Ett hus byggt för evigheten

Ett hus byggt för evigheten ligger vid Norra Forsåkersgatan. Byggnaden tillhör de solidaste av de solidaste. Namnet är Rosendalskasernen. I dagens artikel berättar Lars Gahrn dess historia. Tyvärr dryftar man nu Rosendalskasernens vara eller icke vara. Husen vid Forsåkersgatan har emellertid tack vare sin plats vid en gata ett framträdande läge och tillhör rentav stadsbilden. Dessutom är de närmaste grannar till kulturreservatet och riksintresset Mölndals kvarnby. På så vis har de blivit även en del av kulturmiljön Mölndals kvarnby. Husen har alla en lång och intressant historia. Därför skildrar jag dessa hotade byggnader i ord och bild.

Tjocka tegelväggar

Rosendalskasernen (Norra Forsåkersgatan 2 E) på den gamla Jutelyckan. (Foto: Knut Kjellman, Mölndals Hembygdsförenings arkiv.)
Rosendalskasernen (Norra Forsåkersgatan 2 E) på den gamla Jutelyckan. (Foto: Knut Kjellman, Mölndals Hembygdsförenings arkiv.)

Man byggde noggrant och omsorgsfullt förr i världen. Om man dessutom anvä­nde sig av bästa slags bygg­nadssten, kan man säga, att den tidens bygg­mästare byg­gde för evig­heten, det vill säga, att husen har förutsättningar att stå hur länge som helst. Jag talar denna gång om Forsåkers­gatan 2 E, kan­ske mera känd som ”Nya kasern” eller ”Rosendals­kas­ernen”. På den tiden var kasern ett annat ord för flerfamiljshus.

År 1980 hälsade jag på i huset. Hyresgästerna hade mycket att säga om de mäktiga murarna: ”Huset är byggt av tegel från Franckes eget tegelbruk. Teglet är mycket hårt. Det kan ej slås sönder, säger murarna. Sådant tegel finns inte att få längre, säger de, och det har inte funnits att få på mycket länge. Tegelmurarna är mycket tjocka.” Uttrycket ”Franckes tegelbruk” kanske förbryllar. Antagligen åsyftas Forsåkers tegelbruk, som låg strax söder om Papyrus, men som dock inte ägdes av Francke.

Förnämligt hus

Rosendalskasernen år 2014. Foto: Lars Gahrn.
Rosendalskasernen år 2014. Foto: Lars Gahrn.

Torsten Althin berättat i sin stora Papyruskrönika, att ”Arbetarbostaden nr 4, nu­mera kallad Rosendahl”, byggdes 1853, vilket gör den till ett av Mölndals äldsta hus. Den byggdes som arbetarbostad med 22 rum och 7 kök. Den om­byggdes 1895 eller 1896 och förändrades till bostad för verkmästare och sals­mästare. Bland andra kass­ören Axel von Norrman och kontorschefen Carl Martell har bott i huset. Det renoverades fullständigt 1944. (Torsten Althin, Papyrus 1895-1945, s. 63, 76 och 77.) Huset ansågs alltså höra till de förnämligare.

Vigon Ohlsson, snickare på Papyrus, kom ihåg ombyggnaden på 1940-talet: ”Balkongen på Papyrus’ kasern byggdes den 17 augusti 1942. Jag kommer ihåg dagen mycket väl, ty denna dag föddes äldste pojken. Trapphuset, som balkongen är byggd på, fanns dock dessförinnan.”

Gasljus till 10.00

Rosendalskasernen år 2014. Foto: Lars Gahrn.År 1861 var Maximilian Axelson på besök i Mölndal. Han besåg då bland annat Rosendals ”nya kasern” och beskriver den som ”ett stort tvåvåningshus av sten med flera, dels hushållslägenheter, dels ensamma boningsrum”. Rummen var skäligen rymliga och höga, berättar han, men de flesta var lika mycket utsatta för rök som för köld. För ett rum med kök betalade man fem riksdaler i månaden i hyra. Ett rum utan kök kostade tre riksdaler. ”En förmån vid dessa lägenheter må dock ej förbises. Den nya kasernen har (liksom den gamla) fri gaslysning från skymningen intill klockan 10 varje afton, vilket endast i dessa båda lokaler förekommer.” (Maximilian Axelson, Vandringar i Göteborg och dess omnejd I. Några dagar i Mölndal, Gbg 1861, s. 34-35.)

Huset var dock inte först här. Platsen kallades Jutelyckan. Här skulle ett slag ha stått mellan svenskar och jutar, det vill säga danskar, berättas det. Redan Maximilian Axelson berättar om dessa sägner. Enligt Charles Mattsson skulle man i jorden ha funnit ”kanonkulor, spjutspetsar och så vidare” i hans fars barndom. (Charles föddes 1875.) En utgrävning på denna plats skulle kanske kunna bli givande.

Papyrus park

Här vid Nya kasern växte ekar. En av ekarna kallade Jute-eken, och under den låg danskarnas befälhavare begravd, berättades det. Ekarna bildade en park, som kallades Papyrus park. Här brukade Frälsningsarmén spela och sjunga. Rolf Johansson har berättat mycket om Papyrus’ park. Denna park är nu ett minne blott. Här fanns på senare år ett upplag för massaved, men kanske kan här bli en park igen? Vi behöver parker i centrala Mölndal. När Mölndals stad förvärvade Papyrus-området övertog man ansvaret för många kulturbyggnader. Samtidigt skaffade man sig möjligheten att skapa den stora stadspark, som Mölndal behöver.

Klicka här för denna artikel som pdf

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s