Riddarspelen i Gräfsnäs slottsruin

Har ni hört talas om ”riddartåg”? Riddare och tåg hör hemma i helt skilda tidsåldrar, men i Gräfsnäs möts riddare och tåg på ett tilltalande sätt. Lördagen den 30 juni och söndagen den 1 juli 2012 anordnades riddardagar inom Gräfsnäs slottsruin. Många besökare tog vara på möjligheten att få två historiska upplevelser samma dag. De åkte museitåg från Anten fram till Gräfsnäs. Bland dessa besökare fanns jag. Vem kan säga nej till ånglok? Tåget, som kom strax före riddarspelens öppnande, kallas riddartåget.

Kristin Fornfela spelade och sjöng

Välgjorda möbler i medeltida stil salubjöds på marknaden. Foto: Lars Gahrn.

Välgjorda möbler i medeltida stil salubjöds på marknaden. Foto: Lars Gahrn.

Mellan restaurangen och slottsruinen anordnades medeltidsmarknad i Munkens hantverksby. Här fanns mycket att se och köpa, bland annat mycket välgjorda möbler i medeltida stil. En marknad består av stånd (i detta fall tält) med försäljare och besökare som vandrar omkring. Det hela kan bli litet händelselöst. Därför brukar personer i medeltida kläder gå runt och spela, bråka med varandra eller spela upp skådespel av det mindre slaget. I Munkens hantverksby gick Kristin Fornfela Svensson omkring och spelade fiddla och sjöng skämtsamma och uddiga visor av gammalt märke. Hon berikade marknaden med sin starka närvaro, stora säkerhet i framförandet, spelglädje och sångkonst. Många musiker och sångare samlar sig så till sitt spel och sin sång, att omvärlden (och även åhörarna) försvinner för dem. Kristin Fornfela kunde dock sköta sång, spel och åhörare samtidigt. Hon mötte besökarna med blicken, fångade på detta sätt deras uppmärksamhet och behöll den. Hennes säkerhet i uppträdandet och skicklighet i framförandet var enastående.

En artist med stark närvaro

Kristin Fornfela – en musikant med stark närvaro.

Kristin Fornfela – en musikant med stark närvaro.

Jag förstod från första stund, att hon är en begåvning utöver det vanliga. Jag hörde mig därför genast för och meddelar här några uppgifter, som arrangörer av liknande medeltidsdagar kan ha nytta av. Hon har spelat tillsammans med en känd spelman i Mariestad och kan tack vare honom spelmansmusik från Skaraborg. Ibland spelar hon – som här – helt på egen hand, ibland i spelmanslag eller band, till exempel bandet ”Aifur Skaldur”. Hennes instrument är fiddla, en föregångare till fiolen. Den hörs mycket bra utomhus och har utmärkt klang även i det fria. Inomhus i lokaler med god akustik är klangen däremot inte lika bra, berättade hon. Det är uppenbart, att fiddlan, som är ett inomhusinstrument, samtidigt är gjord och avpassad för spelningar utomhus. Hennes fiddla låter mycket och låter bra utomhus. En spelman som Kristin Fornfela är ett fynd. Hon kan liva upp och höja stämningen i vilket sammanhang som helst.

Den kvinnliga riddaren segrade

Gräfsnäs slottsruin var en utmärkt bakgrund till riddarspelen.

Gräfsnäs slottsruin var en utmärkt bakgrund till riddarspelen.

Riddarspelen anordnades på slottets borggård, och slottsvallarna blev åskådarplatser. Ett flertal riddare tävlade i ridderliga idrotter. Med en stötlans skulle de stöta till en sköld, som var uppsatt på en svängarm. Med lansen skulle de fånga upp tre ringar, den ena mindre än den andra. Med lansen skulle de spetsa en blå platta på marken. De skulle hugga itu ett äpple, som hade satts upp på en påle. De skulle hugga sönder en påse havregryn, så att grynen rök. Slutligen skulle de rida emot varandra två åt gången med lans och sköld. Lansen var försiktigtvis ytterst bräcklig, så att den sprang sönder vid första bästa hårdare stöt mot motståndarens sköld. Berättaren och två gycklare arbetade hela tiden för att höja stämningen. Åskådarna skulle jubla, när riddarna lyckades, och bua, när de misslyckades. Hejaklacksledare och skämtare kan lätt gå till överdrift, men dessa gick skickligt balansgången och var lagom verksamma och lagom roliga. Där hästar finns, där finns även flickor. Tre av de fem riddarna var flickor. Segraren, den svarte riddaren, var en flicka.

Den svarta riddaren var nöjd med sin insats.

Den svarta riddaren var nöjd med sin insats.

Så där kunde det gå till även förr i tiden. Många flickor kunde rida och hantera lans även på den tiden. Vid konung Sigismunds kröning år 1594 ordnades tornerspel. En svensk riddare kämpade mot en polack och kastade polacken ur sadeln. När svensken tog av sig hjälmen, rullade rika lockar ned över rustningen. Riddaren var en kvinna. Anders Fryxell har återberättat denna händelse, och Wilhelm von Braun har skrivit en dikt om den. Under Gräfsnäs slottsspel upprepades denna historiska händelse. Under den svarta riddarens hjälm föll hennes långa blonda hår ned på ryggen.

I slottsspelet medverkade även operasångaren Peter Tornborg med vacker sång och vacker musik. Dessa inslag gav vila och omväxling åt handlingen, och man hade valt sång och musik, som inte var stilbrytande utan passade in i sammanhanget, även om den tidsmässigt kanske hörde hemma i en något senare tid. Kort sagt, riddarspelet hörde till de bästa, som jag har sett.

Avslutningsvis vällde åskådarna in på banan för att se på riddarna och deras hästar. Barnen fick rida på de stora stridshästarna, medan riddaren eller hans (eller hennes) väpnare ledde omkring hästen. Avslutningen var mycket uppskattad av både barn och föräldrar.

Slottsparken lever upp

Under hjälmen och hjälmprydnaderna syntes det blonda håret.

Under hjälmen och hjälmprydnaderna syntes det blonda håret.

Snart var det dags att återvända till stationen. Riddartåget tillbaka till Anten blev fullsatt, och många måste stå. Jag gav min sittplats åt en barnfamilj. Jag ville uppleva resan stående på en plattform. Därifrån upplever man både naturen och resan bäst. Gräfsnäs slottspark och Anten – Gräfsnäs järnväg är ett gott exempel på två verksamheter, som har gott av varandra och befrämjar varandra. När museitågen började gå 1971, uppvisade slottsruinen likheter med Törnrosas slott. Sedan dess har en omfattande verksamhet kommit igång, och slottsparken har fått nytt liv. Gräfsnäs har blivit ett kulturcentrum. Jag har redan skrivit åtskilligt om detta område och verksamheterna där, men mera torde följa.

Klicka här för denna artikel som pdf

Annonser

5 thoughts on “Riddarspelen i Gräfsnäs slottsruin

  1. Tackar ödmjukast om din eminenta beskrivning av min vinst.
    Detta bör avskräcka de otrogna hundar som sig försöka att mig utdriva från mitt slott.
    Dessa har härjat i många herrans år alltid vid samma tidpunkt.
    Jag har fått till mig av vaksamma, att i Nådens År 2015 så planeras slottet att försöka intas av dessa fähundar ännu en gång och datumet är satt till 4-5 Juli 2015.
    Väl mött då ni pöbel som ännu en gång vill se den Svarte Riddaren driva dessa odågor tillbaka dit de hör hemma.
    Vördnadsfullt Den Svarte Riddaren.

    • Tack för vänligt inlägg! Riddarspelen i Gräfsnäs går utanpå det mesta, mycket skickligt genomförda med glimten i ögat men utan alltför mycket spex. (På andra håll kan man lätt spexa för mycket.) Jag har vid flera tillfällen beundrat era uppvisningar, rustningar och vapen. Jag hoppas kunna återkomma till sommaren. Med vänlig hälsning Lars Gahrn

  2. Jag kan meddela att spelemannen från Mariestad som Kristin spelat mycket med heter Sven-Invar Heij, är nyss fyllda 91 år & han spelar än!!! Han är dessutom min morfar!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s