Skådespelet kring Skansen Lejonet

Så mycket krutrök hade man kanske inte sett kring skansen Västgöta Lejonet på fyrahundra år. Söndagen den 7 juni 2015 stormade danskarna på nytt Gullbergs slott inom det nuvarande Göteborg. År 1612 försökte de förgäves överraska slottet. Stormningen år 2015 gick inte bättre.

Carolinerna stormade

Gullbergs slott så som det såg ut år 1612. Modell i Skansen Lejonet. Foto: Lars Gahrn.

Gullbergs slott så som det såg ut år 1612. Modell i Skansen Lejonet. Foto: Lars Gahrn.

År 2015 smällde kanoner och musköter lika högt som 1612, men nu var det inte blodigt allvar. Götiska Förbundet har den gamla skansen som ordensborg. Göterna hade inbjudit den militärhistoriska föreningen Bohus Elfsborghs Caroliner att återuppföra 1612 års stormning som ett skådespel eller ett slags krigsspel. Några av förbundets kvinnliga medlemmar hjälpte till i försvaret av skansen. År 1612 ledde nämligen kommendantens hustru, Emerentia Pauli, försvaret sedan hennes make hade skadat sig allvarligt. Man kan inte låta bli att tycka litet synd om carolinerna. Gång på gång blir de tvungna att spela den lede fienden. Detta innebär, att de inte kan använda sina svenska uniformer, åtminstone inte de trekantiga hattarna eller de mera utmärkande uniformspersedlarna. Trekantiga hattar byttes mot svarta slokhattar. Bytte man dessutom de blåa karolinerrockarna mot andra rockar, blev klädseln mera obestånd vad gäller tiden.

Delar av berget bortkilade

Tack vare byte av en eller annan klädespersedel ser karolinerna ut som knektar från tidigt 1600-tal.

Tack vare byte av en eller annan klädespersedel ser karolinerna ut som knektar från tidigt 1600-tal.

Skansen Lejonet ligger på toppen av bergåsen Gullberg. Den är brant och otillgänglig, men man kan klättra uppför de flesta sidor. Dock kan man inte ta sig upp överallt. Före anfallet tittade sig angriparna omkring och kom överens om var de skulle ta sig fram. För en soldat med packning och en tung musköt kan det vara svårt att ta sig fram. Man måste ibland stödja sig med ena handen, ibland helst med båda händerna. Dåtida krigsmän hade dessutom hala lädersulor på skodonen. En stormning var inte lätt, men man kunde dock ta sig upp. Från försvararnas synvinkel var detta otillfredsställande. På Erik Dahlberghs kända bild av Göteborg ser man dels den nuvarande skansen, dels vallar, som kläder in hela bergknallen. Så var det tänkt att man skulle göra. Bergknallens sidor skulle förvandlas till fästningsvallar. Pengarna räckte inte till för detta. Ett och annat gjorde man ändå. Jag följde soldaterna i spåren, när de övade inför skådespelet. Påfallande många bergknaltar var kantiga och näst intill vassa. Man har alltså sprängt eller kilat bort delar av berget för att göra sluttningarna svårtillgängligare och för att ta bort upphöjningar, som kunde ge en krypande angripare skydd.

Fru Emerentia slog tillbaka fienden

Mödosamt klättrar angriparna uppför bergssidan. Götiska Förbundets stormästare Bengt P. Gustafsson (med megafon och slängkappa) kommenterar framryckningen.

Mödosamt klättrar angriparna uppför bergssidan. Götiska Förbundets stormästare Bengt P. Gustafsson (med megafon och slängkappa) kommenterar framryckningen.

År 1612 försökte kung Kristian IV av Danmark överraska Gullbergs slott, som låg på detta berg och inte var lika starkt som den nuvarande skansen. Kampen blev hård och långvarig. Danskarna stormade gång på gång. Några av dem trängde in i förborgen. Befälhavaren Mårten Krakou tumlade omkull och bröt sitt enda ben. Då tog hans hustru Emerentia Pauli över. Hon och knekthustrurna kämpade förbittrat mot danskarna och lyckades tillsammans med soldaterna kasta dem tillbaka från förborgen. År 2012 inträffade 400-årsjubileet av detta tappra försvar. Jag firade med att lägga ut berättelsen om de tillbakaslagna stormanfallen. Samtidigt hade jag skrivit en undersökning av huvudkällan, som berättar om dessa stormningar. Även denna undersökning lades ut. År 2013 spelade de tre militärhistoriska föreningarna upp stormningen av Gullberg under Klippandagarna. År 2015 gjorde alltså Götiska Förbundet sin insats med detta skådespel.

Göter försvarade och kommenterade

Flera av förbundets kvinnliga medlemmar var med och spelade knekthustrur. Emerentia Pauli spelades av Birgit Lindblad, klädd i sin vackra folkdräkt från Värend. Denna dräkt minner om en annan tapper kvinna, nämligen Blenda, som dock i motsats till Emerentia Pauli mera tillhör sägnernas värld. Birgit Lindblad spelade ut med kraft och beslutsamhet. Sakkunnig kommentator var förbundets stormästare Bengt P. Gustafsson, iförd förbundets gröna slängkappa. Han klargjorde bakgrunden och beskrev lättfattligt och pedagogiskt de olika turerna i händelseförloppet.

Carolinerna ordnar det mesta

En dansk befälhavare har träffats av en kula och glider ur sadeln.

En dansk befälhavare har träffats av en kula och glider ur sadeln.

Carolinerna hade gjort en insats under invigningen av Bohusläns Försvarshistoriska museum på Nationaldagen. Nu, dagen därpå, ställde de upp vid Skansen Lejonet med två kanoner, två ryttare och en stor skara fotsoldater. Detta var en styrkeuppvisning, som gjorde intryck på de flesta. Föreningen har många medlemmar, som gång på gång är beredda att göra en insats för att åskådliggöra svensk historia. År 1612 stupade en av de danska befälhavarna för en kula från slottet och föll till marken från sin vita häst. Även denna händelse kunde Carolinerna spela upp. Plötsligt gled den ene ryttaren ur sadeln och fortsatte ner mot marken. En sådan manöver kräver vana vid hästar och vissa stuntmannaegenskaper. Allt gick dock bra. Också en vit häst hade man skaffat fram. Carolinerna ordnar det mesta.

Förbrödring i den gamla skansen

Efteråt visades skansen. Bottenvåningen fylldes snabbt av barn, kvinnor och män i alla åldrar. Där ekade under valven av ivriga samtal och glada skratt. Man anordnade bland annat skattjakt i det gamla befästningsverket. Deltagarna samlades vid målningen, som föreställer fru Emerentia. På hedersplats i skansen hänger en kopia av Gustaf Brusewitz’ oljemålning, som visar hur fru Emerentia och knekthustrurna häller sjudande lut över angriparna. Målningen är lätt teatralisk som den tidens historiemålningar ofta är, men Brusewitz gjorde viktiga insatser för att skildra västsvensk historia i bild. Denna målning är en av hans insatser. Tack vare Götiska Förbundet kan den – eller rättare sagt en kopia – nu ses av allmänheten. På mellanvåningen bjöd dagens Emerentia borgens angripare och försvarare på lunch. Dagen slutade i allmän förbrödring och gemytlig samvaro under befästningsvalven. Götiska Förbundet och Carolinerna har en mycket lyckad dag att se tillbaka på.

Klicka här för denna artikel som pdf

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s