Så ordnar man sekelskiftesdagar

Vad gör man för att en sekelskiftesdag skall få deltagarna att tänka på förra sekelskiftet? I Marstrand har man lång erfarenhet av att anordna sekelskiftesdagar, och jag skall nu berätta hur man gjorde 2014 till ledning för andra.

Veteranbilar

Marstrand uppblomstrade som badort under 1800-talet, och bebyggelsen, som vi ser idag, kunde man – åtminstone vad gäller huvuddragen – se även vid förra sekelskiftet. Dessa hus kan man se varje dag, men under sekelskiftesdagarna rullar även gamla bilar på Marstrands gator. Noga räknat, var bilarna lätt räknade i hela Sverige vid förra sekelskiftet, men man måste tolka sekelskiftet på ett töjbart sätt, om det skall kunna bli något. I och med att Marstrand var (och är) en badort satsar man även på att visa folk i dåtida baddräkter.

Dubbla baddräkter

En krympling i trasiga kläder – så kunde det se ut på Marstrands gator under förra sekelskiftet. Foto: Lars Gahrn.

En krympling i trasiga kläder – så kunde det se ut på Marstrands gator under förra sekelskiftet. Foto: Lars Gahrn.

Varje år anordnar man det så kallade ”Kungadoppet”. Män och kvinnor i dåtida baddräkter gymnastiserar först på stranden och kastar sig sedan i det kalla vattnet, som de lämnar tämligen omgående. Den tidens baddräkter var visserligen näst intill heltäckande, men när de hade blivit blöta, klistrades tyget mot kroppen och avslöjade på ett helt annat sätt än förut kroppens former och behag. Denna effekt var känd också bland 2014 års badflickor, som hade tagit på sig nutida baddräkter under dräkterna från förra sekel­skiftet. Man såg ingenting av de nutida baddräkterna före doppet, men efteråt framträdde de tydligt. Man kan säga, att 2014 års badflickor var mer viktorianska än viktorianerna själva. Denna nygamla klädsel var ett nytt sätt att föra åskådarnas tankar till förra sekel­skiftet.

Krympling i trasiga kläder

Kungen och hans följe stiger i land och välkomnas av kommendanten på Carlstens fästning.

Kungen och hans följe stiger i land och välkomnas av kommendanten på Carlstens fästning.

Under detta kalla veckoslut ville folk nog inte alltför länge gå omkring i baddräkter, även om dessa skulle vara både torra och dubbla. Framför allt hade man folk i fin­kläder, som kunde föra tankarna till tiden kring sekelskiftet. Bland andra fanns där flera husarer (dock utan hästar). En barfota man i slitna kläder, något smutsig och stödd på två kryckor (en under vardera armen) brukar uppenbara sig i Marstrand varhelst folk samlar sig. En sådan gestalt har en stor uppgift som en påminnelse om de breda folklagren. Fattigdomen var stor för mer än ett århundrade sedan. Barfota, smutsiga män­n­iskor i trasiga kläder var ett vanligt och alldagligt inslag i gatubilden.

Marstrandsfångar önskas

Vid sekelskiftesdagar klär sig de flesta emellertid i herrskapskläder. Dels tycker man i allmänhet, att det är roligare att spela herrskap än fattiga tiggare. Dels finns herrskapskläder bevarade, men vem sparar slitna och trasiga paltor från samhällets olycksbarn? I Vaxholm har man låtit sy upp ”grågubbekläder”, arbetskläder för tvångsintagna kronoarbetskarlar. Här i Marstrand borde man sy upp ett antal uppsättningar av fångkläder. Fångarna på Carlstens fästning hade visserligen försvunnit från Marstrand redan före förra sekelskiftet, men fångar hörde hemma på Marstrand och är användbara i många sammanhang.

Majestätisk konung

Denna mycket vackra bil såg man på kajen.

Denna mycket vackra bil såg man på kajen.

Den mest uppmärksammade gästen i Marstrand var Hans Majestät Konung Oscar II. Han anländer än idag årligen till staden på ångaren Bohuslän. I vardagslag lystrar konungen till namnet Anders Arnell, men under sekelskiftesdagarna är Arnell inte att känna igen. Konungen hälsas välkommen till Marstrand av kommendanten på Carlstens fästning, Eiwe Svanberg. Även ångfartyg kan ha svårt att hålla tidtabellen. Folkets väntan på landsfadern kan bli lång. Här i Marstrand gav en kvinnlig gymnastik­grupp en uppvisning. Gymnastiken var till en början en halvmilitär verksamhet, och det hade man tagit fasta på här i Marstrand. Jonsereds musikkår spelade med sedvanlig kläm och sedvanlig skicklighet. Några av de herrskapsklädda började dansa på kajen. Därefter kom ångaren Bohuslän, vederbörligen försenad. Eiwe Svanberg hälsade kungen med att tal, och seden krävde, att kungen skulle svara. Oscar II var en framstående vältalare, men ibland hamnade han i lägen, då han egentligen inte hade någonting att säga. En framstående talare skall dock kunna hålla tal, fastän han inte har något att säga. Arnell spelade mycket skickligt en kung, som inte har särskilt mycket att säga men behändigt väver ihop ett tal av vältalighet och allmänna fraser. En man, som alltid står i uppmärksamhetens mitt, kan lätt drabbas av förhöjd och överdriven självkänsla. Arnell spelar mycket skickligt en man, som har fått en liten släng av denna sjuka. Samtidigt är han den borne kavaljeren, som chevalereskt kysser kvinnorna på hand och artigt samspråkar med dem. Konungens landstigning och välkomnande i Marstrand var förr en föreställning och är så än i dag tack vare alla medverkande och främst bland dem alla Anders Arnell i spetsen för sitt kungliga följe, framför andra Claes Milde, som gestaltar Victor Ankarcrona med stor skicklighet och utmärkt följsamhet gentemot sin kunglige herre. Här får vi uppleva skicklig teater utan överdrifter i språk och i spelsätt.

Klicka här för denna artikel som pdf

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s