Julfirande i Lindome på 1950-talet

Barndomens jular tillhör våra djupast rotade barndomsminnen. Ulla Enalid Thomsen berättar om julfirande i 1950-talets Lindome, så nära i tiden men dock på många sätt så annorlunda beskaffat, om man jämför med våra dagars överdådiga sätt att fira jul.

Raggsockar som julklappar

Familjen Carlsson i Lindome sjunger och spelar på julafton. Teckning: Ulla Enalid Thomsen.
Familjen Carlsson i Lindome sjunger och spelar på julafton. Teckning: Ulla Enalid Thomsen.

Den stora välfärdsexplosionen hade bara börjat, och familjen Carlsson i Lindome firade ibland jul under knapphetens kalla stjärna. Ulla berättar: ”I år får vi inga julklappar alls, för det kom en räkning som de stora inte hade räknat med. … Men tomten skall komma och hälsa på i alla fall.” Faster Greta och farbror Sigge kom dock med julklappar åt barnen. I paketen låg raggsockar som vanligt, ”men det var roligt att få paket att öppna”. Ett följande år blev utdelningen i julklappar bättre för barnen. Storebror Bo Göran fick en kamera, ”den första i familjen”. Ulla och hennes lillasyster Lena fick varsin docka av celluloid. Ulla har en fundering om detta: ”Pappas chef på Mazetti, farbror Keyling, hade under sommaren varit på besök hemma hos oss. Han såg hur fattigt vi hade det. Av den visiten kom kanske de ovanliga och mycket exklusiva julgåvorna? Näst en del underkläder och spargrisen, är väl dockan den första sak jag fått, som inte är begagnad.” Raggsockar och underkläder tycks ha hört till de stående inslagen i julfirandet. Ett följande år fick barnen dock ”en låda krossad Mazetti-choklad var”. (Det rörde sig om så kallat ”bräck”, som var billigare än annan choklad.)

För mycket peppar på lutfisken

Kalasbyxor kunde man få som julklapp. Teckning: Ulla Enalid Thomsen.
Kalasbyxor kunde man få som julklapp. Teckning: Ulla Enalid Thomsen.

Från följande år antecknas två ritblock, pennor och en vattenfärgslåda med två penslar, fiaspel och rävspel samt klädesplagg av olika slag fördelade mellan de tre syskonen. Utmärkande för äldre tiders julfirande var att maten betydde mer och julklapparna mindre än i våra dagar. För Ulla Enalid Thomsen var lutfisken den godaste maträtten. ”Det är den bästa mat jag vet på hela året”. Tyvärr lyckas hon år efter år peppra lutfisken för mycket, vilket väcker munterhet bland de andra familjemedlemmarna. (Tydligen grimaserar hon eller sätter i halsen.) Framemot slutet av boken skriver Ulla: ”Jag klarade av att peppra lagom på lutfisken för första gången som jag kan minnas. Familjen tyckte att det fattades något när jag var klar samtidigt som de andra. Bosse sa att ”vi var en tradition fattigare i år.” Bo Göran Carlsson är som bekant både kvick och slagfärdig. Hans bana som skämtare började tydligen redan i barndomen.

Julpsalmer sjöngs och spelades

Ännu på 1950-talet hade kristendom och kyrka ett fast grepp om samhällslivet. Husandakt fanns kvar på många håll, särskilt i juletid. Hos familjen Carlsson spelade och sjöng man julpsalmer på julafton. Pappa Bruno spelade fiol, och storebror Bo Göran spelade (när han hade blivit lite äldre) orgel. Dessförinnan var även orgeln pappa Brunos instrument. Han kunde hantera många instrument. Orgeln hade tidigare tillhört farmor Eva. Den psalm som omnämns är ”Stilla natt”. Ersättning för egen sång och eget musicerande brukade tyvärr bli radiolyssnande, men märkligt nog omnämns inte några radioprogram i Ulla Enalid Thomsens julminnen. Denna tystnad har förvånat mig, men allt får givetvis inte plats i en berättelse. Familjen fortsatte ofta länge fram på kvällen med vackra gamla psalmer, hymner och även ”vanliga julsånger”. Någon gång under julaftonskvällen tog man paus för risgrynsgröten, varefter sång och spelande fortsatte. Bo Göran, pappa Bruno och Ulla sjöng. Mamma och lillastyster Lena hade inte röster, som var särskilt välstämda, och deltog inte i sången. Dock sjöng mamma i vardagslag rätt som det var berättande skillingtryck från förr. På juldagen vaknade familjen alltid tidigt till högt uppskruvad och välljudande musik från radion, då julottan sändes. Där kom alltså radion!

Gröt till tomten

Ulla Enalid Thomsen och hennes make Einar Enalid önskar alla läsare God Jul och Gott Nytt År.
Ulla Enalid Thomsen och hennes make Enar Enalid önskar alla läsare God Jul och Gott Nytt År.

Tomte hade man. Fadern och sedan Bo Göran klädde ut sig. Många julseder hade dock försvunnit långt före 1950-talet. Ulla berättar: ”När mamma var liten åkte de med häst och släde till julottan i Stala Kyrka om det fanns snö tillräckligt. De hade bjällror på hästen. Det måste ha varit väldigt fint att åka på det viset. Precis som på en väggbonad som vi har i köket till jul.” En gammal sed fortlevde dock: man satte ut gröt åt tomten. ”Det är något visst, fast man vet att det är djur som äter upp den.” Denna klarsyn smakar verkligen femtiotal. Man kan alltså finna mycket intressant i Ulla Enalid Thomsens barndomsskildring ”Tänkträdet, en barndom” (2014, 296 sidor). Hon har gjort både folklivsforskningen och den lokalhistoriska forskningen en tjänst. Även den som forskar om julfirande har som synes åtskilligt att hämta. Till sist vill Ulla Enalid Thomsen och jag önska läsarna en God Jul och ett Gott Nytt År.

Klicka här för denna artikel som pdf

Annonser

5 thoughts on “Julfirande i Lindome på 1950-talet”

  1. Lars Gahrn. Så trevligt att läsa din sammanställning av min barndoms jular! Nostalgin flödar även hos vänner och bekanta som läst din artikel. Tack för detta inlägg på bloggen hälsar stolt Ulla Enalid Thomsen

  2. Tack Lars Gahrn, för din glädjande och vänliga artikel! Minnena väller, hos mig, liksom på de fyra vänner/bekantingar vilka sänt mig mail idag. Minnesluckorna på oss har öppnats, de ´cefaliska arkiven´ aktiverades av din komprimering av 50-talsjularna.
    Tusen Tack än en gång!
    Vänliga tankar Ulla Enalid Thomsen

  3. Ödsmål julafton 2015. Tack Lars Gahrn för din fina och ömsinta artikel om min barndoms jular. Sitter i datorhörnan och minns än mera. har under dagen fått flera mail med kommentarer om hur de som läst artikeln kommit att minnas mera även de. Tack än en gång för dina synpunkter och berömmande rader! Varma tankar från Ulla Enalid Thomsen

  4. Ödsmål, julafton 2015. Tack Lars Gahrn för din fina och ömsinta artikel om min barndom i Lindome. Varm om hjärtat sitter jag i datornhörnan och minns ännu mera. Jag har under dagen fått flera mail som visar hur din artikel fått oss alla att plocka fram egna hågkomster, i detta fallet om julfirande. Tack, Lars, för den fina julklappen jag fick!
    Vänliga tankar skickas härmed från Ulla Enalid Thomsen

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s