Ett världskrig utlöst av misstag

År 2014 hade ett århundrade förgått sedan första världskriget började. Fram till 2018 kommer vi ständigt att bli påminda om detta ohyggliga krig med anledning av 100-årsjubileerna. Före kriget hade ingen anat, att allt skulle gå som det gick. Jag skall uppehålla mig vid en av huvudpersonerna, nämligen den tyske kejsaren Wilhelm II, som bidrog till att utlösa kriget, fastän han inte ville ha krig.

Jag skall hålla fred

Kejsar Wilhelm II lade an på att se bister och skräckinjagande ut. Teckning: Gunnar Lindvall.

Kejsar Wilhelm II lade an på att se bister och skräckinjagande ut. Teckning: Gunnar Lindvall.

Kejsaren tillträdde sitt ämbete år 1888. I sitt första trontal avlade han ett högtidligt löfte: ”Jag är fast besluten att hålla fred med alla och en var, så länge det beror på mig. Min kärlek till den tyska hären och den ställning jag intar till densamma skola aldrig inleda mig i den frestelsen att lättsinnigt förspilla fredens välsignelser, med mindre att kriget påtvingas som en nödvändighet genom angrepp på riket och dess allierade. Vår här skall åt oss betrygga freden … Att använda denna styrka till angrepp ligger mig fjärran. Tyskland behöver varken krigsära eller några nya erövringar, sedan det en gång för alla tillkämpat sig rätten att bestå som en fri och oavhängig nation.” (S. A. Hammer, Wilhelm II: Ett blad ur Tysklands nyare politiska historia, Sthlm 1918, s. 38-39.) Kejsaren uppfattades också av sina egna som fredsvänlig, och därför häcklades han av den yttersta högern. Maximilian Hardens hårda omdömen är mest kända.

Förtroendeskapande resor

Wilhelm II:s kloka ord och denna starka fredskärlek var av allt att döma uppriktiga. Kejsaren blev förtvivlad, när han förstod, att utvecklingen var på väg mot ett världskrig. Dessförinnan hade han under hela sin regeringstid rest runt i Europa på statsbesök och gjort allt han hade kunnat för att bygga upp ett gott förhållande till statsledningarna i de besökta rikena. Han var vänligheten själv och var mycket erkännsam mot värdlandet. Att framgången inte alltid blev så stor som åsyftat berodde på, att han älskade att stå i uppmärksamhetens mitt, och att andra inte tyckte om att stå i skuggan av honom. Ett av de länder, som han besökte var Sverige, där då gamle kung Oscar II förde spiran. Wilhelm II gjorde ett gott intryck på konungen, som var en begåvad människokännare. Oscar II avled 1907, alltså sju år före världskrigets utbrott. Hans omdömen är således inte påverkade av vad som följde då.

Oscar II:s förutsägelser

Tyska officerare skålar för kejsarens seger under den senaste höstmanövern. (Skämtteckning av Eduard Thöny, 1910.)

Tyska officerare skålar för kejsarens seger under den senaste höstmanövern. (Skämtteckning av Eduard Thöny, 1910.)

Med anledning av ett besök i Berlin 1888 skrev konung Oscar: ”hittills tyda alla den unge kejsarens steg och handlingar på fred, och önskan att avlägsna de mest framstående krigsfarorna. … han är ung och något livlig. Naturligt är då att han icke skall tåla den ringaste kränkning eller utmaning. Jag hoppas och tror att Wilhelm II:s regering, om ej högst oförutsebara händelser sammanstöta, skall bliva en av århundradets mera framstående regenter.” (Oscar II, Mina memoarer III med företal och kommentarer utgivna av Nils F. Holm, Sthlm 1962, s. 208.) Hans beskrivning av kejsarens egenskaper och fredskärlek är mycket träffsäkra, men dessutom profeterar Oscar II. Det är en farlig verksamhet, ty om framtiden vet vi ingenting. Han begriper, att han uttalar sig om sådant, som han icke med säkerhet kan uttala sig om. Kung Oscar skjuter därför in en brasklapp i profetian: ”om ej högst oförutsebara händelser sammanstöta”. Tyvärr inträffade just detta ”oförutsebara”. Det oförutsedda fick ödesdigra verkningar, eftersom kejsaren – som Oscar II klarsynt påpekar – icke kunde ”tåla den ringaste kränkning eller utmaning.”

Överilade utspel

Som bekant mördades den österrikiske tronföljaren Franz Ferdinand i Sarajevo den 28 juni 1914. Undersökningar visade, att Serbien hade understött den terroriströrelse, som var ansvarig för dådet. Wilhelm II blev våldsamt upprörd. Han tålde alltså inte ”den ringaste kränkning eller utmaning”. Kejsaren hade nämligen varit god vän med tronföljaren, och Österrike var Tysklands viktigaste bundsförvant. Han lovade Österrike Tysklands stöd mot Serbien. Österrike skickade ett långtgående ultimatum till Serbien, som gick med på nästan allt. Österrike ansåg ändå det serbiska svaret vara helt otillfredsställande och förklarade Serbien krig. Ryssland stödde Serbien och förklarade Österrike krig. Tyskland måste nu stödja sin bundsförvant Österrike, och därmed var världskriget i gång. Om Wilhelm II hade dämpat österrikarnas vrede i stället för att ge dem fria händer, hade de dels fått igenom långtgående krav, dels ändå kunnat bevara freden. Så blev det inte.

Okloka rådgivare

Kejsaren i all sin militära prakt påminde ibland om en operettfigur. (Del av teckning av G. Jeanniot, 1901.)

Kejsaren i all sin militära prakt påminde ibland om en operettfigur. (Del av teckning av G. Jeanniot, 1901.)

Kejsaren framställs ofta som löjlig och tanklös. Bilden är sann, men den innehåller inte hela sanningen. Läser man tidens historia, får man en otäck förnimmelse av att kejsaren ofta var klokare än sina rådgivare. År 1905 lyckades kejsaren övertala den ryske tsaren att underteckna ett fördrag, som innebar ett försvarsförbund mellan de båda länderna. Det tyska utrikesministeriet underkände emellertid fullständigt detta föredrag, som skulle ha kunnat ge fred och säkerhet åt Östeuropa. Det föll också – men huvudsakligen av andra orsaker.

Kejsaren var likaså benägen att sluta förbund med Storbritannien, men det tyska utrikesministeriet ställde upp villkor, som engelsmännen inte kunde gå med på. Utrikesdepartementets kallsinnighet gentemot Storbritannien var ett ohyggligt misstag, som gav upphov till ett långt världskrig. Tyskland och Österrike fick en stor övermakt emot sig.

Världskriget föranleddes av motsättningar mellan Österrike och Ryssland. Österrike ville med Tysklands stöd krossa Serbien. Ryssland ville skydda Serbien. Frankrike och Storbritannien var på intet sätt inblandade i dessa tvister. De blev dock indragna genom den stora tyska inledningsoffensiven genom det neutrala Belgien och vidare in i Frankrike. Tyskland uppträdde genom anfallen västerut som en rå angripare. Strax före kriget föreslog kejsaren sin generalstabschef, att tyskarna skulle inställa den planerade offensiven västerut och istället nöja sig med att här försvara sina egna länder. I stället borde all kraft riktas österut mot Ryssland. Generalstabschefen svarade, att man inte kunde göra om planeringen. Kejsaren böjde sig för detta svar. Hade den stora offensiven genom Belgien inställts, hade kanske England förblivit neutralt.

Krig med Ryssland – kaos i Östeuropa

Krigsutbrottet innebar, att Wilhelm II tvingades gå i krig mot Ryssland, det land, som han hade varit angelägnast att vinna. Preussen, som senare blev kärnan i det tyska riket, hade i alla tider haft ett långvarigt och förtroendefullt samarbete med Ryssland. Under Napoleonkrigen hade Ryssland och Preussen samarbetat mot Frankrike. Ryssland hade hjälpt Preussen att komma tillbaka efter nederlagen 1806. För Wilhelm II var vänskapen med Ryssland ett heligt arv från historien. Hans många resor till Ryssland och hans vänskap med den ryske tsaren är välbekanta. Samarbetet mellan Tyskland och Ryssland hade givit Östeuropa fred och trygghet i många år. Wilhelm II hade varit angelägen om att vänskapen skulle fortsätta, men i stället fick man ett världskrig. Det följande århundradet skulle bli Östeuropas ohyggligaste århundrade genom historien.

Manövrar och parader räckte

Kejsaren var som bekant en uttalad och hängiven militarist. Han älskade sin här och sin flotta. Som alla andra manliga kungligheter hade han utbildats till officer. För honom liksom för så många andra militarister räckte dock parader och manövrar mer än väl. Under varje manöver visade det sig, att den sida, som kejsaren, ”den allerhögste krigsherren”, själv anförde, råkade vinna. Det kändes tryggt och tillfredsställande för honom. Krig var däremot hemska och ovissa till sin utgång. Krig var fullständigt obehövliga, om man hade manövrar och parader. Nu hade han fått ett världskrig.

Fredserbjudanden 1916

Eftersom han var och alltid hade framträtt som militarist, var det tacksamt för de allierade att utmåla honom som en hemsk krigsförbrytare. Givetvis begick tyskarna mycket riktigt många krigsförbrytelser, men inte heller västmakterna var oskyldiga. Kejsaren var delvis ansvarig för åtskilliga förbrytelser, men på det stora hela taget stod han vid sidan om många av krigshändelserna. Redan 1916 erbjöd Tyskland för övrigt de allierade fredsförhandlingar. Kejsaren var inställd på en fred genom förhandlingar. En sådan fred skulle ha inneburit, att kriget hade saknat både vinnare och förlorare. Just en sådan fred skulle Europa ha behövt. Västmakterna avslog emellertid fredsanbudet. Nu fortsatte kriget till dess först Ryssland och sedan Tyskland drabbades av politiska sammanbrott, revolutioner och inbördesstrider. Förhållandena blev förfärliga både för de drabbade länderna och – skulle det visa sig – på sikt även för grannländerna och hela Europa.

Kejsar Wilhelm II tvingades abdikera. Man mindes honom som en av krigets upphovsmän. Man mindes då hans överilade uttalanden och löjliga sidor. Hade inte kriget kommit, skulle alla dessa ha varit mer eller mindre glömda eller åtminstone ha hamnat i skymundan. Då hade Oscar II:s profetia mycket väl ha kunnat gå i fullbordan. Det hemskaste med första världskriget var, att detta krig var helt onödigt och inte önskades av någon.

Läs vidare

A. Hammer, Wilhelm II: Ett blad ur Tysklands nyare politiska historia, Sthlm 1918.

Ragnar Svanström, Kring kejsaren: Tyska porträtt 1890-1914: Med teckningar av Gunnar Lindvall, Sthlm 1932.

Virginia Cowles, Kaisern, Sthlm 1964.

AJP Taylor, Krig efter tidtabell: Hur det första världskriget började, 1971.

Golo Mann, Ur Tysklands historia under två århundraden: Essayer. I översättning av Ragnar Svanström, Sthlm 1971.

 Klicka här för denna artikel som pdf

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s