Mariakyrkan – Gunnebos lillasyster vid Mölndalskanalen

Mariakyrkan och domkyrkan i Göteborg fyller bägge 200 år under 2015. Båda ritades av Gunnebos arkitekt Carl Wilhelm Carlberg.  I båda fallen finns intressanta likheter mellan Gunnebo och kyrkorna.

Symmetrisk skulle kyrkan vara

Mariakyrkan från sydväst. Foto: Lars Gahrn.

Mariakyrkan från sydväst. Foto: Lars Gahrn.

Två olika ritningar föreligger. Den första frångick man. I stället följde man den andra, som alltså motsvarar kyrkans nuvarande utseende. Den första ritningen är mycket intressant. Carlberg hade tänkt sig en korskyrka med lika långa korsarmar. I stället för torn skulle man ha en takryttare mitt på taket, i själva korsmitten. Om kyrkan hade utformats på detta sätt, skulle den ha blivit mycket symmetrisk. Just symmetrin var mycket viktig för Carlberg, när han ritade Gunnebo. Han eftersträvade symmetri intill gränsen för det häpnadsväckande.

Utskjutande byggnadsdelar

Mariakyrkan i vinterskrud från nordväst. Foto: Anders Västlund.

Mariakyrkan i vinterskrud från nordväst. Foto: Anders Västlund.

Tre av korsarmarna skulle avslutas med en liten förstuga (eller, för att använda kyrkans språk, ett vapenhus). Detta innebar, att byggnaden så att säga skulle bestå av fyra utskjutande byggnadsdelar, och att tre av dessa i sin tur skulle ha en utskjutande byggnadsdel. På Gunnebo (och även på domkyrkan) arbetade Carlberg mycket med sådana, som på arkitekternas språk kallades ”avantcorpser”. På detta sätt fanns mycket ”mouvement”, det vill säga rörelse eller omväxling i byggnadskroppen. Just omväxling ville Carlberg ha både på Gunnebo och på andra ställen.

Rundbågar

Fönstren på kyrkan ritades rundbågiga. Spetsbågiga eller gotiska fönster var vid denna tid otänkbara. Man skulle ta efter de gamla romarnas byggnadsstil, och dessa hade haft rundbågar, icke spetsbågar. På Gunnebo är visserligen fönstren fyrkantiga, men ett par upptill rundade fönster finns på vinden, och framför allt finns där rundbågar här och var. Taket på korsarmarna skulle vara valmat, det vill säga ha takfall både åt väggarna och åt gavlarna. Även själva byggnadskroppen på Gunnebo har valmat tak, fastän man kanske inte tänker så mycket på detta, eftersom ”avantcorpserna” är mest iögonenfallande.

Kyrka i kölna

Predikstolen är ritad av Justus Fredrik Weinberg, Carlbergs efterträdare. Foto: Anders Västlund.

Predikstolen är ritad av Justus Fredrik Weinberg, Carlbergs efterträdare. Foto: Anders Västlund.

Fattighuset på Stampen tillkom 1726. Den nuvarande rödmålade träbyggnaden i karolinerstil ritades av Carlbergs far, den gamle karolinen Bengt Wilhelm Carlberg. Han lade fram en ritning 1757 och en ny 1767. Den senare antogs och följdes. Han hade utarbetat ett billigare förslag, eftersom man inte förfogade över mycket pengar. Denna medellöshet märktes inte minst på kyrkan. Man använde en gammal kölna (ett uthus för torkning av lin) till kyrka från 1726 till 1815, i nästan 90 år. Visserligen ändrades och förbättrades den gamla kölnan samtidigt som nuvarande huvudbyggnad tillkom, men man har ändå anledning att tro, att den inte såg mycket ut för världen.

Delar av korsvirke

Först 1808 uppgjorde Carl Wilhelm Carlberg sina förslag till fattighuskyrka, men beslutsfattarna var tveksamma. Ännu 1811 funderade man på att nöja sig med att rusta upp den gamla kölnan. År 1812 gillade och godkände man slutligen Carlbergs andra förslag, men man flyttade fram takryttaren till västra delen av kyrkobyggnaden. Här liksom på Gunnebo fick Carlberg klagomål, därför att han var långsam. Bygget framskred långsamt på grund av arkitektens grundlighet. Man var tvungen till billiga lösningar. Arvid Baeckström berättar: man ”uppförde västfrontonen med klocklanterninen av brädklätt korsvirke i stället för med sten”. Vid denna tid byggde man ofta i korsvirke i Göteborg. På Gunnebo var ladugården byggd i korsvirke. Carlberg fick aldrig se kyrkan färdig. Han avled 1814. Kyrkan invigdes på andra söndagen i advent 1815 som en julgåva till alla göteborgare. Även många andra än de fattiga infann sig nämligen till gudstjänsterna. Den blev en stor framgång.

Stryk fattighuset!

Kyrkan kallades Fattighuskyrkan, men namnet var ju mindre tilltalande. År 1896 flyttade ålderdomshemmets verksamhet därifrån. Därmed hängde namnet så att säga i luften. Alltifrån 1930-talet kallas kyrkan för Mariakyrkan. Den ligger vid ”Fattighusån”, som i äldre tid kallades för Mölndalskanalen eller ”Slusskanalen”. Önskvärt vore att även namnet Fattighusån får utgå. Fattighuset är borta sedan 1896, och ån är i själva verket en kanal. Använd namnet och Mölndalskanalen i stället!

Läs vidare

Arvid Baeckström, Studier i Göteborgs byggnadshistoria före 1814, 1923. (Detta är den utförligaste redogörelsen för kyrkans tillkomst.)

Arvid Ahlforss, Göteborgs ålderdomshem, f.d. Göteborgs stads fattighus med Fattighuskyrkan 1726 – 8/11 – 1926: Minnesskrift (1926).

Gösta Carlson, Ålderdomshemmet i Göteborg 1896-1996 (1996).

Klicka här för denna artikel som pdf

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s