Det svenska dragspelets guldålder

Det svenska dragspelets skulle ha behandlats i en historik med två delar, men historiken kommer att omfatta minst tre delar. När Bo Nyberg skulle skriva om det svenska dragspelets guldålder, alltså 1940-och 1950-talen, hade han så mycket att skriva om, att framställningen i andra bandet inte kom längre än till 1960. Drygt 50 år återstår att skildra.

Många kända dragspelsartister

Dragspelsforskaren Bo Nyberg är själv en framstående dragspelare.
Dragspelsforskaren Bo Nyberg är själv en framstående dragspelare.

Under 1940- och 1950-tal­en hörde man ofta drag­spelsmusik i radion. Bland de svenska dragspelsart­isterna fanns stora namn, som har lyckats trotsa tiden och glömskan: Carl och Eberhardt Jularbo, Andrew Walter, Olle Johnny, Ragnar Sundquist och många andra. De svenska dragspelsfabriker­na var många, och den största av dem alla, Hagströms i Älvdalen, ordn­ade dragspelskurser över hela landet. Vid mitten av 1950-talet märktes dock en avmattning i efterfrågan och intresse. Ny musik kom, och instrumentet på modet blev elgitarren. Men dragspelet överlevde.

Utförlig dragspelshistorik

Detta vitt spridda, ofta använda och mycket uppskattade instrument har fått en utförlig historik i två band om sin svenska historia. Dragspelaren, dragspelskännaren och filosofie kandidaten Bo Nyberg gav år 2011 ut sin bok ”Det svenska dragspelet: Del 1 – 1829-1945” (Nybergmedia 2011, 164 rikt illustrerade sidor). Krönikan är välskriven och innehållsrik. Nyberg har stora kunskaper och kan på ett utmärkt sätt sammanfatta sitt omfattande ämne. Verket är till stor del inriktat på Sveriges många dragspelsfabriker eller verkstäder för dragspelstillverkning. En av dem låg i Mölndal (med gästspel i Göteborg, Kållered och Mora).

Bröderna Sjöholms Dragspelsfabrik i Mölndal

Dragspelen har slagit igenom som jultomtarnas musikinstrument framför andra. Foto: Lars Gahrn.
Dragspelen har slagit igenom som jultomtarnas musikinstrument framför andra. Foto: Lars Gahrn.

Denna dragspelsverkstad blir utförligt behandlad i del 2 av Bo Nybergs storverk: ”Det svenska dragspelet: Del 2 – 1945-1960” (Nybergmedia 2013, 168 rikt illustrerade sidor). Under första världskriget och fram till 1932-1933 hade Göteborg varit Nordens drag­spelshuvudstad, enligt en kännare som Andrew Walter. Detta förklarar till en del dragspelets starka ställning även här ute i Mölndal och uppkomsten av Bröderna Sjöholms Dragspelsfabrik i Mölndal. Året var 1946, men fabriken blev inte långvarig. Två forskare, Bo Nyberg och Torbjörn Litsfeldt, har var för sig forskat kring denna verkstad. Bägge har lyckats få fram hittills okända upplysningar. Litsfeldt har lagt fram sina rön i tidskriften ”Dragspelsnytt” (nummer 2, 2012). Nybergs skildring är infogad i dragspelskrönikan. Lyssnar man till de CD-skivor som bifogas böckerna, begriper man det stora och rörande intresset för Sveriges dragspelsverkstäder. Varje slag och varje kvalitet av stämmor har sin klang. De olika dragspelsfabrikerna använde många olika slags kvaliteter och hade vissa särdrag. De olika dragspelen är därför ungefär vad olika whiskysorter är för en skotte, olika vinsorter för en fransman och olika bilmärken för en motorintresserad. De olika klangerna är tydliga för en dragspelskännare och undgår inte ens mig, som saknar djupare kunskaper i ämnet.

Spelglädje, företagsamhet, uppfinningsrikedom

När man ser detta gamla dragspel i Mölndals Hembygdsförenings samlingar, börjar man förstå att även dragspelets ursprung börjar ligga långt tillbaka i tiden. Foto: Lars Gahrn.
När man ser detta gamla dragspel i Mölndals Hembygdsförenings samlingar, börjar man förstå att även dragspelets ursprung börjar ligga långt tillbaka i tiden. Foto: Lars Gahrn.

För att ett instrument skall hinna slå igenom och bli allmänt erkänt krävs nog minst 500 år. Dragspelet har inte funnits i Sverige ens 200 år. Det första dragspelet i Sverige är belagt först omkring 1829, Oscar II:s födelseår, och det är ju nästan som i går. När dragspelet dök upp, hade man redan bestämt sig för vilka instrument, som skulle ingå i symfoni­orkestrar, kyrkomusik och militära musikkårer. Drag­spelet kom helt enkelt för sent och hamnade utanför många musikaliska sammanhang. Ensam är stark, heter det. Dragspelarna har visat, att de klarar sig utmärkt helt på egen hand. Dragspelsfabrikerna förökade sig genom delning. Företagsamhet, uppfinn­ingsrikedom och arbetsglädje smittar, även när de som i detta fall förmedlas genom en högst saklig och objektiv historieskrivning. Främst har vi spelglädjen. Hur många musiker har inte lärt sig spela dragspel helt utan musikskolans hjälp, enbart med hjälp av privatlärare och dragspelskurser? Dragspelet har rentav överlevt elgitarrens storhetstid. Det har en framtid och kommer att kräva mycket av sina krönikörer. Bo Nyberg kommer att skriva mycket om tiden efter 1960.

Klicka här för denna artikel som pdf

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s