Dagböcker av största värde – Francisco de Mirandas dagböcker, rika och omväxlande källor

Den sydamerikanske frihetskämpen Francisco de Miranda tilldrar sig intresse både här och var i världen. Han reste runt i både Europa och Amerika, alltid lika vetgirig och alltid ivrig att skriva ner sina upplevelser. Inte minst var han intresserad av gruvor. Denne frihetskämpe rörde sig över gränserna, och forskningen om honom skapar många förbindelser och åtskilligt samarbete forskare emellan över gränserna. Jag skall nu berätta om sådant samarbete.

Som en roman av Selma Lagerlöf

Kaj Johansson avtackar Harald Forodden och överlämnar ett exemplar av Sophie Elkans roman John Hall. Foto: Rodolfo Castex.

Kaj Johansson avtackar Harald Forodden och överlämnar ett exemplar av Sophie Elkans roman John Hall. Foto: Rodolfo Castex.

Onsdagen den 2 maj besöktes Göteborg, Gunnebo och kvarnbyn av Harald Forodden, byggnadsingenjör från Singsås i Gauldal i Norge. År 1787 besökte de Miranda både Sverige och Norge. Även hans norska skildringar är av stort intresse, men Francisco de Miranda är icke desto mindre ett okänt namn i Norge. Harald Forodden har satt sig före att ändra på dessa förhållanden. Den 2 maj besökte han Gunnebo, där de Miranda år 1787 besåg de ännu inte fullbordade anläggningarna. Därefter föreläste Forodden i Kvarnbygården, Mölndals Hembygdsmuseum, om Francisco de Miranda, hans resor och hans insatser för Venezuelas befrielse. Föredraget hade samlat många åhörare, och salongen var fullsatt. Filosofie doktor Göran Michanek inledde. Harald Forodden föreläste, och Kerstin Nilsson berättade närmare om de Mirandas besök i Göteborg och på Gunnebo. Hon brukar högläsa ur klassisk svensk litteratur för studiecirklar, bland annat verk av Selma Lagerlöf. När hon återberättade Francisco de Mirandas öden och äventyr, fick man förnimmelsen av en saga ur verkligheten. Tänk om Selma Lagerlöf hade skrivit en roman om Francisco de Miranda! Boksidorna skulle ha börjat glöda.

Älgen var ”ett synnerligen sällsynt djur”

Göran Michanek, Kerstin Nilsson och Harald Forodden hade mycket att berätta om Francisco de Miranda. Foto: Rodolfo Castex.

Göran Michanek, Kerstin Nilsson och Harald Forodden hade mycket att berätta om Francisco de Miranda. Foto: Rodolfo Castex.

Francisco de Mirandas besök i Norge var inte långvarigt. Han reste in i Norge den 8 november och lämnade landet den 19 i samma månad, men anteckningarna är många, ty han skrev om allt. På en middag den 11 november avhandlades åtskilligt: ”Vi talade om sjömonster etc. i Norge, som de inte kände till och inte trodde på mer än vi. Älgen (elke), försäkrade han mig, var redan ett synnerligen sällsynt djur, och därför är det förbjudet att döda den. Efter måltiden hade jag ett ingående samtal om litteratur med Mr. Colbiörnsen, som lärde mig mycket, och med Collet beträffande handeln.” Som synes var spännvidden i de Mirandas intressen avsevärd. Forodden framhöll den då helt sanna uppgiften, att älgen var ”ett synnerligen sällsynt djur” som ett exempel på hur genomgripande förhållandena kan förändras på 200 år. Nu är älgen som bekant så vanlig, att den snarast är en landsplåga i både Sverige och Norge. På den tiden var skogarna skövlade inom stora områden i de båda länderna. Samtidigt jagade man ivrigt och skoningslöst för att få föda. Då levde älgarna mycket farligt.

Sägner om sjöodjur betraktades som sagor

Sjöodjur trodde man på ännu under 1500-talet, men när de Miranda besökte Norge, trodde ingen av de upplysta längre på sådana varelser. Träsnitt från Olaus Magnus.

Sjöodjur trodde man på ännu under 1500-talet, men när de Miranda besökte Norge, trodde ingen av de upplysta längre på sådana varelser. Träsnitt från Olaus Magnus.

Väl så intressant är att varken spanjorer eller norrmän trodde på ”sjömonster”. Anledningen till att dessa fördes på tal torde ha varit, att farvattnen utanför Norge sedan gammalt ansågs vara särskilt hemsökta av sjöodjur. På Olaus Magnus’ Carta Marina, den första kartan över de nordiska länderna, från 1539 finns åtskilliga sådana tecknade i farvattnen mellan Norge och Västerhavets öar. I sin bok ”Historia om de nordiska nordiska folken” från 1555 beskriver han dem ingående i ord och bild. Utförligheten är anmärkningsvärd, om man betänker, att de aldrig har funnits. Då trodde man fullt och fast på dessa sjöodjur, men 1787 trodde ingen längre på dem, åtminstone inte någon av de ”upplysta”, till vilka Francisco de Miranda helt klart räknades. Minnet av forna tiders närmast vidskepliga föreställningar levde dock kvar och var tydligen ett uppskattat samtalsämne under denna middag. Om man tittar närmare på Carta Marina saknas sjömonster helt i Östersjön. Kände Olaus Magnus sina egna farvatten så väl, att han inte kunde tro på sjöodjur i Östersjön?

de Miranda var intresserad av frimureri

Harald Forodden föreläste senare på kvällen inne i Göteborg för frimurarnas forskningsgrupp. Under sina resor besökte de Miranda som regel frimurarhusen, och man har därför dragit slutsatsen, att han själv var frimurare. Hans vänner och medarbetare var också i många fall frimurare. En medlem av sådana ordnar var dock ålagd tysthetsplikt, och här finns alltså ett ämne, som de Miranda förbigår, så att dagbokens läsare inte får insyn.

Översätt hela dagboken!

Älgen, som nu är en landsplåga, var på 1700-talet så sällsynt, att den var helt fridlyst.

Älgen, som nu är en landsplåga, var på 1700-talet så sällsynt, att den var helt fridlyst.

Den sydamerikanske resenärens hemland var Venezuela, och hans omfattande dagboksanteckningar i tretton delar är skrivna på spanska. Det är utmärkt, att de är utgivna på originalspråket, men alltsammans borde översättas till engelska, ty de Miranda har gett oss en värdefull källa till Europas historia vid slutet av 1700-talet. Hans resa i Norge och Sverige är översatt till svenska, och skildringen av hans upplevelser i Danmark är översatt till danska, men alla dagboksbanden borde som sagt översättas till engelska. Den sydamerikanske gästen har ett allomfattande intresse, och han skriver bra. Hans intresse och hans iver smittar av sig på läsaren.

Läs vidare

Miranda i Sverige och Norge 1787. General Francisco de Mirandas dagbok från hans resa i september – december 1787. Utgiven med en levnadsteckning och i översättning från det spanska originalet av Stig Rydén, Sthlm 1950.

Klicka här för denna artikel som pdf

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s