Byn Skår i närbild

Byn Skår i Lindome och dess utmark Långö fick 2009 sin egen krönika. Kajsa Karlsson i Knipered har på nytt gjort en stor insats för Lindomes historieskrivning. Kunskaperna om livet i det gamla Lindome fördjupas genom denna bok.

Många människor

Kajsa Karlsson har många människor att hålla reda på, när hon skriver byn Skårs historia: ”År 1900 bodde i Skår 39 personer inklusive torpare, ’husägare’ m. fl. Kanske hade det aldrig tidigare bott fler människor i Skår! 1910 hade antalet minskat till 27 personer. 1920 bodde endast 17 personer inom Skårs ’hank och stör’. Detta går tydligt att utläsa av församlingsböckerna, …” Antalet människor är uppseendeväckande stort, om man betänker, att Skår var endast ett hemman. Hemmansklyvningen hade gått långt, så långt att jordbruket inte kunde föda alla Lindomebor.

Även under goda skördeår måste Lindomeborna köpa spannmål utifrån. Skogarna var i stort sett förödda, och invånarna köpte mycket virke utifrån. Lindome hade inte kunnat ha så stor befolkning, om inte binäringarna i många fall hade blivit huvudnäringar. Framför allt möbelsnickeriet och liesmidet var betydelsefulla. För Skårs vidkommande var smidet särskilt betydelsefullt. Härifrån härstammade den stora smedsläkten Westberg eller Wessberg, som Kajsa Karlsson i boken följer släktled för släktled.

Var bodde de?

Kajsa Karlsson har mycket att hålla reda på och utreda, men hon klarar av uppgiften vant och elegant. Hon, vars vagga stod på Kungsholmen i Stockholm, har efter nästan ett halvt århundrade i Lindome blivit mer Lindomebo än de flesta av de infödda, och hon tillhör nu det halvdussin personer, som har de djupaste kunskaperna i Lindomes historia. Hennes nya bok har titeln Bönder, smeder, snickare, torpare och annat folk i Skår under 250 år. Den omfattar 60 sidor och är rikt illustrerad (delvis i färg). Boken var färdig till sommaren 2009 och blev en uppskattad julklapp och födelsedagsgåva.

Kajsa Karlsson

Kajsa Karlsson

Kajsa Karlsson har gått grundligt till väga. Hon har gått igenom kyrkoböckerna, skifteshandlingarna och andra kartor. Alla invånare redovisas till stor glädje för släktforskare med släkt i Skår. Alla förändringar, som kan avläsas på kartorna, framläggs på samma sätt. Kajsa Karlsson vill helst kunna peka ut platsen, där människorna bodde, och hon lyckas i många fall tack vare minnesgoda sagesmän och sageskvinnor. Ligger människoödena bortom mannaminne, måste hon dock oftast ge tappt. I kyrkböckerna står som regel bara, att vederbörande var bosatta i Skår, och där finns många torpruiner att välja emellan. Hon skriver vemodigt på ett ställe: ”Tiden har obevekligt sprungit förbi minnena!”

Varm inlevelse

En sådan utförlig bykrönika hade lätt kunnat bli torr som snus och tråkig för den stora läsekretsen, men Kajsa Karlsson förmår att gjuta liv i skildringen med sin varma inlevelse, sitt åskådliga framställningssätt och sina vakna iakttagelser. En by är inte en ö och kan inte skildras utan att man kommer in på grannbyarna. Författarinnan har haft stor nytta av sina krönikor om Knipereds by och tegelbruket i Knipered. En del av en av Skårs gårdar kom att tillhöra Ekered (i Dvärred), och på så vis får vi en värdefull redogörelse även för denna egendom, Lindomes sentida herrgård, där Axel och Rut Adler bodde. Endast genom sammanslagning av flera smärre hemmansdelar kunde man skapa en större egendom i hemmansklyvningarnas och småjordbrukens Lindome.

Ett annat av Kajsa Karlssons arbeten – boken om byn Knipered i Lindome.

Ett annat av Kajsa Karlssons arbeten – boken om byn Knipered i Lindome.

Flera ortnamn dyker upp i källorna: Brearemossen, Brunlyckan, Smedens lycka, Tväråsbergen, Källemyst, Havstensmyst, Gräsås berg, Södra Hage, Skåralyckan, Klefva, Tobaksrullen, Guldpengen, Smedberget, Söabulia och Bockaberget. Här finns mycket att fundera över. Det var svårt att livnära sig i en tätbefolkad bygd. Utflyttningen var hela tiden stor, och många utvandrade givetvis. Omflyttningen var likaså stor. Många familjer var stora, men det har ändå slagit mig, att många familjer var små med ett eller två barn. Kan det ha varit enklare för arbetare att försörja stora familjer än för småbrukare och hantverkare på Lindomes ytterst små småjordbruk? Kajsa Karlssons krönika ger många svar men väcker också många frågor. Man kanske därför kan förmoda, att författarinnan fortsätter. Det vore verkligen önskvärt.

Klicka här för denna artikel som pdf

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s