Tankar i domkyrkotornet

Göteborgs domkyrkas torn ser ut att vara själva styrkan och fastheten. Det är brett, fyrkantigt, väl murat och väl grundat. Tornet är även högt. Det reser sig högt över bebyggelsen i Göteborg inom vallgraven. Under 2015 fyller domkyrkan 200 år. Kyrkorummet är öppet för alla sedan två århundraden, men tornet är inte avsett för allmänheten på samma sätt som kyrkorummet.

Museiföremål i tornet

Domkyrkans mäktiga torn. Foto: Lars Gahrn.
Domkyrkans mäktiga torn. Foto: Lars Gahrn.

På senare år har domkyrkoförsamlingen öppnat även tornet. Man har ordnat visningar av dessa intressanta utrymmen och allt vad där finns. Torsdagen den 16 juli var jag där. Ciceronerna var två kunniga och rutinerade guider, Ingela Eek och Anna Jolfors, som ställde upp helt ideellt för domkyrkoförsamlingen. Inträdesavgifterna går oavkortat till domkyrkoförsamlingens diakonala arbete. Trappan till de övre våningarna var närmast opassande modern för en 200-årig byggnad, men Anna Jolfors tröstade oss gäster med beskedet, att trappan skulle bli allt äldre och alltmer sliten ju längre upp vi skulle klättra. Alla rum på markplanet i en kyrka brukar vara både eftersökta och väl använda, men uppe i tornet är utrymmena inte lika tillgängliga och följaktligen inte heller lika eftersökta. Uppe i tornen hamnar ofta gammal utrustning, som har tagits ur bruk. I bästa fall kan tornrum bli kyrkomuseer. Häruppe fanns mycket riktigt en del gamla klenoder, bland andra en likbår, vackert smyckad, som var med redan när John Hall senior stod lik anno 1802. Tydligen har båren räddats ur den brinnande domkyrkan år 1802.

Vackra mässhakar

Framför allt fick vi se de kraftiga bjälkarna och timmerstockarna, som bär upp tornets innanmäte. De kraftiga bjälkarna, svartnade av ålder, damm och sot, är en mäktig upplevelse, och de behövs. Klockorna, som vi också fick se, är stora och tunga. Klockornas sammanlagda tyngd är här större än i någon annan av rikets domkyrkor. Ett av rummen är ett välordnat förvaringsutrymme för biskoparnas mässhakar, som ligger i utdragslådor under glasskivor. Här finns en stor kulturskatt samlad. Den äldsta mässhaken har följt med sedan 1600-talet och har alltså räddats ur brinnande domkyrkor åtminstone två gånger. Mest avvikande är den mässhake, som syddes upp till konung Adolf Fredriks kröning år 1751. Den är sydd av blommigt tyg (enligt uppgift egentligen möbeltyg) från Paris. Här kommer en fläkt från rokokon. Man kan bara önska, att biskoparna i framtiden vid högtidliga tillfällen skall använda dessa förnämliga skrudar.

Elfrida Andrées minne hedras

Ingela Eek och Anna Jolfors, två kunniga och skickliga ciceroner.
Ingela Eek och Anna Jolfors, två kunniga och skickliga ciceroner.

Ett utrymme är väl synligt för allmänheten nedifrån kyrkan, nämligen orgelläktaren. Här har domkyrkokören sin plats, och här får även vanliga gudstjänstfirare slå sig ned. Orgeln är en stor sevärdhet och har fått en egen historik. Det stora namnet är Elfrida Andrée (1841-1929), Göteborgs första kvinnliga domkyrkoorganist och framstående tonsättare. I domkyrkobutiken kan man inhandla cd-skivor med inspelningar av hennes musik.

Utsikt över staden

Utanför tornhuven finns fyra smärre uterum, inhägnade av balustrader, i tornets fyra hörn. Här får man gå ut och titta på utsikten. Det är en sällsam upplevelse. Man känner inte igen den stad, som man trodde sig känna. Staden ser helt annorlunda ut från ovan. Blicken flackar runt i sin jakt på kända landmärken. Så småningom upptäcker man Pariserhjulet på Liseberg, vattentornet (eller rättare sagt det före detta vattentornet) på Johanneberg och så vidare. Det finns många önskemål om utsiktsplatser även i en stad. En vecka senare for Niklas Krantz och jag ned till Köpenhamn. Staden är mycket platt, men i gengäld har den många höga torn. I flera av dem hade man möjlighet att gå upp och se på utsikten. Folk (och dit hörde även vi) var villiga att betala ganska höga avgifter för att få gå upp i kyrktornen. I Göteborg byggdes ”Kampanilen” vid Sjöfartsmuseet som just utsiktstorn, men öppethållandet i detta torn har tyvärr varit sparsamt på senare år. Därför är domkyrkoförsamlingens visningar av domkyrkotornet mycket välkomna. Förhoppningsvis återkommer de under följande år.

Fässbergs kyrkotorn – ett utsiktstorn

Utsikt från domkyrkotornet.
Utsikt från domkyrkotornet.

Om vi går till Mölndal, är Fässbergs kyrkotorn högt. Kyrkan är dessutom byggd på ett högt utsiktsberg, den gamla Knipekullen. Fotograferna har för längesedan upptäckt, att man kan ta utmärkta översiktsbilder härifrån. Sven Olof Olsson har flera gånger varit häruppe och fotograferat ut över Mölndalsbro-området. Fotografen Camilla Eliasson från Mölndals stadsmuseum har likaså bett om lov att få klättra upp i tornet. Dessutom finns häruppe många intressanta föremål, som inte längre används. Fässbergs kyrkotorn är på många sätt en tillgång. Även här finns intressanta utvecklingsmöjligheter.

Klicka här för denna artikel som pdf

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s