Ett nytt triumfkrucifix i gammal god stil i Fågelbergskyrkan

På altaret i Fågelbergskyrkan står ett krucifix, som är förhållandevis nytt men är ett led i ett urgammalt sätt att framställa den korsfäste. Fågelbergskyrkan inom Stensjöns församling byggdes år 1984 på den tomt, där Rävekärrs prästgård hade legat. Leif Jenemalm har skrivit kyrkans historia och berättar även om krucifixet: ”Komminister Jan Merje tillverkade och skänkte det triumfkrucifix som pryder altaret i kyrkan.” (Leif Jenemalm, Från Brännås församlingshem till Fågelbergskyrkan – Ett bidrag till småkyrkorörelsens historia -, artikel i: Mölndals Hembygdsförenings årsskrift 1991, s. 32.)

Korsfästelse – ett grymt straff

Svenska kyrkan har gott om duktiga medarbetare. Komminister Jan Merje blev senare kyrkoherde i Brämaregården. Jag minns honom som en ivrig förkunnare. Med stor glädje förde han fram det kristna budskapet. Krucifixet visar att han var en skicklig träsnidare. Den korsfäste är snidad med omsorg och skicklighet. Många betraktare förvånas dock säkerligen över sättet att framställa frälsaren. Korsfästelse var ett grymt straff, som medförde långvariga och ytterst plågsamma lidanden för den korsfäste. I evangelierna läser vi att Jesus dessutom berövades sina kläder. På den tiden var klädesplagg stora dyrbarheter. Jesus berättar om den barmhärtige samariten, som tog hand om ett rånoffer. Den stackars mannen hade blivit både slagen och berövad sina kläder. Kanske fick Jesus på korset behålla ett höftkläde så som man kan se honom avbildad i konsten, men säkert är detta inte.

Världshärskaren är avbildad

Krucifixet i Fågelbergskyrkan, snidat av Jan Merje. Foto: Lars Gahrn.
Krucifixet i Fågelbergskyrkan, snidat av Jan Merje. Foto: Lars Gahrn.

Ser man på triumfkrucifixet, finner man dock inte en lidande människa utan en oberörd man, som står majestätiskt på korset. Kläderna har inte berövats honom. Tvärtom är han klädd som en konung med röd mantel, gyllene skor och en guldkrona på huvudet. Hur kan detta komma sig? När kristendomen förkunnades för folkvandringstidens vilda folkstammar, mötte missionärerna folk, som värderade människor efter deras framgångar. Seger i strid gav makt, rikedom och anseende. En hövding skulle vara segerrik, välför­sedd med ägodelar, fruktad och ärad. Här i den kristna förkunnelsen mötte de Guds Son, plundrad in på bara kroppen och berövad sina kläder och avrättad som en brottsling eller besegrad krigsfånge. Vad var detta? Kunde en sådan gudason vara något att tillbedja och dyrka?

En konung på korset

De kristna missionärerna framhöll därför, att frälsaren var en konung med full härskarmakt över världsalltet. På korset hade han frivilligt för en kort stund avstått från att använda sig av sin makt. För att visa, att han var en stor konung och världshärskaren avbildades han som en konung även på korset. Så var det då. Detta framställningssätt har många konstnärer tagit upp på nytt i dessa yttersta tider. Många människor av idag menar att Jesus var en vanlig rabbin, visserligen visare och mer godhjärtad än de flesta men dock en människa. Inför dessa människor är det angeläget att påpeka, att Jesus Kristus är konungen och världshärskaren. Därför har de gamla träsnidarna fått sentida efterföljare. En av dem hette Jan Merje, och hans triumfkrucifix står på altaret i Fågelbergskyrkan i Stensjöns församling och Mölndals stad. Jan Merje predikar inte längre i Fågelbergskyrkan, men hans triumfkrucifix förkunnar i hans ställe.

Klicka här för denna artikel som pdf

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s