Hunehals – borgen som stiger fram ur grönskan

Hunehals är nu en halvö, men var förr två öar i fjorden. Foto: Lars Gahrn.

Hunehals är nu en halvö, men var förr två öar i fjorden. Foto: Lars Gahrn.

Övergivna borgplatser är värdefulla tillgångar, när man skall utforska det förflutna. De i och för sig obetydliga lämningarna blir kvar på platsen. De schaktas inte bort, och de blir inte överbyggda med en ny tids större och mer utrymmeskrävande byggnadsverk. Framför allt kan själva platsen berätta mycket om forna dagars krigföring och försvarsmöjligheter.

Hunehals och Varberg

En sådan plats ligger i Nordhalland strax sydväst om Kungsbacka. Den är nu känd som Hanhals holme, men borgen hette Hunehals. Under senare hälften av 1200-talet anlade greve Jakob av Halland både Varbergs slott och Hunehals. Varberg finns kvar som Varbergs fästning, en väsentligt utökad anläggning, men Hunehals revs efter bara några årtionden. Sedan dess har borgkullen legat där med övertorvade lämningar och svagt skönjbara terrasser, använd enbart som betesmark.

Djupt inne i landet och nära farleder

Så här ungefär kan borgen kanske ha sett ut.

Så här ungefär kan borgen kanske ha sett ut.

Kommer man från landsidan ser man en låg och långsluttande kulle. Platsen har haft sina fördelar för ett borgbygge, men här omkring finns många mera lättförsvarade platser. Här har inte det viktiga varit möjligheten att försvara sig utan läget. Kullen låg mitt i en rik bygd och framför allt vid segelleden från havet djupt in i landet. Fjorden heter nu Kungsbackafjorden, men staden Kungsbacka fanns inte på den tiden. Staden hade emellertid en föregångare, nämligen Aranäs eller Årnäs. Läget var tack vare fjorden mycket gott. Borgen låg djupt inne i landet och stod ändå i förbindelse med havet och de stora segellederna tack vare fjorden. Utan alltför stor inlevelseförmåga är det lätt att föreställa sig, att många av borgens besökare, försvarare och hantverkare har kommit i båt. Åtskilliga farkoster bör ha kommit med trävirke och sten.

Holmen var skyddad mot landsidan

En fördel fanns dock då för försvaret, och den finns inte nu. Nu är borgområdet den yttersta delen av en udde, men då bestod borgområdet av två holmar. Man behövde alltså inte gräva någon vallgrav. Tack vare fjordens vatten var borgens invånare skyddade mot anfall från landsidan. Däremot var borgen öppen för anfall från fjorden. Båtar utifrån kunde gå in till holmen och kanske rentav landsätta knektar på borgholmen. Därför skulle det vara intressant att få veta, om man hade pålrader som skydd ute i vattnet.

Gränsfäste mot norr behövdes inte längre

Borgen blev kortvarig. Den omnämns sista gången 1328 och bör ha rivits strax därefter. Varberg finns kvar, men Hunehals är borta. Varför blev det så? När borgen försvann, var Sverige i union med Norge. Även Halland hörde då till det svenska riket. Hunehals hade anlagts som ett gränsfäste nära den svenska och danska gränsen, men så länge Halland tillhörde Sverige, som var i union med Norge, behövdes inte någon halländsk skyddsfästning mot norr. Längre söderut mot Danmark kunde dock både det ena och andra hända. Skåne blev en del av Sverige redan 1332, och detta förvärv minskade hotet söderifrån, men ingen visste vad som kunde hända i söder. Säkerhetsläget på 1330-talet gjorde Varberg klart angelägnare än Hunehals.

Stenmurar på kullen

Medeltidsklädda ciceroner visar runt med inlevelse och sakkunskap.

Medeltidsklädda ciceroner visar runt med inlevelse och sakkunskap.

Föreningen Hunehals Borg tycker, att det vore värdefullt att få veta mer om borgen. Numera kan man undersöka en plats utan att gräva ut den. Under 2013 utfördes ”markskanning” av borgområdet. Man fick nu veta, att rester av murar finns under marken på toppen av kullen. Dessa rön är anmärkningsvärda. Hunehals var alltså mer än en träborg. Ännu i början av 1500-talet var Gamla Älvsborg enbart en träfästning, men här på Hunehals fanns stenmurar. Under 2014 har man grävt undan torven här och var för att titta närmare på murarna. Man har också tagit till vara en avbruten sporre och några armborstspetsar. Greve Jakob ägnade sig inte bara åt en verksamhet, som var snarlik sjöröveri, utan även åt falskmynteri. Drömmen är att finna några av de falska mynten. Halland hade som bekant på senare år en egen hertig, nämligen prins Bertil. På hans tid var det otänkbart, att en kunglighet skulle kunna ägna sig åt sjöröveri och falskmynteri. Prins Bertil var dessutom skötsamheten själv. Tyvärr har dock detta medfört, att han inte hade råd att bygga borgar, vilkas ruiner skulle kunna väcka eftervärldens förtjusning. Borgbyggande hör avgjort det förflutna till. Desto värdefullare är därför Hunehals för oss.

Uppskattade guidningar

Vi kanske inte får vara med om, att man hittar några av greve Jakobs falska mynt, men mycket finns att göra. Föreningen har redan låtit sätta upp informationsskyltar på några ställen och skall iordningställa en kulturstig. Sommaren 2014 genomfördes guidningar i området. Två män i medeltidskläder, Björn Mellquist och Kjell-Åke Rinnarv, visade runt. Visningarna blev en stor framgång, och man måste lägga in extra föreställningar. Hunehals har alltid varit ett utflyktsmål och med ordentlig skyltning skall förhoppningsvis stora folkskaror komma dit i fortsättningen.

Läs vidare

www.hunehals.se

Hunehals Borg:

Upptäck ett medeltidsäventyr i Kungsbackafjorden (broschyr med åtta sidor, tryckt 2013 eller 2014).

Klicka här för denna artikel som pdf

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s