Hovtraktören Tore Wretman hedras av Måltidsakademien i Grythyttan

Måltidsakademien har ett Kokboksmuseum i Måltidens hus i Grythyttan. Restaurang- och hotellhögskolan har sin utbildning och verksamhet i Måltidens hus. Här kan studenterna och andra forskare fördjupa sig i matlagningskonstens historia. Vid en dramatisk auktion i London med höga priser köpte akademiens biblioteksstiftelse in huvudparten av hovtraktören Tore Wretmans kokbokssamling. Här i Grythyttan hedras Wretmans minne, och detta är ytterligare ett exempel på akademiens kloka och framgångsrika marknadsföring, som jag redan skrivit om i en föregående artikel. Mycket mer finns att tillägga, och nu fortsätter jag.

Ett känt namn höjer anseendet ytterligare

De svarta plåtdörrarna in till Kokboksmuseet   gör ett konstnärligt intryck. Foto: Hans   Lundholm.

De svarta plåtdörrarna in till Kokboksmuseet
gör ett konstnärligt intryck. Foto: Hans
Lundholm.

Om Tore Wretman hade skänkt sin samling till Måltidsakademien hade han snarast gjort akademien en otjänst. Ingen hade då fått reda på samlingens värde. Man hade inte fått veta, att böckerna var eftertraktade av bibliotek och boksamlare utomlands. Misstanken hade legat nära, att han på första bästa sätt gjorde sig av med en samling, som varken han eller någon annan var angelägen om att ha. Tack vare värderingen och försäljningen utomlands har samlingens värde höjts, och därmed har även Tore Wretmans anseende inför eftervärlden ökat.

I ett av bokskåpen i museet finns hans byst, och han åberopas ständigt vid visningarna. I skrifterna om detta museum nämns han ofta. Detta är egentligen lite anmärkningsvärt, eftersom han icke vare sig har skänkt boksamlingen eller har arbetat inom Måltidsakademien. Han har dock gjort en insats för svensk matkultur, och tack vare TV (främst programserien ”Novisen vid spisen”) blev han känd även bland allmänheten. Måltidsakademien har använt ett känt namn för att öka museets anseende. Tore Wretman var tack vare sin verksamhet och den förvärvade boksamlingen ett lämpligt och närmast självklart namn. Att man på detta sätt hedrar en föregångare är ovanligt, vackert gjort och nyttigt för akademien. Alla har gott av detta.

Fackmän formgav

Hovtraktören Tore Wretmans byst finns i en av   montrarna. Foto: Hans Lundholm.

Hovtraktören Tore Wretmans byst finns i en av
montrarna. Foto: Hans Lundholm.

Den förvärvade samlingen skulle härbärgeras på ett sätt, som framhävde dess värde. Man lät då en konstnärligt anlagd arkitekt, nämligen Magnus Silfverhielm, rita och formge museidelen. Denna del av byggnaden skulle vara brandsäker som ett arkiv. Den måste därför byggas av plåt. Det låter tråkigt och fult. Silfverhielms snilleblixt blev att bygga rummet av svart plåt och kalla det Kaba efter den heliga stenen i Mekka. En annan framstående fackman, Åke Axelsson, fick i uppdrag att formge bokskåpen, som tillverkades i ljus björk och fick inre belysning. Därmed hade det mörka rummet blivit ljust, och detta är ett bra sätt att framhäva både skåpen och deras innehåll. Den kände konstnären Ernst Billgren utförde takstuckaturen, som visar olika slags matvaror. Kända fackmän gestaltade alltså rummet konstnärligt, och arkitekten gav det ett poetiskt namn, nämligen Kaba eller Kaban. Kokboksmuseet invigdes fredagen den 17 mars år 2000.

Samlingarna i både museet och biblioteket är väl omhändertagna och välordnade. Ordningen är imponerande och givetvis en av förutsättningarna för museets anseende. Slutligen har man insett värdet av att fästa hela denna historia i skrift och bild. Allt detta är mycket väldokumenterat.

Menyerna talar om vad som serverades

Kokböckerna har givetvis ett stort värde ur kulturhistorisk synpunkt, men samma förbehåll, som göres i fråga om lagar som källor, måste göras i fråga om kokböckerna. Vi vet inte hur ofta rätterna tillagades, och vi vet inte om man följde recepten, eller om man gjorde litet grand som man själv tyckte och ville ha det. Vad gäller lagar kan vi inte alls veta, i vilken utsträckning de efterlevdes. Vi kan inte alls veta, om någon över huvud taget brydde sig om dem. Vad vi vet är, att framstående matexperter anbefallde det tillagningssätt, som finns i kokböckerna, och att givetvis många läsare följde dessa råd. Hur ofta rätterna tillagades berättar dock inte kokböckerna.

Ernst Billgrens takstuckatur visar olika   slags matvaror. Foto: Hans Lundholm.

Ernst Billgrens takstuckatur visar olika
slags matvaror. Foto: Hans Lundholm.

Lyckligtvis finns i kokboksmuseet även ett helt annat källmaterial, som kan ge oss en aning om hur omtyckta de olika rätterna var, nämligen matsedlar och menyer. Matsedlarna och menyerna visar vad som tillagades och serverades. Även i fråga om dessa källor kan man inte vara helt säker. De trycktes ju på förhand, och när maten väl stod på bordet kanske någon maträtt – av någon anledning – hade utgått. Någon annan maträtt hade kanske i stället tillkommit. På det stora hela ger matsedlarna och menyerna dock goda besked om vad som verkligen åts. Akademien har en viktig uppgift i att samla in och hålla dessa källor tillgängliga.

Det säger sig självt, att få forskare inom detta ämne kommer resande till Grythyttan långt ute i den svenska skogsbygden. Därför har man digitaliserat åtminstone de viktigaste av böckerna. I och med att man har lagt ut dessa digitaliseringar på nätet, kan var och en med uppkopplad dator läsa kokböckerna hemma i sin kammare. Rent kulturhistoriskt är ämnet mycket intressant, och dessutom kan dessa forskningar ge uppslag, som är användbara i våra dagar. Man har all anledning att önska, att forskningen kring kokböcker och matsedlar blir livlig.

För de gamla kokböckerna har man inte glömt de nya. Tvärtom ger akademien årligen ut en ”Guide till årets Svenska Måltidslitteratur”. Man började redan 2001. Guiden är påkostad, utförlig och skriven av experter i ämnet. Förutsättningarna för forskning i detta ämne är alltså goda.

Utmärkt decentralisering

En av de gamla dyrgriparna i Kokboksmuseet.   Foto: Hans Lundholm.

En av de gamla dyrgriparna i Kokboksmuseet.
Foto: Hans Lundholm.

Måltidens hus finns i Grythyttan mitt ute på den svenska skogsbygden.  (Jag kan fortfarande inte redogöra för var vi befann oss, men efter att ha tittat på allsköns kartor trodde jag att Grythyttan ligger i nordligaste Närke. I själva verket lär det vara Västmanland.) Decentraliseringar är mycket svåra att genomföra, men här har Restaurang- och hotellhögskolan hamnat långt bortanför städernas ”hank och stör”. Detta är mycket imponerande och visar att allt är möjligt, men då krävs folk med utmärkta förbindelser och stor begåvning vad gäller marknadsföring. I detta fall heter den främste i denna skara Carl Jan Granqvist, numera professor i matkonst, och han förklarar museets närvaro i Grythyttan. Själv hör han hemma där.

Ortnamnet är utmärkt för minnet. Mat tillagas i grytor, och i platsens hytta lär man – enligt ortnamnsforskarna – en gång ha gjutit järngrytor. Ortnamnet fick Måltidsakademien på köpet, men allt annat har den skapat själv. Det är som sagt beundransvärt.

Läs vidare

Kokboksmuseet i Grythyttan: Skrift utgiven av Måltidsakademiens biblioteks stiftelse. Texter och intervjuer: Karsten Thurfjell. Bokpresentationer: Gunilla Cedrenius. 2000, 48 sidor med många illustrationer.

Karsten Thurfjell, Kokboksmuseet i Grythyttan, artikel i: Måltids-akademiens årsbok 2001 (s. 30-33).

Inga-Britt Gustafsson, De honesta voluptate et valetudine: Om rättfärdig njutning och god hälsa: Världens äldsta tryckta kokbok skriven av Bartolomeo Platina (1421-1481) och tryckt i Rom år 1480, artikel i: Måltidsakademiens årsbok 2001 (s. 34-37).

Guide till årets Svenska Måltidslitteratur 2012 (tryckt 2012, 204 rikt illustrerade sidor).

Klicka här för denna artikel som pdf

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s