Brunnsmuseet i Loka

Hälsokällor finns ofta på de mest avlägsna orter, och man kan lätt föreställa sig, att de blivande brunnsgästerna fann raderna av granar på ömse sidor av vägen oändliga, när de långsamt åkte vagn på dåliga vägar för att uppsöka Loka brunn.

Hälsokälla långt ute i skogarna

Hastigheterna var helt andra, när Niklas Krantz och jag åkte bil från Filipstad till Loka brunn i början av augusti 2012. Han körde, och jag tittade på granar. Jag fann vägen lång, och jag skänkte en medlidandets tanke åt 1700-talets brunnsgäster. Sedermera har jag genom uppslagsböcker inhämtat, att Loka är beläget i Västmanland (i nordvästra hörnet av landskapet), men när vi susade förbi oändliga rader av granar, hade jag inte en aning om var vi befann oss. Rullade vi fram genom Värmland, Närke eller Västmanland? Det var inte lätt att veta.

Förnämlig trähusbebyggelse

Brunnskyrkan är tillika brunnssalong. (Foto: Lars Gahrn.)

Brunnskyrkan är tillika brunnssalong. (Foto: Lars Gahrn.)

Sent omsider kom vi fram till Loka, en större by eller mycket liten stad med förnämlig trähusbebyggel­se av äldre märke. Här drack man av hälsokällans vatten, som alltjämt är tillgängligt för alla och envar. Brunnskyrkan är tillika brunnssalong. Där kan man gå in och dricka vatten. Nedanför brunns­kyrkan finns en sankmark, där man tog den hälsosamma lera, som smordes in i sjuklingarnas hud, så att de blev svarta som sotare innan de badade av sig den finkorniga leran.

Brunnsmuseum

Nedanför brunnskyrkan finns lera. Många brunnsgäster, däribland Christina Hall, smordes in med denna lera.

Nedanför brunnskyrkan finns lera. Många brunnsgäster, däribland Christina Hall, smordes in med denna lera.

Om allt detta kan man få veta mycket tack vare brunnsmuseet, som är inrymt i några av byggnad­erna. Museet speglar de svenska hälsobrunnarnas historia, men givetvis speglas i främsta rummet Loka. Här finns ett brunnsapotek bevarat, och inredda rum visar hur brunnsgästerna bodde. Bland andra sällsamheter kan man i brunnsmuseet se en gotisk soffa med två spetsbågeryggar. Allsköns medicinsk utrustning finns bevarad, och väggarna är tapetserade av brunnsbilder och fotografier. Man har till och med en bild, som visar en vacker kvinna insmord med lera.

Ett arrangerat foto

Brunnsapoteket är nu museum.

Brunnsapoteket är nu museum.

Sådana bilder är tydligen sällsynta, ty den uppmärk­samme besökaren finner, att samma fotografi före­kommer på tre eller fyra olika ställen. På ett av ställena får man reda på att den vackra och för tillfället svarta kvinnan är fotografens medhjälperska. Hon är förresten fotograf­erad så, att ingen av de kroppsdelar, som skulle kunna väcka anstöt hos betraktarna, kommer till synes på fotografiet. Så kallade ”arrangerade bilder” är tydligen lika gamla som fotokonsten! Man kan lätt föreställa sig hur fotografen först har gått omkring och bett och bönat om, att någon av brunnsgästerna skulle tillåta att han eller hon blev fotograferad insmord i lera, men fotografen har hela tiden fått nej.

Kungen kom 1761

En gotisk soffa var en gång i tiden det sista skriket i möbelväg. Sådana möbler anskaffades till det högst moderna Loka.

En gotisk soffa var en gång i tiden det sista skriket i möbelväg. Sådana möbler anskaffades till det högst moderna Loka.

Här på Loka kan man återigen få veta hur mycket kungahuset betyder. Loka lever ännu idag högt på konung Adolf Fredriks besök. År 1761, 251 år före vårt besök, infann han sig tillsammans med hela sin kungliga familj i Loka. Där fanns drottning Lovisa Ulrika, kronprins Gustaf (senare Gustaf III), prins Carl (senare Carl XIII), prins Fredrik Adolf och prinsessan Sofia Albertina. Kungen blev märkbart bättre under brunnskuren, och året därpå kom han tillbaka. Den skaldande bergsmannen Petter Johansson hälsade kungafamiljen med ett kväde, som har en plats bland de främsta svenska pekoralen:

”Loka, låt varenda droppa för Kong Adolph Friedrich hoppa.”

Denna dikt återfinns inramad i brunnsmuseet. För övrigt måste man göra Petter Johansson den rättvisan att han skriver lättflytande vers, och att hans språkbehandling är god. Uttrycket hoppande droppar och några andra jämförliga hade han dock bort undvika.

Christina Hall har besökt Ramlösa

Kommer kungligheter, kommer även alla andra, och de låter inte vänta på sig. Långt före Niklas Krantz och mig hade Christina Hall (1749-1825), vanligtvis hemmahörande i Göteborg och på lantstället Gunnebo (i Mölndal), åkt till Loka. Hon hade gjort en lika lång resa, och man kan inte låta bli att skänka henne en tanke av medlidande. Hon hade åkt vagn på den tidens vägar. I ett brev till Georg Carl von Döbeln av den 11 juni 1794 berättar Christina Hall, att hon hade varit vid Loka inte mindre än sju gånger. Där hade hon ägnat sig åt gyttjebad och brunnsdrickning. Hon uttalar sig med stor sakkunskap om brunnsvattnet i Loka och dricker fortfarande tvenne ”glas Pirmonter-Vatten var morgon”. Hon intresserar sig inte bara för vattnet utan även för människorna. Hon ber om sin hälsning till brunnsläkaren, baderskan och hennes dotter i Loka samt till andra människor, som von Döbeln kommer att träffa på sin resa till eller från Loka. När brevet skrevs hade hon många år kvar att leva. Det är därför tänkbart, att hon har varit i Loka fler gånger än sju.

Christina Hall från Göteborg och Gunnebo gjorde många resor till Loka. Text i bild: Carl Fredrik von Beda; porträtt av John Halls hustru Christina, född Gothén, målat år 1807.

Christina Hall från Göteborg och Gunnebo gjorde många resor till Loka.

Den 23 juni samma år (alltså 1794) skriver hon från Halmstad till von Döbeln. Hon, dottern (grevinnan Christina Wachtmeister) och två pigor reste till Skåne i Wachtmeisters stora vagn. De skulle först gästa ”greve Sparres” på Kulla Gunnarstorp. Sedan skulle de ”dricka Ramlösa Helso-Brunn”. Vid hälsobrunnarna kunde man dels ägna sig åt sällskapsliv, dels dricka hälsosamt vatten. Christina Hall var som synes högeligen intresserad av bådadera. Man har all anledning att tro, att de två kvinnorna har trivts som fisken i vattnet i Ramlösa och gjort lycka i sällskapslivet. Bägge hade både håg och fallenhet för sällskaplig samvaro och nöjesliv.

Den 29 juli 1806 besökte P. J. Hielm Gunnebo och fru Hall. ”Hon väntade i afton sin doter och måg, hans excellens grev Claes Wachtmeister, ifrån Ramlösa.” 1794 års besök var alltså inte det enda för dottern. Vi har inte minsta anledning att tro, att det skulle ha varit det enda för modern heller. Christina Hall har haft rika tillfällen att genom vagnsfönstret titta på oändliga rader av granar under sina resor till Loka och att titta på pilarna efter vägarna under sin färd till Ramlösa. Brunnsorternas behandlingar och nöjen har tydligen uppvägt resornas mödor och vedervärdigheter.

Loka är värt en lång resa

Givetvis är det bra att dricka mineralhaltigt vatten, men det är likaså välgörande att se en välbevarad trähusbebyggelse utan förfulande moderniseringar. Brunnsmuseet öppnar dörren till en förgången värld. Allt känns äkta, eftersom även själva byggnaderna hör till brunnen. Loka är värt en lång resa.

Läs vidare

Brunnsliv: Diktare på kurorter i Europa: Urval och kommentarer av Daniel Hjorth. En bok för alla, 1999.

Klicka här för denna artikel som pdf

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s