärden, som kan vara nog så tilltalande, även om de är andra än de, som konstnären har avsett.

Datorn kan skapa ursprungligare bilder

Det finns numera ett sätt, att både ha kvar det färgförändrade konstverket och skåda det ursprungliga konstverket med ursprunglig färgsättning. Ole Ingolf Nyrén behandlar detta sätt i ett av bokens avslutande kapitel. Man kan skanna in gamla målningar i en dator och sedan ändra färgerna på datorns bild. På detta sätt kan man göra sig en föreställning om, hur målningen ursprungligen har sett ut. Åtminstone förr i världen brukade konstnärer måla av eller kopiera äldre mästares konstverk. De kunde då givetvis förändra färgskalan, om de insåg, att förebilden hade mörknat eller på annat sätt hade ändrats. Datorn gör kopiering av konstverk oändligt mycket enklare.

Michelangelos fresker i Sixtinska kapellet i Peterskyrkan i Rom framstår som mycket färgstarkare efter rengöring och restaurering.
Michelangelos fresker i Sixtinska kapellet i Peterskyrkan i Rom framstår som mycket färgstarkare efter rengöring och restaurering.

Denna artikel har redan blivit lång, men den har inte blivit annat än ett ytligt harvande i en mycket djuplodande bok, skriven av en forskare med stora kunskaper inom konsthistoria, teknik och kemi. Han har dessutom förmågan att skriva lättfattligt och lättillgängligt. Boken är skriven på danska men förtjänstfullt översatt till svenska av Anna-Karin Nyrén, författarens hustru, som också har fått sig boken tillägnad.

Att restaurera en tavla är inte lätt, och konservatorsutbildning är både lång och svår. Några enkla råd kan dock ges. Målningar bör inte utsättas för solljus. De bleks nämligen av ljuset, och värmen sätter igång eller påskyndar allsköns kemiska processer. Likaså bör man alltid välja syrafri kartong till passepartouter, så att syran inte påverkar papperet i konstverket. Alla andra åtgärder bör överlåtas åt konservatorerna.

Klicka här för denna artikel som pdf

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s