Geijersgården i Ransäter – ett hus med intressant baksida

Ransäter – en vitmålad herrgårdsbyggnad. Så är vi vana att se herrgården. Foto: Lars Gahrn.
Ransäter – en vitmålad herrgårdsbyggnad. Så är vi vana att se herrgården. Foto: Lars Gahrn.

Han står hög och rak på en hög sockel framför Uppsala Universitets huvudbyggn­ad. Erik Gustaf Geijer (1783 – 1847) räknades på den tiden, då hans staty framför universitetets huv­udbygg­nad tillkom, till Sveriges största män gen­om tiderna. Han räknades som ett nationalmonument, och år 1888 fick han ett nationalmonument av John Börjesson uppfört sig till minne. Hans bildstod här i Uppsala är vad gäller både utförande och – framför allt – plats för monumentet det närmaste vi här i Sverige har kommit en Lenin-staty.

En uppburen lärofader

Erik Gustaf Geijer var hävdatecknare och filosof (eller ideolog). Han underbyggde tidens tankar och strävanden med historiska och filosofiska sakskäl. För flera släktled av studenter blev professor Geijers hem i Uppsala deras hem i den främmande universitetsstaden. Här fann man en uppburen läromästare, en ofta anlitad rådgivare och fadersgestalt. Geijer var en stor man under hela 1800-talet och en bra bit in på 1900-talet. År 1947 (till 100-årsminnet av hans död) hedrade Kungl. Postverket honom med ett frimärke.

Historiker som har gått till historien

Bakifrån ser vi en enklare herrgårdsbyggnad – målad med rödfärg, som var betydligt billigare än vit oljefärg.
Bakifrån ser vi en enklare herrgårdsbyggnad – målad med rödfärg, som var betydligt billigare än vit oljefärg.

Sedan dess har mycket hänt. Intresset för filosofi är numera mycket lågt i Sverige. Geijers utlägg­ningar om svensk historia har sedan länge blivit överflödiga i och med att mycket utförligare, grund­ligare och i många fall även tillförlitligare avhandlingar har skrivits under senare år. Hans enda bevingade ord från hans historie­skrivning är en utsaga, som sentida historiker och historieintres­serade älskar att hata, nämligen ”Sveriges historia är dess konungars”. Man tror, att Geijer ville säga, att Sveriges historia skulle handla uteslutande eller huvudsakligen om Sveriges konungar, men så dum var han inte. Han var över huvud taget inte vare sig dum eller ensidig. Han var tvärtom rikt begåvad och vidsynt. Geijer menade, att Sveriges konungar hela tiden deltog i det historiska skeendet som ledare, pådrivare eller medspelare. De stod aldrig utanför det historiska skeendet. Tvärtom deltog de i skeendet och levde med i det. På detta sätt blev Sveriges historia även dess konungars historia. Det bevingade ordet var berättigat, åtminstone på Geijers tid. Därefter har Sveriges konungar fått allt mindre inflytande. Hans stora historieverk heter ”Svenska folkets historia”. Historien skulle handla om hela folket, och kungarna är med som folkets ledare. Tyvärr är dock Geijers utsaga oanvändbar idag, eftersom den är missuppfattad och inbjuder till missförstånd. Som historiker har Geijer gått till historien, men nu är han endast en del av historieskrivningens historia.

Tonsättare och skald

Geijer var även tonsättare och skald. När man börjar nosa på musikhistorien, blir man lätt mörkrädd. Utbudet av bra musik är mycket större än vad de musikintresserade kan ta åt sig. Därför räcker det inte att ha skrivit bra musik för att undgå glömskan. Man måste även ha slagit igenom, och man måste ha slagit igenom med eftertryck. Det gjorde Geijer inte. Idag är väl hans dikter mest kända. Dikterna Vikingen, Odalbonden och ”Den lille kolargossen” hör till litteraturhistorien och kommer att stanna där.

Framför byggnaden finns två fristående flygelbyggnader. De har måst nöja sig med rödfärg.
Framför byggnaden finns två fristående flygelbyggnader. De har måst nöja sig med rödfärg.

Det, som uppskattades mest på Geijers tid, är dock inte lika gångbart idag. Geijer var som så många andra samtida fosterländsk i allt vad han skrev, men nutiden är ganska sval gentemot fosterländsk dikt­ning. För några år sedan avhånade Jan Guillou Geijers dikt ”Vikingen” i ett TV-program. Som väntat låg felet dock hos Jan Guillou och inte hos Geijer. Guillou trodde, att Geijers beskrivning av vikingen också var ett bejakande av vikingens egenskaper och uppträdande, men det ena följer ingalunda av det andra. Det man beskriver bejakar man inte ovillkorligen. Geijers inställning till vikingarna var kluven. Guillou och Geijer skulle nog lätt ha kunnat nå fram till en samsyn.

Vitmålad herrgårdsfasad och rödmålad baksida

Den högra flygelbyggnaden.
Den högra flygelbyggnaden.

Geijer är i våra dagar inte lika stor som han har varit, och det märkte Niklas Krantz och jag av, när vi gjorde en historisk resa genom Värmland somm­aren 2012. Vi ville gärna se Geijersgården i Ransäter, men visningarna för allmän­heten var inte många, och sista allmänna visningen för sommaren var redan gjord. Vi fick dock gå in på tomten och göra ett varv runt byggnaden. Fasaden kände jag igen från många fotografier i böcker: en lång och ganska låg herrgårdsfasad, som är vitmålad. Framför huset står minnesstenen: ”E G Geijer föddes här år 1783”. (Allt är skrivet med versaler, vilket ökar monumentaliteten.) Ett stort vårdträd växer framför huset. Så skall en burgen bruksherrgård se ut! Dessutom är Geijersgården, inte minst i Värmland, ihågkommen som ”Fredrek på Rannsätts” (F. A. Dahlgrens) barndomshem. Fredrik August Dahlgren var ju (andra viktiga insatser att förtiga) mannen bakom folklustspelet Värmlänningarna, som spelas med stor publiktillströmning i Ransäter varje sommar sedan mer än 50 år.

Sparsamt med vit oljefärg

När vi vandrade runt huset, märkte vi till vår förvåning, att baksidan var rödmålad med Falu rödfärg, (som var betydligt billigare än vit oljefärg). Bakåt hade byggnaden två flyglar, som var sammanbyggda med byggnadskroppen, så att huset bildade en hästsko. Även flyglarna var rödmålade, dock inte på yttersidorna.

Erik Gustaf Geijer.Så där brukade man måla i städerna och hos bönderna, men vi överraskades av att även en bruksherrgård i Värmland målades med dyr färg enbart på framsidan och sidorna. På Geijers tid var det antagligen ganska förnämt att över huvud taget ha en målad husvägg. Även rött var på den tiden en förnäm färg. Dock var vitt ändå förnämare. Säga vad man vill om Geijersgården, men omväxling fick man, om man bara vandrade runt huset. Man behövde förresten inte vandra runt. Framför herrgården står till höger och till vänster två rödmålade flygelbyggnader med skiffertak. Bakom herrgården står likaledes några rödmålade byggnader, i detta fall ekonomibyggnader. Så vitt vi kan se har man varit mycket sparsam med vitt i den vittberömda Geijersgården. Besök den gärna någon gång! Den är sevärd, enkel, men värdig och stilfull.

Geijer själv är väl värd att lära känna genom sina skrifter. Att han inte delade vår tids synsätt i alla avseenden kan göra bekantskapen intressantare och mer givande. För tillfället befinner han sig i en vågdal, men han kan mycket väl komma tillbaka. Åtskilliga delar av hans författarskap kan återupptäckas, när vinden vänder.

Läs vidare

John Landquist, Geijer: En levnadsteckning, Sthlm 1954.

I Svenska turistföreningens årsbok 1928 har Mauritz Hellberg skrivit om värmländska diktarhem, och den artikeln finns att läsa på nätet: Klicka här.

Bilder och information om gårdens byggnader finns på: Klicka här.

I tidskriften Idun 1901 finns en artikel om Geijers barndomshem: Klicka här.

Vad gäller Geijersgårdens trädgård finns ett radioprogram från 2002 med Ulf Schenkmanis och Lars-Erik Larsson bevarat på nätet: Klicka här.

Vad gäller Fredrik August Dahlgren och hans skådespel Värmlänningarna hänvisas till: Klicka här.

Ett tack till värmlandskännaren Peter Funke för värdefulla hänvisningar.

Klicka här för denna artikel som pdf

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s