En glad afton hos Klubben Enigheten

 Den trevliga kvällen hos Klubben Enigheten i Göteborg har fastnat i mitt minne. Sådana upplevelser bör man berätta om, så att även andra kan uppmärksamma dessa sammankomster.

Hem till historien

Glada Enighetsbröder i sköna skinnfåtöljer.

Glada Enighetsbröder i sköna skinnfåtöljer.

Torsdagen den 14 november 2013 var jag inbjuden till Klubben Enigheten i Göteborg för att berätta om Christina Halls visbok. Klubben håller till i Heymanska Villan, Viktoriagatan 9, i Göteborg. Enighetsbrodern Kjell Axelsson (från Mölndal) äger fastigheten och har inrett hemtrevliga klubblokaler i källaren. Här finns sköna skinnfåtöljer och äldre möbler av annat slag. Man känner sig tillbakaflyttad till historien. Levande ljus lyser snart sagt överallt och bidrar till att skapa en varm och ljus stämning.

Smidfelts tonsättning

Enighetsbröderna ville höra litet mer om Christina Halls visbok (påbörjad 1766), eftersom en av visorna av allt att döma är en visa från Klubben Enigheten och för denna klubb. Tyvärr saknar visboken noter, men Enighetsbrodern Bertil Smidfelt hade nu tonsatt visan på nytt. Under aftonen sjöngs visan av klubbens sångkör med stort bifall. Smidfelt känner Bellmans visor mycket väl. Han hade blivit inspirerad av Bellmans melodier. Visan lät i alla avseenden som en äkta 1700-talsvisa. Jag tackade Smidfelt med orden: ”Den melodin är så bra, att jag önskar, att jag själv hade komponerat den.” Även många av Enighetsbröderna visade sin livliga uppskattning i ord, och alla applåderade kraftfullt. Arbetet med visboken går framåt, och i skrivande stund (februari 2015) samlar vi ihop pengar till tryckning. Förhoppningsvis skall jag så småningom kunna överlämna ett exemplar av boken till Enighetsbröderna.

Varning för tobaksreklam

Tobaksetiketten visar hur högt enighet värderades förr, men för säkerhets skull har denna tobaksreklam försetts med en varningstext.

Tobaksetiketten visar hur högt enighet värderades förr, men för säkerhets skull har denna tobaksreklam försetts med en varningstext.

Sammankomsterna är både glada och uppsluppna. Det gäller att ta seden dit man kommer. Sedan länge har jag insett, att även historiska föredrag delvis är ett slags underhållning. Här gäller det att inte vara tråkig. Jag visade upp den tobaksetikett, som jag hade funnit. På den stod orden: ”Enighet och Sjelfbestånd”. Etiketten visar hur högt skattad enighet var på den tiden. Jag tillade, att jag mycket väl vet, att man inte får göra reklam för tobak utan små varningsskyltar med svart ram. För att inte bryta mot lagen, som bör gälla även historiska förhållanden, hade jag nedtill klistrat på en varningstext: ”Rökning kan leda till oenighet och obestånd”. Bröderna skrattade hjärtligt. De är mogna nog att inse, att det mesta andra är farligare än tvåhundraårig tobaksreklam.

Insamling 1789

Tyvärr vet man inte hur gammal klubben är. Den omnämns första gången den 13 november 1789, då bröderna hade samlat ihop 25 riksdaler till ”de tappre svenske hjältars fattige änkor och barn som stupat i sjöslaget vid Svensksund den 24 augusti innevarande år.” Själv tillhör jag (som hedersmedlem och stödmedlem) den kulturhistoriska föreningen Westgiötha Gustavianer, som vårdar minnet av Göteborgs yngre garnisonsregemente med exercis, dans, vapen, nysydda uniformer och andra klädedräkter från den tiden. Detta regemente deltog i det andra sjöslaget i Svensksund (1790).

Tack för insamlingen!

Jag sade nu, att jag hoppades, att regementets företrädare hade tackat för denna insamling år 1789. Eftersom vi dock inte visste, om så var fallet, ville jag som företrädare för Westgiötha Gustavianer framföra ett varmt tack för visad frikostighet för mer än 200 år sedan. Som en liten gåva ville jag överlämna en tändsticksask med ett vikingaskepp på. Kriget 1788-1790 var Sveriges sista försök att återuppliva vikingatiden. Försöket gick bättre än man hade anledning att befara, men det bör nog inte upprepas. Bröderna skrattade hjärtligt. De uppfattade både vänligheten och det bisarra i ett mer än 200 år försenat tack. Insamlingen är dokumenterad genom tidningsuppgiften. Därför bör även tacket dokumentaras. Det har jag nu gjort.

Bröder och änglar

Bertil Smidfelt, sångare och tonsättare, i glatt samspråk med Lars Gahrn.

Bertil Smidfelt, sångare och tonsättare, i glatt samspråk med Lars Gahrn.

Svartsoppa serverades. Ett och annat glas tömdes. Stämningen steg. Man kände sig tillbakaflyttad till en av de mera ståndsmässiga källare, där Bellman och hans vänner under 1700-talets senare hälft åt, drack, sjöng och umgicks. Kjell Axelsson hade skapat en utmärkt samlingslokal, och Enighetsbröderna fyller den med stämning. Ibland har de hjälp av ”Enighetens damer”, även kallade ”änglar”, det vill säga av sina fruar. Liksom på Christina Halls tid sätter bröderna sina fruar mycket högt.

Wadman var där

Bellman besökte aldrig Göteborg. (Tänk vad mycket den stackaren gick miste om!) Klubben räknade dock en annan glad skald bland sina medlemmar, nämligen Johan Anders Wadman (1777-1837). Den fattige skalden kunde inte alltid betala för sina måltider. Då betalade någon av bröderna för honom, berättades det. Klubben har sina litterära och musikaliska anor. Nu har Bertil Smidfelt och jag förhoppningsvis återgivit klubben en skärva av dess förlorade förflutna. Vem finner klubbens ursprungshistoria före 1789 års insamling? I tidningsnotiser från den tiden, i samtida brev eller i domböcker kan mycket väl fler uppgifter finnas.

 Klicka här för denna artikel som pdf

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s