Vandring bland Lindomemöbler

Antika möbler har sin trogna publik. Det upptäcker man snart, när man anordnar visningar och föredrag om forna dagars stolmakare och möbelsnickare. Birgitta Martinius har lång erfarenhet av antika möbler. Hon har arbetat vid Nordiska museet och varit ansvarig för dess möbelsamlingar. Sedan hösten 2007 arbetar hon på Mölndals stadsmuseum, där hon har hamnat på grund av Lindomesnickeriet. Lindome socken och landskommun ingår sedan 1971 i Mölndals stad.

Unikt allmogesnickeri

Lindomesnickeriet är unikt i Sverige. Högreståndsmöbler tillverkades i övrigt av skråhantverkare. I detta fall tillverkade bondehantverkare möbler även för de högre stånden. Bondehantverkare fanns visserligen över hela landet, men dessa hantverkare tillverkade möbler åt allmogen och storbönder. I Sverige har vi kunskap om stolmakeriet i enbart två orter, nämligen Stockholm och Lindome. Anledningen till att man känner något om dessa tillverkningar är att åtskilliga stolar är märkta. I Stockholm märktes de på grund av en förordning. Kunderna skulle veta vem, som hade tillverkat en möbel, om arbetet visade sig vara underhaltigt. För Lindome fanns inte någon sådan förordning, och vi vet inte varför stolmakarna i Lindome märkte sina verk. En tänkbar förklaring är att möbelhandlarna måste veta vem, som hade tillverkat vad, för att kunna fördela betalningen rätt mellan hantverkarna.

Stolarna har god överlevnadsförmåga

Birgitta Martinius måste hålla upp stolarna för att de   skulle synas. (Foto: Lars Gahrn.)

Birgitta Martinius måste hålla upp stolarna för att de
skulle synas. (Foto: Lars Gahrn.)

Detta och mera därtill berättade Birgitta Martinius vid sin visning bland möblerna i Mölndals stadsmuseum söndagen den 4 november 2012. Både vid detta tillfälle och vid presentationen den 24 oktober av hennes bok Stolar från Lindome: 1740-1850 (Mölndals Stadsmuseum och Ica Bokförlag 2012, med 256 rikt illustrerade sidor) samlades en talrik och intresserad skara åhörare. Vid enföljande visning den 25 november höll besökarna på att spränga utställningen. Jag räknade in 46 åhörare, men åtskilliga stod utanför och lyssnade. En ny visning planerades in till den 3 februari 2013.

Målet med vår verksamhet är, sade Birgitta Martinius, att ni skall få lust att förvärva och ta hand om Lindomemöbler. Hon ser möblerna som ”föräldralösa barn” i behov av fosterföräldrar.

Av möblerna har stolarna visat sig ha störst överlevnadsförmåga. Spinnrockar behåller man så länge man använder dem, men när man upphörde att spinna i hemmen, försvann de flesta spinnrockar efter någon tid. Däremot behövs stolar i alla tider. Detta är en anledning till att de har överlevt. En annan anledning är att stolarna har kunnat moderniseras.

Stolarna moderniseras

Modernisering av stolar innebär främst ommålning och byte av stolarnas klädsel. Stolar med bevarat, ursprungligt möbeltyg finns som regel inte. Stolarna har dessutom målats om under århundradenas lopp. Under sin tid på Nordiska museet blev Birgitta Martinius tillfrågad om lån av en 1700-talsstol. Kunde man få låna en 1700-talsstol till en historisk miljö? Jodå, det skulle gå utmärkt. Nordiska museet hade ungefär 350 stolar i lager. Birgitta Martinius började granska alla dessa stolar och fann snart, att valet av stol skulle bli ganska enkelt. Flertalet stolar var ommålade i modern tid, och där fanns endast två, som var något så när oförändrade 1700-talsstolar.

Stolarna har målats om

Stolarna har många detaljer, som bör synas och   framhållas.

Stolarna har många detaljer, som bör synas och
framhållas.

1700-talsstolar var målade i pärlgrått eller brunt. Vi är vana vid gustavianska möbler i vitt och guld, men denna färgsättning tillhör 1900-talets början. Birgitta Martinius uttrycker sig försiktigt och skonsamt, men lyssnade man på nyanser, begrep man, att hon inte uppskattade lackfärgerna, som kom på 1940- och 1950-talen. Man kunde köpa färdigblandade färger, och vem som helst kunde på en eftermiddag bestryka ett mindre möblemang. Dessa servalacker är förhållandevis tjocka, och färgen slammar igen och fyller stolarnas utskurna dekorationer. ”Ibland får man intrycket, att alla Sveriges stolar är doppade i servalack”, utbrast Birgitta Martinius.

Många möbelprovinser

Ibland kunde Birgitta Martinius i Stockholm få höra omdömet: ”Lindomesnickeriet är väl lite provinsiellt?” På sådana omdömen svarar hon: ”Sverige består av provinser, och skillnaderna dem emellan var större förr i tiden.” Stockholmsarbetena betraktas av många som normen, men även Stockholm är ju en provins i Sverige. I Stockholm var inflytandet från Frankrike starkt och påtagligt. Här fanns gott om högt uppsatta personer med mycket pengar (eller god kredit). Möblerna är därför ofta högkvalitativa och påkostade. I Göteborg var däremot inflytandet från England starkt. Denna påverkan gav upphov till stolar av litet annat slag. På detta sätt uppstod olika ”smakkulturer” i olika provinser.

Gamla möbler med modern design

Mycket är dock sig likt mellan de olika provinserna. Birgitta Martinius har nu farit runt i allehanda museer och i deras dammiga magasin. Hon ser nu stolarnas olika beståndsdelar som legobitar eller moduler, som kan sättas samman på valfritt sätt. Även om hittills okända stolsmodeller dyker upp, känner hon som regel igen beståndsdelarna. En annan upptäckt, som hon ofta gör, är att gamla möbler kan visa prov på modern formgivning. Även gamla möbler kan passa utmärkt i moderna inredningar.

Fullt med folk var det.

Fullt med folk var det.

Stolar var ofta signerade, men andra möbler kan vara svårare att ursprungsbestämma. När järnvägen var färdig, började man skicka möblerna, helt oemballerade, med järnväg. Då sattes fraktgodsetiketter fast på möblerna, och av dem framgår att möblerna kommer från Lindome. De sitter ofta kvar. Spana gärna efter gamla fraktgodsetiketter!

Muntliga sammanfattningar behövs

Kanske skulle man kunna tro, att den nya boken skulle göra sådana här visningar överflödiga, men det är nog snarare tvärtom. När man köper boken, behöver man höra en muntlig sammanfattning av innehållet innan man börjar läsa. Då kan man lättare ta till sig det rika och omfattande innehållet. Att behovet av sammanfattningar är stort framgår av publiktillströmningen vid dessa visningar. Nu finns visserligen denna sammanfattning här i min artikel, men ämnet är så rikt och mångskiftande, att den ena sammanfattningen inte är den andra lik. Jag har nu varit med vid tre visningar, och hela tiden kommer nya detaljer med. Visningarna blir ständigt olika och kommer alltid att bjuda på något nytt om den gamla historien.

Klicka här för denna artikel som pdf

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s