Kulturbyggnader vid Forsåkersgatan

Papyrus’ gymnastiksal. (Foto: Knut Kjellman, Mölndals Hembygdsförenings arkiv.)

Papyrus’ gymnastiksal. (Foto: Knut Kjellman, Mölndals Hembygdsförenings arkiv.)

Ett par av Kvarnbyns värd­e­fullaste byggnader ligger vid Norra Forsåkersgatan. Genom köpet av Papyrus-området äger numera Mölndals stad dem. Lars Gahrn berättar i dagens artikel om Papyrus’ gymna­st­iksal och gamla Svea­borg. Tyvärr dryftar man nu gymnastiksalens vara eller icke vara. Husen vid Fors­åkers­gatan har emellertid tack vare sin plats vid en gata ett framträdande läge och tillhör rentav stadsbilden. Dessutom är de närmaste grannar till kulturreservatet och riksintresset Mölndals kvarnby. På så vis har de blivit även en del av kulturmiljön Mölndals kvarnby. Husen har alla en lång och intressant historia. Därför skildrar jag dessa hotade byggnader i ord och bild.

Tankbilar i gatan

När Mölndals stad köpte Papyrus-området, blev vi alla ägare till många kulturbyggnader av stort värde, byggnader, som måste vårdas i enlighet med sitt värde. Jag skall berätta om några av dem. Från Forsebron och söderut ligger inom bruksområdet en rad byggnader, som alla har adressen Forsåkersgatan 2. Där fanns 2A, 2B, 2C, 2D och 2E. Tyvärr är 2A och 2D borta, men desto angelägnare är det att vårda de kvarvarande.

Papyrus’ gymnastiksal i juli 2014. Foto: Lars Gahrn.

Papyrus’ gymnastiksal i juli 2014. Foto: Lars Gahrn.

Närmast Forsebron låg kvarn­fallet 27, Franke­kvarn, ett stenhus, som en gång i tiden hade varit kvarn, men sedan blev samlingshus för frikyrkoför­samlingar och nykterhets­folk. På senare år blev huset bostadshus. Det vitmålade tegelhuset gick under smeknamnet Svea­borg. Ännu på 1970-talet använde Papyrus mycket olja. Tankbilarna stod vid Sveaborg, när de pumpade in olja, med påföljd att den redan smala Forsåkersgatan blev ännu smalare. Polisen klagade hos Papyrus över att tankbilarna stod ute i gatan, och Papyrus beslöt att riva fastigheten. Mölndals Hembygdsförening gjorde en framstöt hos Papyrus och bad för byggnaden men förgäves. Lage Lindberg, som var kassör i föreningen och fastighetsskötare hos Papyrus, talade med Håkan Törnquist, men beslutet stod fast. Sveaborg revs 1976. Några år senare slutade Papyrus använda eldningsolja, men då var Sveaborg redan borta. Så försvann Forsåkersgatan 2A.

Intressekontoret

Närmast intill Sveaborg uppfördes 1915 den byggnad, som nu kallas Papyrus’ gymnastiksal, men då gick under namnet ”Intressekontoret” eller bara ”Intresset”. I Papyrus’ jubileumsskrift från 1921 läser vi: ”Sedan år 1915 är ett intressekontor inrättat, och äger varje arbetare rättighet att ingå som delägare i detsamma. Intressekontoret verkställer utbetalning av arbetarnas skatter, hyror samt försäkringspremier, och avdrages härför för medlemmarna en viss summa varje avlöningsdag. Härigenom tvinga arbetarna sig själv att i förväg lägga av till de regelbundet återkommande större utgifterna, såsom sina hyror, skatter o.s.v. Till kontoret hör även en matvaru- och diversehandel, där handelsvaror till billigt pris tillhandahållas medlemmarna.” (Aktiebolaget Papyrus, Mölndal: Skrift med anledning av bolagets första tjugofemårs-period 1895-31/10-1920, 1921, s. 63-64.)

Gymnastiksal

Papyrus’ gymnastiksal i juli 2014. Foto: Lars Gahrn.Alf Andersson på Görje­kullen hade minnen från gamla Intr­e­sset: ”Jag var med mamma i Intresset vid Feskeflôten. Därinne fanns två stora ele­ment, som värmdes av ånga från Papyrus. Det sprakade i dem. Jag kommer ihåg, att vi köpte bland annat ’kandel­socker’ och toppso­ck­er i Intr­esset.” Enligt Torsten Althin var byggn­aden intressekont­or mellan åren 1915 och 1934. Därefter byggdes den om till gymnastiksal (Althin, Papyrus 1895-1945, Mölndal 1945, s. 188-189). Den har på senare år varit känd som Papyrus’ gymnastiksal.

Byggnaden är ovanlig på det sättet, att taket sluttar åt alla håll. Det är som man säger valmat. Detta kunde utnyttjas, om man ville visa sin bollskicklighet. Salen hade korgbollsmål i båda ändar. Om man var skicklig, kunde man kasta bollen mot det sneda taket, så att den studsade från taket rakt ner i korgen. Min far Lennart Gahrn har spelat korgboll i byggnaden. Han har berättat detta och själv kastat bollen på detta sätt.

I huset fanns i äldre tid en liten lägenhet. Bland andra Mattheus Olsson och hans familj har bott där. Om man kastade korgbollen mot taket, tycks dock väggarna ha skakat litet väl mycket, eller också dånade det för mycket för hyresgästerna. Det hände, att hyresgästen kom ut och sade ifrån, att pojkarna inte fick kasta bollen mot innertaket. Gymnastiksalen har använts även av skolorna. Åtminstone en del av Kvarnbyskolans elever har vandrat hit för gymnastik. Själv har jag vandrat den vägen många gånger. I dessa kvarter kan man berätta hur mycket som helst, och fortsättning följer.

Klicka här för denna artikel som pdf

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s