Bo Göran Carlsson – vetenskapsman, samhällsdebattör och skald från Lindome

Den ena boken efter den andra i allsköns ämnen ges ut av Bo Göran Carlsson, filosofie doktor, teologie licentiat, lektor emeritus och en av Lindomes mest berömda (och omtalade) söner. Enbart de tre titlarna vittnar om begåvning och ihärdighet utöver det vanliga. Detta intryck fördjupas, om man tar del av bokfloden, som denne lärde och begåvade skriftställare ger upphov till.

Uppväxt i Lindome

Bo Göran Carlsson växte upp i Lindome. Om hans tid i Lindome kan vi inhämta åtskilligt i hans roande och välskrivna bok med blandade minnesbilder: Egocentriska impressioner: Drömmar, skrönor och sanslösa berättelser ur livet i Borås, Alingsås, Lindome, Kinnekulle, Kungsbacka, Varekil och andra metropoler (2003, 126 sidor). En utförlig skildring av hans år i Lindome och av västra Lindome får vi i uppföljaren: Bilder från Lindome 1947 – 1972 (2008, 125 sidor). Dessa värdefulla böcker har jag anmält både i Personhistorisk tidskrift (2009 s. 120-121) och i Mölndals-Posten (28/5 2008 och 5/11 2008).

Bo Göran Carlsson blev inte kvar i Lindome utan hamnade som lärare och senare lektor på Alströmergymnasiet i Alingsås. Denna tid har han skildrat i den upplysande och insiktsfulla boken: 24 år på Alströmer (Rapport från min båge) (2009, 103 sidor). Även denna bok har jag anmält (i Mölndals-Posten 28/10 2009). Författaren bodde dock inte i Alingsås utan i Borås.

En högt begåvad motionär

Bilder från Lindome, bokomslagFrågan blir nu: Vad gjorde Bo Göran Carlsson i Borås? Läsaren har nog svårt att föreställa sig, att Bo Göran Carlsson skulle sitta still med händerna i kors och bara vila upp sig. Så är givetvis inte fallet. Svaret föreligger (delvis) i boken: Ny Demokrati i Boråspolitiken (2010, 132 sidor). I Lindome hade Bo Göran Carlsson varit folkpartist, men eftersom han vidhöll sina uppfattningar och inte följde partilinjen, uppstod brytning. Detsamma gäller om hans politiska verksamhet i Borås. Under åren 1991-1994 företrädde han Ny Demokrati i Borås’ kommunfullmäktige, men när mandatperioden var slut, hade Bo Göran lämnat Ny Demokrati.

Man öppnar boken med högt ställda förväntningar men blir – till att börja med – något besviken: Vad? Består boken av kommunala motioner?! Vem vill läsa sådant!? Börjar man läsa, blir man dock snart fången av ordets makt. I dessa kommunala handlingar gnistrar hela tiden snilleblixtar. Författaren genomskådar verkligheten, begriper vad som händer runtomkring, framställer sina iakttagelser lättfattligt och roande i skrift samt utmanar gärna och oförskräckt.

Motionärer i motvind

Man måste beundra uthålligheten och arbetslusten hos de enskilda motionärer, som – trots allt – ibland finns i fullmäktigeförsamlingarna. Det är nämligen svårt för en ensam motionär att vinna gehör. Om man lägger fram ett förslag, menar man, att något kan göras bättre. Detta innebär kritik. Motionärer menar ju, att något inte är tillräckligt bra. Genast går politiker och berörda tjänstemän i försvarsställning. Om ett förslag skall genomföras, krävs arbete. Redan detta är enligt många makthavares uppfattning ett fullgott skäl till att avslå en motion. Om ett förslag skall ha utsikt att gå igenom, krävs i de flesta fall, att det kommer ovanifrån, närmare bestämt från de mäktiga männen (och i några fall) kvinnorna i kommunstyrelsen. Tyvärr har få av Bo Görans förslag blivit verklighet. Han kan dock känna tillfredsställelse över att ha skrivit motioner, som har högt underhållningsvärde, och vem vet hur det kan gå? Bra förslag återkommer inte så sällan. Sedan man väl har glömt vem som lade fram förslaget, händer ibland, att en mäktig man (eller kvinna) kan ta upp det, och då kan det mycket väl gå bättre!

Diktare och vetenskapsman

StabS femtio år efteråt, bokomslagBo Göran har dock sysslat med mer än så på sin kammare i knallestaden. Under 2011 gav han ut två diktsamlingar: Varia: Poetiska stycken från Borås och Västergötland (67 sidor) och Lyriska eskapader och krumbukter (97 sidor). I dessa skrifter har han samlat ihop vad han har diktat under åren. (Den äldsta dikten skrevs 40 år tidigare eller 1970.) Dikterna är både tänkvärda och roande, kanske även i viss mån oroande. Författaren tar nämligen ofta upp tillvarons avigsidor och gisslar dem eller driver med dem.

Icke minst har han ägnat sig åt forskning. År 1996 disputerade Bo Göran vid Göteborgs Universitet på en avhandling med titeln: Religion, kultur och manlig homosexualitet: En emancipatorisk studie. Några år senare kom en omarbetad och lättillgängligare upplaga av denna avhandling: Religion, kultur och manlig homosexualitet: Homosexualitetens kulturella strukturer (2000, 228 sidor). År 2008 utgav han två böcker i vetenskapliga ämnen: En liten bok om en stor bok: Adolf von Harnacks Kristendomens väsen (69 sidor) och Asaguden Balder (116 sidor).

Flitig översättare

Dessutom ägnar sig Bo Göran åt att översätta från norska till svenska. Följande skrifter är mig bekanta:

Per A. Holst, Kjeåsen i Eidfjord: Där ingen skulle tro att någon kunde bo (Stavanger 2009, 48 sidor).

Hans Peter Schnitler Krag, Slaget vid Kringen och Skottetåget i 1612 (Stavanger 2009, 48 sidor).

Per A. Holst, Nikolai Astrup: Den färgstarke konstnären från Jölster (Hafrsfjord 2009, 64 sidor).

Per Sivle, Tattar-Nils: En hjärtevärmande och mänsklig berättelse om att leva tillsammans med dem som är annorlunda (Stavanger 2009, 20 sidor).

Per Sivle, Bara en hund: En fängslande historia från Stalheim (Hafrsfjord 2009, 29 sidor).

Minnen från värnplikten

På omslaget ses Bror Chronanders skulpturgrupp ”Pojken och delfinen”. Författarens äldre bror Nils Ragnar stod nämligen modell för pojken.
På omslaget ses Bror Chronanders skulpturgrupp ”Pojken och delfinen”. Författarens äldre bror Nils Ragnar stod nämligen modell för pojken.

År 2012 utgav Bo Göran Carlsson sin minnesbok: ”StabS femtio år efteråt: Några minnen från Stabsbiträdesskolan i Uppsala 1962-1963” (2012, 48 sidor). I denna bok behandlar han sin egen värnpliktstjänstgöring och ger oss kortfattade upplysningar om sin fortsatta bana inom försvarsmakten. Skriften är i all sin anspråkslöshet ett värdefullt bidrag till den militärhistoriska litteraturen. Den är saklig och upplysande. Här och var är den (givetvis) även rolig. Bo Göran Carlsson har skarp blick för tillvarons lustiga sidor. Man förstår hur militärfarsen har uppkommit. I efterhand visar det sig ofta, att man kommer väl ihåg de löjliga dragen hos sina gamla kamrater, och att man framför allt berättar om ovanligt och avvikande uppträdande hos dem. På detta sätt kommer de att i efterhand framstå som mer märkliga och originella än de tedde sig, när man levde och arbetade tillsammans med dem. Bo Göran Carlsson har dock gott minne även för sina kamraters bättre och mer hedrande sidor. Han tecknar många ömsinta och tacksamma porträtt av gamla kamrater.

Värnplikten fostrade

Bo Göran Carlsson avslutar sin skildring med följande tänkvärda ord:

”Efterord. När jag röck in på StabS var jag en liten blyg kille från landet. När jag muckade 1963 var jag självständig, ganska vuxen och klart ansvarskännande. Värnplikten lärde ut självständighet, och i fallet StabS också ledarskap. Från julen fram till utryckningen lärde vi oss att planera och genomföra lektioner, under våren med våra kamrater, under sommaren med den nyinryckta årskullen. Det var då jag lärde mig hur roligt det är att undervisa; det lilla sedan Lärarhögskolan bidrog med är för min vitsordade skicklighet under 40 år i katedern av klart underordnad betydelse.

I värnpliktsförsvaret fick praktiskt taget alla unga män lära sig hänsyn till andra, punktlighet, kamratskap. De förluster nu vårt försvar lidit genom avskaffandet av värnplikten kommer att bli svårreparerade.”

Lindome – skönast på jorden

24 år på Alströmer, bokomslagEnbart i sidor räknat är detta en stor insats. Dessutom har de olika böckerna vetenskapligt värde, hembygdshistoriskt värde eller litterärt värde, alltefter innehållet. Icke minst beundransvärt är att författaren lyckas gjuta liv i dessa textmassor, till och med i de kommunala motionerna. I hans skrifter finns alltid udd, alltid spelande skämtlynne, alltid klarhet, skarpsinne och lärdom. Bo Göran Carlsson skulle ha kunnat bli en utmärkt kåsör, inte minst verskåsör. Snillet från Lindome kom att göra sin insats utanför hembygden, men som synes är Lindome med i hans skrifter. Lindome är, skriver Bo Göran Carlsson ”den plats som jag för alltid skall betrakta som den skönaste på jorden.” Så skriver han i sin bok Bilder från Lindome (s. 82).

En sida av Bo Göran har dock inte kommit fram i de hittills tryckta skrifterna. Han författar insändare och debattartiklar i en strid ström. De är välskrivna och tänkvärda. De är också en tidsspegel av stort värde. Ett urval av sådana inlägg skulle kunna bli en läsvärd bok. Bo Göran skulle nog mycket väl kunna få ihop flera sådana böcker. Han har många fullskrivna papper kvar i skrivbordslådorna.

Klicka här för denna artikel som pdf

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s