Mariakyrkan – en stor framgång

Mariakyrkan vid Mölndalskanalen. Foto: Anders Västlund.

Mariakyrkan vid Mölndalskanalen. Foto: Anders Västlund.

Mariakyrkan på Stampen i Göteborg blev en stor framgång. Den nya kyrkan (invigd 1815) drog folk från hela Göteborg. Här blandades folk från alla stånd och från alla delar av staden med de fattiga från Fattighuset. Hjonen på ett fattighus kunde lätt känna sig avskilda från den övriga världen och bortglömda, men på söndagarna och under veckopredikningarna var de en del i en större gemenskap.

Domkyrkans lillasyster

Isaac Béen var en både känd och omtyckt prästman. Skämttecknaren har satt honom på en häst med markerade hovar, eftersom Béen var hovpredikant. (Han hade dock med hovet att göra men icke med hästhovar. Teckningen är bättre än vitsen!)

Isaac Béen var en både känd och omtyckt prästman. Skämttecknaren har satt honom på en häst med markerade hovar, eftersom Béen var hovpredikant. (Han hade dock med hovet att göra men icke med hästhovar. Teckningen är bättre än vitsen!)

I nästan nittio års tid, från 1726 till 1815, hade man firat gudstjänst i en kölna, det vill säga ett uthus för torkning av lin. Kölnan hade visserligen byggts om och rustats upp för sitt nya ändamål, men det säger sig självt, att både kyrkan och kyrkorummet hade varit påvra. År 1815, för jämnt 200 år sedan, fick man en ny kyrka i tidens stil, ritad av den kände arkitekten Carl Wilhelm Carlberg. Den är en enklare och mindre upplaga av Göteborgs domkyrka. Träffande har man kallat Mariakyrkan för ”Domkyrkans lillasyster”.

Ljus, rymd och höjd

I våra dagar har vi nog i allmänhet svårt att förstå, hur förtjusta den tidens människor var i nyklassicismens stora, vita och sparsamt smyckade kyrkorum. Tidens smak har skiftat, och vi talar ringaktande om ”Tegnérlador”. För den tidens människor var dock en sådan kyrka ett stort framsteg och en stor upplevelse. Då bodde människorna i trånga, mörka och överfyllda rum. För dem kändes det som en befrielse och en överväldigande upplevelse att komma till ett stort, ljust och glest möblerat rum. Så är det i domkyrkan, storasystern med vita väggar och en förgylld altaruppsats och förgyllning eller guldfärg på många andra ställen i det vita kyrkorummet. Så är det även i Mariakyrkan med ljusa väggar och ett förgyllt altarkors. Domkyrkans senaste restaureringar har återställt detta intryck av vitt och guld. Domkyrkan är nu så vacker, att den borde kunna tilltala vem som helst. Motsvarande gäller Mariakyrkan, hennes lillasyster.

 

Skall kyrkan rivas?

Komminister Madeleine Forsberg visar upp minnesmedaljen och Mariachokladen. Foto: Lars Gahrn.

Komminister Madeleine Forsberg visar upp minnesmedaljen och Mariachokladen. Foto: Lars Gahrn.

Nyklassicistiska kyrkobyggnader har dock inte alltid haft förespråkare eller beundrare. År 1941 ville många riva kyrkan och bygga hus på området. Så hade mycket väl kunnat ske, och i så fall hade Västsverige varit en klenod fattigare. Hovpredikanten Isaac Béen, känd Finlandsvän, var emellertid både framsynt och inflytelserik. Han motsatte sig bestämt rivning: ”Många bemärkta män, som skapat sig ett namn i svensk odlings och andelivs historia, ha haft mycket med kyrkan att göra. Flera märkesmän ha predikat där, bland andra Schartau själv.” Béen ansåg att ”hela området borde bli kulturreservat”, skriver Gösta Carlson. Förslaget var mycket välgrundat och framsynt. Béen var före sin tid, men han har fått rätt i efterhand. Nu är hela området skyddat, och alltfler uppmärksammar den kulturhistoriskt intressanta kyrkogården intill. Kyrkogårdsvandringar anordnas under Christer Mellqvists sakkunniga ledning, och de drar mycket folk. En av besökarna är jag. Många personer, som har gjort en bemärkt insats i Mölndal, ligger nämligen begravda här.

Prästerna och hembygdsrörelsen

Christer Mellqvist visar runt på Örgryte kyrkogård. (På Stampens kyrkogård var det så skuggigt mellan träden, att bilderna blev alltför mörka.) Foto: Lars Gahrn.

Christer Mellqvist visar runt på Örgryte kyrkogård. (På Stampens kyrkogård var det så skuggigt mellan träden, att bilderna blev alltför mörka.) Foto: Lars Gahrn.

Tack vare begåvning, god utbildning, många vänner och bekanta samt förmåga att lyssna på församlingsborna har prästerskapet gjort många och viktiga insatser även utanför sitt kall. Så till exempel har många präster gjort viktiga insatser inom hembygdsrörelsen. Béen räddade Mariakyrkan på Stampen. Kyrkan ritades av Carl Wilhelm Carlberg, som är arkitekten bakom även Gunnebo i Mölndal och Göteborgs domkyrka. Inför Carl Wilhelm Carlberg påminns man om, hur nära sammanflätade kyrka och borgerligt samhälle var på den tiden. Carlberg ritade både kyrkor och boningshus. Hans far och farbror var liksom han själv både officerare och arkitekter, men farfadern var biskop. Allt var nära sammaflätat. Under 2015 fyllde kyrkan 200 år och fick en särskild minnesmedalj präglad till minne av detta jubileum. Jag skall berätta mer om jubileet i en särskild artikel.

Läs vidare

Arvid Baeckström, Studier i Göteborgs byggnadshistoria före 1814, 1923. (Detta är den utförligaste redogörelsen för kyrkans tillkomst.)

Arvid Ahlforss, Göteborgs ålderdomshem, f.d. Göteborgs stads fattighus med Fattighuskyrkan 1726 – 8/11 – 1926: Minnesskrift (1926).

Gösta Carlson, Ålderdomshemmet i Göteborg 1896-1996 (1996).

Klicka här för denna artikel som pdf

Annonser

One thought on “Mariakyrkan – en stor framgång

  1. Tack Lars för en mycket fin och intressant artikel om Mariakyrkan. Vänliga hälsningar, Torsten Atterbom (Särö kyrka och Byggnadsminnesföreningen i Halland)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s