Brännefejdens lärdomar – ett 400-årsminne

”Kriget är icke en ström eller sjö utan ett hav av allt ont.” Så talade en av våra mest kända krigarkungar, nämligen Gustaf II Adolf. (Se Carl Grimberg, Svenska folkets underbara öden III, Sthlm 1961, s. 190.)

Brännefejden – ett träffande namn

Han visste vad han talade om. Den 24 april 1611, endast sexton år gammal, hade hans far, konung Karl IX förklarat honom varaktig (krigsduglig) och låtit honom ikläda sig harnesk och vapen inför de av rikets ständer, som ännu dröjde kvar efter riksdagen i Örebro. Prinsen hade genast varit tvungen att rycka ut till Sveriges försvar i danska kriget, som var mycket förödande. Danskarna plundrade och brände i Småland och Västergötland. Svenskarna gjorde infall i Blekinge, Skåne och Halland. Allmogen kallade detta krig för ”brännefejden”. Man skövlade och brände i varandras länder.

Älvsborgs slott blev tvisteäpplet under brännefejden.

Älvsborgs slott blev tvisteäpplet under brännefejden.

År 1612 inföll bränne­fejdens värsta år. År 1612 skövlades och brändes stora delar av Västergötland och Småland. Älvsborgs slott och Gullbergs slott (på Skansen Lejonets nuvar­ande plats i Göteborg) dagtingade för danskarna. Även Fässberg berördes. I kyrkoboken omtalas för 1625, att en gravsten blev sönderslagen, när norra kyrkoväggen rasade. Man gör i detta sammanhang en tillbakablick: ”Men han (gravstenen) var tillförene illa skamfårad av den fyrstad (eldstad), som därpå med andra fyra i kiörkan gjord var i fejden, ty två faner ryttare voro logerade i belägringen för Älvsborg anno 1611 (skall vara 1612) kringom kyrkiogården och hade kyrkian till proviantshus. Klockan var med en mässing ljusestake om fyra pipor nedgraven i kiörkiogården, men kalken i kiörkan och blev av Guds nåde bevarat. All den andra kyrkioskruden slät förkom.” (Sigfrid Eyton, Fässbergs Gamla Kyrka, artikel i Faesbiaergha, Mölndals Hembygdsförening Tidning, nummer 7, 1936, s. 7.) Danskarna använde alltså Fässbergs gamla kyrka som kök. Fem eldar hade de på kyrkogolvet, som bestod av sten. Allt, som de kom åt, rövade de bort. Denna hemsökelse hörde till de mindre, men den var dock mest uppseendeväckande och bevarades därför i minnet.

Kriget måste flyttas utanför Sveriges gränser!

Prins Gustaf Adolf, knappt en yngling ännu, kastades ut i detta förhärjande krig. Sverige var ett glesbefolkat och fattigt land. Sverige kunde inte vara både krigförande makt och krigsskådeplats någon längre tid, om kriget skulle kunna föras med kraft och framgång. Om krig skulle föras, borde det föras utanför Sveriges gränser. Denna sanning framstod med förfärande tydlighet inför den ”varaktige” ynglingens och nyvordne konungens ögon under de hemska åren 1611-1613.

Fienden får inte behärska havet!

En annan lärdom, som den nybakade ynglingakonungen kunde dra under ofärdsåren, var, att fienden inte fick behärska havet, om Sverige skulle kunna försvaras med framgång. Med hjälp av ”det lilla kriget” (alltså gerillakrigföring), förskansningar och öppna motanfall lyckades svenskarna hindra danskarna från att komma längre än till Småland och Västergötland. Tack vare sin överlägsenhet till sjöss kunde danskarna dock kringgå det svenska försvaret.

Den 20 augusti detta år seglade konung Kristian IV ut med danska flottan. Målet var Stockholm. Till lands kunde han inte ens komma i närheten av Sveriges huvudstad, men till sjöss kunde han på några dagar segla ända in i Stockholms skärgård. Den svenska flottan var så underlägsen, att den inte kunde ta upp striden. Den lade sig vid Vaxholm. Detta danska drag var väntat. Till Vaxholm hade Gustaf Adolf förflyttat Mårten Krakou (eller Krakow) och hans fru Emerentia Pauli, som bägge några månader tidigare med framgång hade försvarat Gullbergs slott mot kung Kristian. Nu stod de emot varandra på nytt. Läget var utomordentligt farligt. Svenska flottan låg vid segelleden in till Stockholm och skulle tillsammans med Vaxholm ta emot första anfallet. Kungen red genom natt och dag mot huvudstaden. Krigsfolk från Västmanland och Uppland sändes till Stockholm. Upplands och Västmanlands allmoge uppbådades. Dalkarlarna tågade ut.

Konung Kristian fann för gott att avsegla utan att försöka anfalla. Han hade dock ännu en gång visat för svenskarna, att en överlägsen flotta kunde dyka upp och slå till var som helst utefter Sveriges kuster. Fienden fick inte lov att behärska havet, om Sverige skulle kunna försvaras med tillförsikt och framgång.

Kejsaren av Österrike – ett nytt hot

Fässbergs äldsta kyrkobok berättar i efterhand om vad som hände med Fässbergs gamla kyrka under brännefejden.

Fässbergs äldsta kyrkobok berättar i efterhand om vad som hände med Fässbergs gamla kyrka under brännefejden.

Danskarna hade på det stora hela varit överlägsna i kriget, och fred slöts i Knäred följande år eller 1613 på hårda villkor. I år kan vi fira 400-årsminnet av denna fred. Älvsborgs slott skulle Danmark behålla, om inte Sverige förmådde lösa tillbaka slottet och de västligaste häraderna av Västergötland för en miljon riksdaler. Så skedde emellertid som bekant. De följande krigen fördes utanför Sveriges gränser, men ett nytt hot tornade upp sig. Den tyske kejsaren (eller kejsaren av Österrike) strävade efter att ena Tyskland och tvinga protestanterna att bli katoliker. Många tyska länder och städer skulle mista sin självständighet, om han lyckades, och trosförföljelserna skulle breda ut sig än mer. Om kejsaren lyckades, skulle Sverige få en stormakt som granne på södra kusten av Östersjön.

Ännu betänkligare var, att kejsaren ville skaffa sig flottbaser vid Östersjön. Under 1628 bemäktigade sig kejsarens härar Mecklenburg och den viktiga hamnstaden Wismar. Den kejserlige fältherren Albrecht von Wallenstein utnämndes till ”general i de oceaniska och baltiska haven”. Det tyska riket skulle bli en stormakt till sjöss. Samma år började kejsarens härar belägra den viktiga hamnstaden Stralsund. Staden vädjade till Sverige och Danmark om hjälp. Hur skulle de ställa sig?

Anfall är bästa försvar

Danmark var redan i krig mot kejsaren. Svenskarna anade (eller kanske rentav visste), att kejsaren var fientlig även mot Sverige. Wallenstein befallde gång på gång sin underbefälhavare von Arnim ”att förstöra och bränna den svenska flottan”. Wallenstein sände regementen till Polen för att hjälpa polackerna mot svenskarna. Kejsaren förde alltså krig mot Sverige och planerade för fler krigsåtgärder, fastän fred ännu rådde mellan Sverige och Österrike. (Grundläggande avhandling om de inledande turerna är Waldemar Carlsson, Gustaf II Adolf och Stralsund 1628 – juli 1630, Uppsala 1912, s. 22-23, 9-32.)

Både Sverige och Danmark sände knektar till Stralsund. Svenskarna dryftade läget mycket noga. Deras skäl finns redovisade i rådsprotokoll (protokoll från regeringens sammanträden) och riksdagshandlingar. (Man kan finna utförliga redogörelser hos till exempel: Carl Grimberg, Svenska folkets underbara öden III, 1961, s. 114-118.) Riksdagsutskottet uttalade som sin önskan, att konungen måtte ”krigets säte och last (börda) flytta till någon den ort, som fienden underkastad är, på det att fäderneslandets gränser måge (må) längst möjligt är från krigets besvär förskonas.” Gustaf II Adolf oroades mycket över kejsarens flotta i Östersjön. Antingen skulle man vänta fienden i Kalmar eller möta honom i Stralsund, sade han. År 1611 hade svenskarna mött fienden i Kalmar. Detta krig hade lett till att Småland, Öland och Västergötland förhärjades. Givetvis hade Gustaf II Adolf detta i minnet. Han hade ju själv fått sitt elddop i detta krig. Ordalagen visar, att både riksdag och konung hade 1612 års lärdomar i minnet: Kriget måste flyttas utanför Sveriges gränser, och fiendens flotta får inte behärska havet. I stor enighet beslöt man att angripa fienden i Tyskland. Sverige ingrep i trettioåriga kriget. Brännefejdens lärdomar hade fått världshistorisk betydelse.

Klicka här för denna artikel som pdf

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s