Herkules och hans storverk – ett storverk till konstverk

Mycket undangömt och förmodligen i det närmaste bortglömt sitter ett av Göteborgs vackraste utekonstverk. Åtminstone jag vill beteckna det som ett verkligt storverk, och ni kommer snart att begripa, varför jag har valt beteckningen storverk. I Vasastaden finns en gata, som heter Torildsgatan. Torild var inte stor vare sig som skald eller som filosof, och gatan är mycket riktigt en liten gata. Här, på Torildsgatan 1-7, har Göteborgs Universitet en skrivsal. Till vänster om dörren sitter konstverket.

Ett känt ämne

Herkules mellan fru Lusta (till höger) och fru Dygd. Foto: Lars Gahrn.

Herkules mellan fru Lusta (till höger) och fru Dygd. Foto: Lars Gahrn.

Här på väggen sitter keramikplattor med reliefer. De visar ”Herkules vid skiljevägen och hans 12 storverk”. Konstverket är signerat ”Marian. 1971”. Jag har sökt efter uppgifter om konstverket i all tillgänglig litteratur om Göteborgs konstverk, men jag har sökt förgäves. Då bad jag Anna Jolfors googla, och mycket riktigt fann hon konstverket, men på nätet fanns endast ett fotografi av ett av de tolv storverken. Var finns uppgifter om konstnären och verkets tillkomst? Eva Alberts gick till “signaturer.se“ på nätet och fann, att lektorn, konstnären och keramikern Marian Zawadzki (1912-1978) använde sig av signatur­erna Marian, M. Z. och MARIAN. Z. Han bodde i Vallda utanför Kungsbacka. Det är mycket rimligt att tänka sig, att han är mästaren bakom verket, men bekräftelse erfordras. Vem kan finna fler uppgifter?

När jag har vägarna förbi, brukar jag göra en avstickare ned till Torildsgatan för att se på Herkules och hans tolv storverk. Han är dock inte ensam utan har sällskap av två fagra kvinnor: fru Lusta och fru Dygd. Herkules vid skiljevägen är ett ämne, som behandlas av den svenska skaldekonstens fader Georg Stiernhielm i hans hexameterdikt Herkules (skriven 1647, tryckt 1658). Ämnet är alltså särskilt känt för oss svenskar.

Fru Lusta och fru Dygd

Herkules infångar Diomedes’ hästar.

Herkules infångar Diomedes’ hästar.

Även här på Torildsgatan i Vasastaden ser vi fru Dygd och fru Lusta. Fru Dygd är en sedesam kvinna med nedslagen blick, axellångt hår och en fotsid vit klädnad, som döljer hennes kvinnliga behag. Hon håller Herkules i handen. Den grekiske sagohjälten valde ju att vandra dygdens väg, och därför står över honom de latinska orden: Per aspera ad astra (Genom svårigheter går vägen till stjärnorna). Han sneglar dock litet blygt åt höger, där fru Lusta står. Hon har välfriserat och delvis uppsatt hår. Hon bär smycken. Hennes klädnad är uppslitsad, så att överarmens hull skymtar fram. Likaså ser man ena bröstet. Den tunna kjolen låter benen skymta fram. I sin vänstra hand bär hon en skål med frukter. Hon tittar rakt fram på Herkules. Vid hennes fötter står ett vinkrus, och över henne står de latinska orden: Carpe diem (Njut av dagen!).

Herkules – en ung man

Herkules brukar i konsten avbildas som en bred och kraftfullt byggd man med väldiga muskelmassor. Här är han emellertid skildrad som en ung man, visserligen välbyggd men inte på något sätt kraftig. Han är mera av en svärmorsdröm än av en muskelbyggare. Onekligen har konstverket blivit vackrare på detta sätt. Så bör Herkules ha sett i sin ungdom, och då gjorde han ju sitt val.

Herkules renar Augias’ stall genom att dämma upp en flod och leda vattnet genom stallet.

Herkules renar Augias’ stall genom att dämma upp en flod och leda vattnet genom stallet.

Mycket välkomponerade tavlor

Jag borde dock ha skrivit konstverken, ty vart och ett av de tolv storverken har fått en ruta, och dessa rutor omger de två kvinnorna och Herkules, som står mittemellan dem. Konstnären har gestaltat de tolv tavlorna med stor talang för figurteckning och komposi­tion. Någon gång har personerna ett naivistiskt drag, som påminner om den arkaiska konsten. Just denna konststil var den förhärskande under den fjärran forntid, då de grekiska sagohjältarna tänktes ha utfört sina hjältedåd.

Herkules skjuter ner de stymfaliska fåglarna.

Herkules skjuter ner de stymfaliska fåglarna.

Herkules – ett föredöme

Har konstnären eller hans uppdrag­sgivare haft ett syfte med valet av ämne? Ja, förmodligen är det så. Studenterna kan verkligen behöva påminnas om, att de bör vandra dygdens väg och inte leva i sus och dus. Framför konstverket stod i många år en stor urna, förmodligen avsedd för vanvårdade, fula och halvdöda växter. Studenterna brukade dock stå utanför dörren och röka. Krukan innehöll alltid stora mängder fimpar. Rent moraliskt tillhör denna utsvävning visserligen de mera oskyldiga, men med tanke på folkhälsan är den ingalunda oskyldig. Jag var nycket förtretad över denna fula kruka, därför att den skymde konstverket. Studenternas hälsa bryd­de jag mig inte lika mycket om, men förhoppningsvis har konstnären och uppdragsgivaren tänkt mer på den saken och velat hålla upp Herkules som ett föredöme för studenterna, och en sak är säker: Herkules rökte inte cigaretter. Må alla tobaksosande personer hålla sig på avstånd!

Klicka här för denna artikel som pdf

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s