Lugn och lärorik färd till Lödöse med hjulångaren Eric Nordevall II

När man hör ordet hjulångare, tänker man i första hand på floderna Mississipi – Missouri och de flytande palats, som drivs fram av skovelhjul på dessa floder. Floder och andra inre farvatten lämpar sig nämligen utmärkt för farkoster med skovelhjul. Sådana farvatten har vi även i Sverige, till exempel Göta älv och Göta kanal. Även vi har haft många hjulångare, men givetvis var våra farkoster mycket mindre, och nu har vi fått tillbaka en av dem: hjulångaren Eric Nordevall II, sjösatt år 2009 och döpt av kronprinsessan Victoria vid Riddarholmen i Stockholm den 29 augusti 2011.

Hjulångaren gjorde sin Ericsgata till Göteborg

Hjulångaren Eric Nordevall II förevisades vid   Eriksberg under Europas maritima dag. Foto: Lars Gahrn.
Hjulångaren Eric Nordevall II förevisades vid
Eriksberg under Europas maritima dag. Foto: Lars Gahrn.

Den ursprungliga båten var färdig 1837 och gick på Göta kanal. För att hon inte skulle bli för bred för kanalen, har skrovet midskepps en inbuktning på vardera sidan för de två skovelhjulen. Skrovet liknar alltså en fiol, och båten kallas för ”fiolångare”. År 1856 sjönk hon i Vättern. Vraket påträffades 1980 och har ingående dokumenterats, så ingående att man kunde bygga henne på nytt. År 2011 gjorde Eric Nordevall II sin jungfruresa från Forsvik till Stockholm, och 2012 gjorde hon sin ”Ericsgata” från hemmahamnen Forsvik (strax norr om Karlsborg) till Göteborg och tillbaka igen. Hon skulle visas upp på ”Europas maritima dag”, som firades i Göteborg den 20 maj 2012. Vem kan säga nej till ångbåtar? Åtminstone kan inte jag det. Jag var på plats vid Eriksberg, där hon låg förtöjd. Först blev jag fast i maskinrummet och sedan i aktersalongen. Där var så trivsamt, att jag hade svårt att gå därifrån. Man kände sig hemma där.

En mölndalsbo som kapten!

Under nedresan till Göteborg hade hon tagit ombord passagerare under de olika dagsresorna, och så skulle ske även under hemresan till Forsvik. Jag anmälde mig omedelbart till färden mellan Göteborg och Lödöse söndagen den 3 juni. Jag hamnade som nummer två på denna lista. Nummer ett var Åke Karlsson, maskinist på Färjan fyra och född i Lödöse eller närmare bestämt Sankt Peders församling. Utmärkt, tänkte jag, då får jag trevligt ressällskap och en bra ciceron. Det skulle dock snart visa sig, att fler bekanta fanns ombord. Vem var den förste, som jag fick syn på, när jag steg ombord på den svarta hjulångaren på söndagsmorgonen? Jo, där stod i kaptensuniform Claes Verner från Stensjöbacke i Mölndal, nyligen avflyttad till Stensjöberg några hundra meter längre åt nordväst (och närmare farbara vattendrag). Han är medlem i Sällskapet Ångbåten och är ofta kapten ombord på ångaren Bohuslän och Färjan fyra. Rederi Hjulångaren AB i Forsvik hade helt enkelt hyrt in en kapten från Mölndal för den första dagsresan.

Resenärerna fick langa ved och styra

Ångbåtsresenärerna lade genast märke till prydligt upplagda vedstaplar här och var på däcket. Där låg björkved, sågad och kluven samt omsorgsfullt staplad. Hjulångaren eldas nämligen med ved och behöver en kubikmeter i timmen. Besättningsmän (och även många resenärer) var allt som oftast sysselsatta med att langa ved från staplarna på däcket genom en lucka ned till maskinrummet. Resenärer fick också hjälpa till att styra båten. Eric Nordevall har inte någon ratt utan ett styre. Man gav skeppet helt enkelt ett styre av samma slag som de, vilka användes vid öppning och stängning av slussportar i Göta kanal. Även jag befanns vara förtroende värd att stå vid styret! Claes Verner känner nämligen till, att jag cyklar genom Mölndal.

Eric Nordevall går uppströms i Göta älv. Foto: Bo   Björklund.
Eric Nordevall går uppströms i Göta älv. Foto: Bo
Björklund.

– Styret fungerar som ett cykelstyre, förklarade han. Om du drar åt dig höger handtag, girar hon styrbord, och om du drar åt dig vänster handtag girar båten babord.

De erfarna styrmännen gav hela tiden anvisningar åt oss oerfarna. Kölvattnet blev något slingrande, men i stort sett gick det bra. Skeppet var något svårstyrt i och med att hon hade slagsida, vilket innebar att styrbords skovelhjul fick bättre grepp i vattnet och skeppet alltså ville dra sig något åt styrbord. Man brukade enligt Claes Verner säga till nya rorsmän:

– Du får lov att skriva ditt namn i aktern, men du får inte sudda ut det.

Översatt till svenska betyder detta, att man får lov att åstadkomma ett slingrande kölvatten, som liknar en namnteckning, men man får inte lov att gira så mycket, att man kommer tillbaka till sin ”namnteckning” och alltså suddar ut den med ett nytt slingrande kölvatten. En kapten på ångaren Bohuslän och tillika ordförande i Sällskapet Ångbåten, nämligen Kjell Granström, myntade förresten uttrycken ”museal styrbordsgir” och ”museal babordsgir”. Det innebär att man styr försiktigt åt styrbord eller babord. Man girar inte så kraftigt som man borde ha gjort. På museer går utvecklingen nämligen långsamt och försiktigt – eller tros åtminstone göra så.

Göta älv – en bred och bra farled

Björkved låg staplad på däcket och langades ner till   ångmaskinen genom en däckslucka. Foto: Lars Gahrn.
Björkved låg staplad på däcket och langades ner till
ångmaskinen genom en däckslucka. Foto: Lars Gahrn.

På det stora hela taget var besättningsmännen från Forsvik mycket nöjda med Göta älv som farled. Göta kanal kan här och där vara aningen trång. Slussarna kändes som ”byrålådor”. Det ursprungliga skeppet hade bogspröt, men efter några år sågades detta av med tanke på det knappa utrymmet i slussarna. När man kom ut på Göta älv, hade man däremot en bred och djup farled, som kändes litet grand som en befrielse. När Eric Nordevall däremot ångade ner i Göteborgs hamn, kändes allting dock litet väl stort. Vid sidan av Stena-färjorna blev Eric Nordevall från Forsvik mycket liten. Skeppsbyggmästaren Patrick Zimonyi från Forsvik, den store eldsjälen bakom byggandet av Eric Nordevall II, var med ombord. Han kunde berätta om både detta och annat. Han föreföll mycket nöjd med att fartyget på alla sätt fungerade oklanderligt.

Kanonsalut för Bohus fästning

Skeppet har inte mindre än fyra sex lods relingskanoner framme i fören, två på babords reling och två på styrbords. Styrbordskanonerna avfyrades vid avfärden och babords kanoner mitt för Bohus fästning. Någon svarshälsning fick vi givetvis inte från denna obestyckade ruin, men Bohus Elfsborghs Caroliner har föreslagit att fästningen skall återfå åtminstone några kanoner. Om så skulle ske, kanske Eric Nordevall kan få svarshälsning nästa gång.

Snabbt då är långsamt nu

När fartyget stod färdigt 1837, tillhörde hon de snabba skeppen. Tack vare ångmaskinen kunde hon hålla jämn fart utan att vara beroende av vinden. Med nutida mått mätt var färden däremot snarare lugn och behaglig än snabb. Hon kan göra fem knops fart, men denna söndag gick hon mot strömmen, som har två knops fart. Eric Nordevall gjorde visserligen fem knop ”genom vattnet”, men på grund av motströmmen blev hastigheten endast tre knop ”över grund”. Skeppet rörde sig alltså framåt med tre knops fart (ungefär fem och en halv kilometer i timmen). Förtöjningarna lossades vid tiotiden inne vid Göteborgs Maritima Center och hjulångaren började då krångla sig ut från sin plats mellan monitoren Sölve och ubåten Nordkaparen. Kvart i fem på eftermiddagen hade Nordevall förtöjt vid kaj i Lödöse.

Claes Verner, kaptenen på hjulångaren, ses till   vänster, och skeppsbyggmästare Patrick Zimonyi står till   rors. Foto: Lars Gahrn.
Claes Verner, kaptenen på hjulångaren, ses till
vänster, och skeppsbyggmästare Patrick Zimonyi står till rors. Foto: Lars Gahrn.

Resan hade tagit sex timmar och tre kvart. Sträckan mellan Lödöse och Göteborg är enligt vägskyltarna 41 kilometer. Med buss klarade man av denna sträcka på 50 minuter. Vad som var snabbt 1837 är verkligen inte snabbt 2012, men 1837 var denna fart verkligen snabb. Lödöse var under medeltiden Sveriges hamnstad i väster. Hit upp skulle handelsfartygen segla. Om de fick motvind ute på Älvsborgsfjorden, kunde de bli liggande här flera dagar (i värsta fall kanske någon vecka) innan man kunde lossa lasten i Lödöse. Med medeltida mått hade vi gjort en mycket snabb resa. Vi hade fått återuppleva hur det var att färdas med tidiga ångfartyg. Vi hade gjort en oförglömlig resa, och vi hade fått se mycket vackert på vägen. De reseminnena räcker till en andra artikel.

Läs vidare

Ingvar Kronhamn, Eric Nordevall II döptes i Stockholm, artikel i tidskriften Ångbåten Nr 3 2011 (s. 6).

Hjulångaren Eric Nordevall II, folder utgiven av Föreningen Forsviks Varv 2011.

Hjulångaren Eric Nordevall II: Välkommen till Hjulångarens ”Ericsgata Väst” 2012, folder utgiven av Föreningen Forsviks Varv, 2012.

Jörgen Nilsson, Hjulångaren reser i västerled, artikel i: Mariestad/ Gullspång/ Töreboda/ Karlsborg: Göta kanal mellan Vänern och Vättern 2012. Ett magasin utgivet av Mariestads Turistbyrå, Gullspångs kommun, Töreboda Turism och Karlsborgs Turism AB, 2012, s. 6 – 8.

www.nordevall.com

www.ericsgata.com

Klicka här för denna artikel som pdf

Annonser

One thought on “Lugn och lärorik färd till Lödöse med hjulångaren Eric Nordevall II”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s