Minnesmärkena på Tegnérs födelseplats minner om mycket

Ute på landsbygden strax sydost om Säffle finns ett minnesmärke över Esaias Tegnér. I Kyrkerud finns en prästgård, ett gammalt komministerboställe. Mellan gården och vägen finns en liten inhägnad park med en kulle, den så kallade Tegnérplatsen, och uppe på kullen finns en minnessten. På denna sten står (med versaler) skrivet:

Esaias Tegnér
föddes här
d. 13 nov. 1782
Här stod hans vagga,
i Wexiö hans graf,
i sången hans minne.

Överst på stenen finns en stjärna inristad, och under dag och årtal finns en lagerkvist, som korsas av en fackla.

Kronprins Gustaf och Victoria skänkte medel

Symbolspråket är lätt att tyda. Stjärnan markerar födelse. (En stjärna visade sig ju på himmelen, när Jesus var född i Betlehem.) Lagerkransar smyckar lärde män och skalder. (Tegnér var bådadera.) Facklan står för upplysning. Tegnér var både romantiker och upplysningsman.

Den lilla parken Tegnérplatsen är omgiven av ett gjutjärnsstaket, och gräsmattan var välklippt, när Niklas Krantz och jag besökte platsen i slutet av juli 2012. Nere på platta marken finns en oansenligare minnessten med följande meddelande skrivet med versaler:

Skalden Esaias Tegnér.

Skalden Esaias Tegnér.

Enligt
kronprins Gustafs
och
kronprinsessan Victorias
önskan
ordnades Tegnérs födelseplats
för medel
skänkta med anledning
av
deras silverbröllopsdag
den 20 IX 1906

Tegnér flyttade härifrån vid ett års ålder

Varför reste man denna minnessten och ordnade man denna minnesplats? Tegnér föddes visserligen på detta ställe, men familjen flyttade härifrån ned till Millesvik, när gossen var ungefär ett och ett halvt år gammal. Gossen kan alltså inte ha haft några minnen från Kyrkerud, och platsen kan inte ha betytt något som helst för honom. Själva gården är inte vare sig märklig eller välbevarad. Delar av Tegnérs födelsehus torde ingå i det nuvarande huset på platsen, men mer än så är det inte.

Varför reste man då en minnessten? Svaret är, att man ville markera, att Tegnér var född i Värmland. Under en stor del av 1800-talet och en bit in på 1900-talet räknades Tegnér av många som ”Sveriges störste skald”, och givetvis ville man gärna framhäva att Sveriges störste skald var värmlänning.

Tegnér – knuten till Lund och Växjö

Skulle detta framhävas, måste värmlänningarna göra det själva. Själv hade han inte gjort det. Ingenting i hans dikter handlar om hembygdens natur eller hembygdens historiska minnen. Att besjunga hembygden hörde romantikerna till, men Tegnér var i mångt och mycket präglad av föregående skede, upplysningstiden, som främst sysslade med allmänmänskliga och klassiska ämnen. Gustaf Fröding, Selma Lagerlöf, Verner von Heidenstam och Erik Axel Karlfeldt skrev mycket om hembygdens natur och historiska minnen, men de tillhörde en senare tid och var präglade av romantiken på ett helt annat sätt.

Snart nog eller 1799 blev Tegnér student i Lund, icke fullt 17 år gammal. Sedan den dagen var han främst lundensare och blev så småningom professor vid detta universitet. År 1826 tillträdde han biskopsämbetet i Växjö, och där levde han sedan till sin död 1846. Både i Lund och i Växjö har man rest statyer över honom. Det fanns all anledning för värmlänningarna att åstadkomma något liknade, så att folk inte glömde bort, att Tegnér från början var värmlänning.

Minnesstenen tillkom redan 1847

Födelsehuset med minnesstenen. Ingetdera såg imponerande ut från början. Text i bild: Kyrkerud i Vermland. Tegnérs födelseort.

Födelsehuset med minnesstenen. Ingetdera såg imponerande ut från början.

Minnesstenen kom först, parken sedan. Minnessten­en över Tegnér restes ”redan första årsdagen av hans död”, berättar Mauritz Hellberg. Den tillkom alltså redan 1847. Peter Funke har dock lagt märke till att Bernhard Elis Malmströms dikt ”Vid invigningen af Tegnérs minnesvård vid Kyrkerud” avslutas med dateringen ”Den 13 Nov. 1847”. Tegnérs födelsedag var den 13 november och hans dödsdag den 2 november. Man tycks alltså ha invigt minnesvården på hans födelsedag, elva dagar efter första årsdagen av hans död. Stenhuggarna Jan i Skackelbergen i Rolfserud och Byström i Gunnarsbol lär ha huggit stenen. (Den förre hette Jan Jansson och är välkänd för kyrkoböckerna men icke så den andre, som möjligen enbart kan ha kallats för Byström.) Kyrkoherden i By socken, Pehr Wåhlén, gjorde själva inskriften.

Själva parken tillkom däremot ungefär 60 år senare. Landshövdingen och biskopen i Karlstad hade börjat en insamling, som inbringade 2 600 kronor, vilket var mycket då. Kronprinsparet föreslog, att pengarna skulle användas till bevarande av Tegnérs födelseplats, och så blev det.

Varför skänkte Gustaf och Victoria medel?

Jag förstår, att ensam minnessten ute på Värmlands landsbygd kunde kännas som alltför litet för besökare, och att man därför inriktade sig på att skapa en park runtomkring den, men hur kom kronprins Gustaf (som året därpå blev Gustaf V) och hans maka kronprinsessan Victoria (som året därpå blev drottning Victoria) in i bilden? Båda har gjort stora insatser på många områden, och särskilt hon var rastlöst verksam, men ingen av dem ägnade sig åt litteraturen. Tack vare sommarslottet Solliden på Öland kom hon att ägna sig särskilt åt Öland i öster, men Värmland ligger i väster. Varför möter man deras namn på Värmlands landsbygd, strax utanför Säffle?

Gustaf var hertig av Värmland

Vid sin födelse utnämndes prins Gustaf till hertig av Värmland. År 1772 hade Gustaf III utnämnt sina bröder till hertigar. Carl blev hertig av Södermanland och Fredrik Adolf hertig av Östergötland. De fick enbart en titel och alls inte några rättigheter över landskapen. Liksom så många andra av Gustaf III:s uppslag var detta utmärkt. Konungahusets alla medlemmar var då som nu bosatta i huvudstaden eller dess omgivningar. Detta hade mycket väl kunnat medföra en begränsning av utblickarna över riket. Prinsarna kunde lätt ha blivit stockholmare, och de kunde lätt ha betraktats som sådana.

Minnesplatsen – en spegling av sin tid

Minnesstenen har senare satts på toppen av en kulle, som liknar en fornnordisk gravhög. Foto: Lars Gahrn.

Minnesstenen har senare satts på toppen av en kulle, som liknar en fornnordisk gravhög. Foto: Lars Gahrn.

Genom titeln skapades band mellan prinsarna och landskap ute i riket. Invån­arna var stolta över att ha en kunglig hertig och till­kallade prinsarna till invign­ingar och andra högtidlig­heter. Prinsarna själva arbetade för att främja sitt landskap. För att använda en nutida benämning decentraliserades kungah­uset. Här i Kyrkerud utanför Säffle fick detta den lyckliga följden, att kungliga medel som ett guldregn från ovan föll ned över bygden, och att en liten trevlig park skapades vid minnesstenen. Allt detta åstadkoms ytterst av en hertigtitel, ett ord utan egentligt innehåll i makt, inflytande eller inkomster! Samtidigt blev minnesplatsen en minnesplats över Gustaf och Victoria, och varför inte? Den nya minnesstenen är ett slags markering av hur Tegnér värderades och uppskattades vid förra sekelskiftet. Minnesplatsen är en avspegling av sin tid.

Tegnér – en nationalskald

I början av sin bana hade Tegnér av gamlingarna inom Svenska akademien betraktats med viss misstro, eftersom akademiledamöterna fann honom vara alltför modern. De unga romantikerna fann honom däremot alltför gammalmodig. Så här i efterhand kan vi väl säga, att Tegnér var klok som höll sig mitt emellan. Sedan folk hade hunnit vänja sig vid honom, kunde han bli uppskattad i alla läger. Mot slutet av 1800-talet var han obestridd som ”nationalskald” och ”Sveriges störste skald”. Därför blev han en angelägenhet även för folk, som vanligtvis inte sysslade med litteraturen. En nationalskald skulle ha ett nationalmonument. Tegnér var på många sätt Sveriges motsvarighet till Tysklands Goethe, en fint bildad humanist, som skrev om allsköns allmänmänskliga ämnen. Han var Sveriges Goethe och skulle firas som en sådan.

Minnesmärket minner om mycket

Kronprins Gustafs och kronprinsessan Victorias minnessten.

Kronprins Gustafs och kronprinsessan Victorias minnessten.

Sedan 1906 har mer än ett århundrade förgått: nya tider, nya värderingar. Tegnér är inte längre Sveriges störste skald för allmänheten, men en stor skald är han, och alltfler intresserar sig för hans intressanta levnadsöde och intressanta personlighet. Hans brev är utgivna och läses med stort intresse och stor behållning av många. Numera tycks hans brev vara intressantare än hans dikter. Det är verkligen synd. Prosa finns i obegränsade mängder i vårt land, men bra dikter är sällsynta, och Tegnér var verkligen en stor skald, väl värd ett minnesmärke även här i Kyrkerud. Minnesmärket minner både om skalden och om den tid då det tillkom. Med bakgrundskunskaper kan man utläsa mycket ur ett minnesmärke, och därför har denna artikel blivit lång.

Hänvisningar

Mauritz Hellberg, Diktarnes hem, artikel i Svenska turistföreningens årsskrift 1928, s. 40.

Ett tack till värmlandskännaren Peter Funke för värdefulla uppgifter och hänvisningar.

Ett tack till värmlandskrönikören Claes Åkerblom, som har forskat kring platsen och skrivit en innehållsrik och intressant artikel i ämnet. Den kommer förhoppningsvis att tryckas inom en snar framtid.

Klicka här för denna artikel som pdf

Annonser

2 thoughts on “Minnesmärkena på Tegnérs födelseplats minner om mycket

    • Hej! Ja, Tegnér var en stor skald, väl värd både ett och två minnemärken. Jag har då och då tänkt på dikten ”Det eviga”, när diktaturerna i Östeuropa föll som korthus.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s