Annestorps krönika är fullbordad

Annestorp var Lindomes största by. Att skriva en krönika över denna by är en stor och svår uppgift, men nu är den genomförd. Kajsa Karlsson har hållit på sedan 2010, och i maj 2014 kunde hon lägga fram ett bokstavligt och bildligt talat tungt inlägg om Lindomes historia.

Stor publik vid boksläppet

Kajsa Karlsson med sin nyskrivna krönika om Annestorp. Foto: Lars Gahrn.

Kajsa Karlsson med sin nyskrivna krönika om Annestorp. Foto: Lars Gahrn.

Boken omfattar inte mindre än 120 sidor (i A4-format). Den är rikt illustrerad. Fullständiga titeln är: Kajsa Karlsson, Vid gränsen: En studie av Annestorp under 300 år, samt historien om en å (2014). Boken presenterades för allmänheten och såldes första gången fredagen den 23 maj 2014 i Hantverksstugan i Lindome. När jag kom uppför den branta trappan till andra våningen, studsade jag till. Här fanns ju lika mycket folk som i kyrkan! Kajsa Karlsson skulle inledningsvis visa några bilder och berätta. Salongen var i stort sett fullsatt redan före klockan 18.00. Därefter fortsatte tillströmningen, ty åtskilliga kom sent, eftersom de inte hade kunnat komma ifrån sina arbeten tidigare.

Flygande start för krönikan

Åhörarna var med på noterna och hade ofta egna minnen kring det, som Kajsa Karlsson berättade. Den höga stapeln av böcker förlorade snabbt i höjd, när man slutligen fick köpa böckerna. Samspråket vid kaffeborden blev livligt. Boken om Annestorp hade fått en flygande start. Byn var den största i Lindome, och detta innebär också, att ett mycket stort antal människor, både Lindomebor och andra, har kopplingar till Annestorp. Man har all anledning att önska, att boken även i fortsättningen skall finna många köpare.

Rik och omväxlande krönika

Detta är nämligen en rik och omväxlande krönika, som har mycket att ge åt många. Kajsa Karlsson har använt sig av alla källor, som står till buds. Hon har lusläst husförhörslängder och lantmäterihandlingar. Dessutom har hon gått igenom tryckta skrifter och tidningsartiklar. Alfred Jönsson, den store Lindomeskildraren, är den författare, som åberopas oftast, men även Håkan Mattsson och Ingun Adolfsson har lämnat viktiga bidrag till framställningen. Släktforskaren Ing-Mari Åkerström har som vanligt varit behjälplig, liksom Gunnel Knuthén. Den sistnämnda har hedrats med ett eget porträttfotografi i boken.

Annestorp – Lindomes centrum

Omslaget pryds av en bild, som visar Annestorps fabriksbyggnad. Byggnaden och framför allt tornet är ett landmärke i Lindome.

Omslaget pryds av en bild, som visar Annestorps fabriksbyggnad. Byggnaden och framför allt tornet är ett landmärke i Lindome.

En krönika med många personuppgifter hade lätt kunnat bli torr och tråkig för vanliga läsare, men Kajsa Karlsson förmår gjuta liv och åskådlighet i skildringen med kloka funderingar, djupsinniga iakttagelser och målande beskrivningar. Att boken är ett eldorado för släktforskare behöver kanske inte sägas, men nu är det för ordningens skull sagt ändå. Inom byn låg Anderstorps fabriker med sitt fabrikssamhälle. Fabrikerna bidrog till, att Annestorp blev lite av socknens centrum i äldre tid. Kajsa Karlsson skriver. ”Man skulle väl kunna säga att Lindome socken hade sina lite mer offentliga huvudfunktioner förlagda till Annestorp och Lindomeby före järnvägens tid, då centrat försköts västerut”.

En egensinnig å

Kajsa Karlsson. Foto: Lars Gahrn.

Kajsa Karlsson. Foto: Lars Gahrn.

Genom byn rinner Lindomeån (av somliga kallad Kungsbackaån). Fabrikerna dämde upp vattnet och utnyttjade vattenkraften. Dämningen medförde, att markerna uppströms utefter ån blev vattensjuka eller sankare än tidigare. Dessa dämningar ledde till långa rättstvister. Förre riksdagsmannen Olof Lindbäck stämde fabriken på grund av att hans hö skulle ha skadats av vattnet. Lindomeborna har varit flitiga inför rätta under gångna tider. Sentida forskare som Håkan Mattsson och Kajsa Karlsson har därför med förtjusning funnit, att de kan hämta många uppgifter om det mesta ur domböckerna. Lindomeån blev en tvistefråga under drygt etthundra år. Hur det gick med Olof Lindbäcks krav på ersättning har Kajsa Karlsson inte fått fram. Man kan nämligen drunkna inte bara i Lindomeån utan även i alla handlingar, som berättar om ån. Tjugo sidor ägnas åt detta ämne. Lindomeån är som Lindomeborna. Man kan bråka med ån, men man kan inte tämja den eller besegra den. Kajsa Karlsson har haft mycket intressant att skriva om, och hon har som vanligt lyckats väl med sin uppgift.

Klicka här för denna artikel som pdf

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s