Karoliner i Marstrand – ett lärorikt fästningsspel

Kanonskott hördes från Carlstens fästning i Marstrand lördagen den 27 juli 2013. Vad var på färde? Denna lördag fylldes den gamla fästningen på nytt av liv rörelse och karolinska soldater. Då gavs Carlstens fästningsspel.

Folk strömmade till

Dessa spel är uppskattade, och folk strömmade till, så att vi besökare började undra, om alla skulle kunna rymmas i de trängre utrymmena. Allt gick dock bra, även om det kunde vara trångt här och var. Det mesta utspelade sig på stora borggården, som är mycket rymlig. Här fick vi se en trupp karolinska soldater exercera och avfyra en kanon.

Prygel och gatlopp

Bestraffningen genomförs, men den bestraffade har inte tagit av sig skjortan. Hur kan det komma sig? Foto: Lars Gahrn.
Bestraffningen genomförs, men den bestraffade har inte tagit av sig skjortan. Hur kan det komma sig? Foto: Lars Gahrn.

Man fyrade alltså av en kanon, och den hördes vida omkring. Kanonen gav fästningsspelen uppmärks­amhet över hela staden. Dessutom hade man lagt in en ramhandling. Två brotts­lingar skulle bestraffas, men bud kom med ridande kurir om att bestraffning­arna hade upprört känsl­orna hos befolkningen nere i staden. Befälen beslöt dock ändå, att bestraff­ningarna skulle genomfö­ras. En man fick många rapp över ryggen av en grov tross. Han tog dock aldrig av sig skjortan, och dessutom var han så bred över ryggen, att man kunde räkna ut, att han hade någon madrass eller något liknande under skjortan. Därefter skulle en vacker flicka löpa gatlopp mellan soldaterna och få ett rapp av varje knekt. Man ville alltså åskådliggöra den tidens hårda kroppsstraff. Uppslaget att låta en vacker löpa flicka gatlopp gjorde att åskådarnas medkänsla lättare uppväcktes.

Medkänsla med de bestraffade

Flickan gjorde dessutom motstånd, så att hon måste dras fram till gatloppet. Hon ropade och bedyrade, att hon var oskyldig. Hon anklagades för att ha spottat åt (inte på) en kronans officer. Den för vår tids människor obetydliga förseelsen var likaså vald med omsorg för att uppväcka åskådarnas medkänsla. Det bjuder varje sann soldat emot att slå en vacker flicka, och karolinerna slog henne påfallande lamt med sina spön. Efteråt föll hon omkull på marken och kördes bort på en handkärra. Gatlopp var ett hårt straff, som kunde leda till döden.

Upprorsmän trängde in

Inte heller i detta fall hade man någon anledning att oroa sig för den bestraffade. Vid något tillfälle mellan föreställningarna tog hon av sig skjortan, och då kunde vi se, att hon hade en ridväst under. Bestraffningarna hade väckt ont blod nere i staden, och denna del av spelet avslutades med att beväpnat folk från staden trängde in på borggården och öppnade eld mot soldaterna. Dessa sköt då en salva mot upprorsmännen och gick till anfall. De upproriska drog sig hastigt undan, och soldaterna jagade efter dem.

Oscar II upplevde omslaget

Den bestraffade flickan och två stränga officerare gladdes i mellanstunderna tillsammans åt publiktillströmningen. Officeren längst till höger är Carlstens kommendant Eiwe Svanberg.
Den bestraffade flickan och två stränga officerare gladdes i mellanstunderna tillsammans åt publiktillströmningen. Officeren längst till höger är Carlstens kommendant Eiwe Svanberg.

Här hade man gjort en eftergift åt tidsandan (och väl förmodligen åt sina egna känslor). Något sådant upprorsförsök har mig veterligen aldrig ägt rum, särskilt inte av denna anledning. Tiden var hård och rå. Först omkring ett århundrade efter Karl XII:s död började man vända sig mot hårda straff och begärde strafflindring. Kung Oscar II (1829-1907), känd inte minst från Marstrand, fångade utvecklingen träffsäkert och lär på äldre dagar ha sagt: ”Ja dom strejkar och bråkar så mycket nu för tiden! Tacka vet jag i min ungdom, då var det fyrtio par spö och allmän belåtenhet!” (Carl Stenson, Livkuskens berättelse, Sthlm 1979, s.19-20). Yttrandet har återgivits ur minnet av kungens livkusk (senare chaufför) Carl Stenson, vilket innebär, att utsagan inte behöver vara ordagrann. Så till exempel är det inte säkert, att kungen tyckte att det var bra, att alla var belåtna med hårda straff. Kungen kan ha sagt: ”Annat var det i min ungdom …”. Han var ju själv både snäll och skonsam mot alla.

Stående ryttare

Välklädda officersfruar lyste mot de gråa stenmurarna med sina färgglada dräkter.
Välklädda officersfruar lyste mot de gråa stenmurarna med sina färgglada dräkter.

På andra ställen visade och berättade officerare om fästningens historia. Där fanns även vackra kvinnor i tidstypiska kläder. Fästningens kommendant Eiwe Svanberg kunde räkna in ytterligare en framgång bland de övriga liksom Carlstens Caroliner och Bohus Elfsborghs Caroliner, de två föreningar som genomförde spelen. Medlemmarna är skickliga. En av ryttarna ställde sig i en mellanakt på hästryggen. Jag stod alldeles intill och kände en ilning av fasa. Jag skulle gärna ha velat fotografera detta konststycke, men jag vågade inte röra mig, ty jag fruktade, att jag kunde skrämma hästen, om jag rörde på mig. Jag hade inte behövt oroa mig. Hästen stod där fogligt lugn och trygg. Han hade varit med om mycket, sannolikt mycket mer än jag. Är man tillsammans med karoliner, lever man ett händelserikt liv och blir van vid åtskilligt. Detta gällde framför allt på Karl XII:s tid, men har sin riktighet även i våra dagar. Kom själv till karolinernas uppvisningar. Ni kommer att få lära er mycket.

Klicka här för denna artikel som pdf

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s