Minnesvärda minnesstenar

Även de största stenblock kunde resas utan tillgång till lyftkranar.

Även de största stenblock kunde resas utan tillgång till lyftkranar.

Här och var i våra bygder står minnesstenar, som utmärker historiska platser. De äldsta av dem har nu passerat hundraårsgränsen och har därmed blivit fornminnen. Inte bara de händelser och historiska gestalter, som de minner om, utan även minnesstenarna själva har blivit ämnen för historisk forskning. Oscar Trowald har visat, att man med flit i arkiven, stora bakgrundskunskaper om tiden och bygden samt skarpsinnig eftertanke och god iakttagelseförmåga kan få ut väldigt mycket av detta ämne.

En mönstergill utredning

Flygande fanor och klingande spel, hög stämning vid invigningen av minnesstenen i Åsle.

Flygande fanor och klingande spel, hög stämning vid invigningen av minnesstenen i Åsle.

Trowald har ägnat sig åt historiska minnesmärken, som tillkom i Västergötland kring förra århundradeskiftet. Hans omfattande avhandling har titeln: Bortom monumenten – historiekultur, nationalism och monumentprojekt i Västergötland 1893-1917 (Västergötlands Fornminnesförenings Tidskrift 2013-2014, s. 11-216, rikt illustrerad). Trowald har lagt ned ett mycket omfattande arbete på uppgiften att gräva fram så mycket som möjligt kring minnesmärkenas tillkomst och invigning. Han har lyckats över förväntan. Hans slutsatser är väl genomtänkta och väl underbyggda. Hans framställning är mönstergill och skulle mycket väl ha kunnat framläggas som doktorsavhandling.

Fosterländska och samhällsbevarande budskap

De flesta historieintresserade, som har åkt runt i Skaraborg, har sett dem, minnesstenarna över slagen vid Lena, Gestilren och Åsle, stora, höga stenar, som fäster uppmärksamheten på händelser ur det förflutna. Intresse kring slagen och de historiska gestalterna har alltid funnits, men nu uppmärksammar Trowald själva minnesstenarna och deras historia, som är nog så intressant. Minnesmärkena skulle givetvis erinra om händelser och historiska gestalter, som hade varit betydelsefulla en gång men inte har efterlämnat synliga spår på platsen. Därutöver hade stenresarna många andra syften. Stenresarna och statymakarna var som regel samhällsbevarande och mer eller mindre högersinnade män, som önskade befrämja fosterlandskärleken hos sina medmänniskor genom att på detta sätt lyfta fram och peka på upplyftande och förädlande minnen ur det förflutna. I tidningsartiklar, predikningar, invigningstal och fosterländska sånger prisades dygder som fosterlandskärlek, tapperhet, enighet, offervilja, kungatrohet och gudsfruktan, kort sagt ”mandom, mod och morske män”. Samtidigt varnades eftertryckligt för partisöndring, fritänkeri och politisk radikalisering. (Man åsyftade liberalism och socialdemokrati.) Mycket av detta var närmast ett slags överideologi på den tiden, och den politiserande förkunnelsen tycks inte ha mött några gensagor att tala om. Tidningarna var på den tiden mer eller mindre högerinriktade, och två av redaktörerna: nämligen Gustaf Thorsander i Skövde och Gustaf Lindberg i Tidaholm, var outtröttliga monumentivrare.

Högerman och liberaler

Den liberale skolmannen Torsten Rudenschöld fick en minnessten vid Läckö.

Den liberale skolmannen Torsten Rudenschöld fick en minnessten vid Läckö.

Liberaler och socialdemokrater var emellertid framgångsrika i valen, och högerförkunnelsen tonades ner med tiden. De krigiska minnena var inte längre lika gångbara. I stället visade man mer intresse för den fredliga odlingens män som exempelvis Jonas Alströmer. Han var en industriell föregångsman och hade infört potatisodlingen. År 1905 fick Jonas Alströmer dels en byst i Alingsås, dels en staty i Göteborg. I Alingsås var den klart liberale Claes Adelsköld initiativtagare och ledande kraft. I Göteborg hade högermän ledningen vad gäller statyfrågan. Detta förhållande visar, att historiska minnen kunde utnyttjas av alla politiska riktningar. Allt som krävdes var litet påhittighet samt förmåga att upptäcka och framhäva sådana drag, som gagnade den egna riktningen.

Ett värdefullt kulturarv

Denna bleka återgivning av huvuddragen i Trowalds avhandling gör tyvärr inte rättvisa åt hans utförliga, upplysande och roande skildring. Ciceroner, som guidar under bussresor i landskapet, har här mycket matnyttigt att finna. De forskare, som intresserar sig för den tidens partimotsättningar, hamnar rakt in i den ideologiska ugnen och kan göra många iakttagelser. Dessutom finns här givetvis rent historiska uppgifter och hänvisningar om själva händelserna, som lyftes fram. Att Västergötlands Fornminnesförening har givit ut Oscar Trowalds avhandling är mycket passande. Föreningen var på ena eller andra sättet inblandad i tillkomsten och invigningen av många minnesmärken och fick sedan överta ansvaret för dem. Föreningen förvaltar alltså här en del av vårt kulturarv, som har till uppgift att erinra om vårt kulturarv.

Minnesmärkenas viktiga uppgifter

När man i våra dagar besöker minnesmärkena, känns tillkomsttiden oändligt avlägsen. Den högstämda talekonstens konstfyllda utgjutelser, de upplyftande maningarna och de allvarsamma varningsorden har för längesedan förklingat. De tusentals människor, som bevistade invigningarna, har för längesedan lämnat platsen. Kvar står minnesmärkena, som dock alltjämt fullgör sina två viktigaste uppgifter, dels att tala om att något har hänt, och dels att tala om att detta har anknytning till platsen. De ytterst kortfattade inskrifterna är sakligt upplysande och innehåller på sin höjd något enstaka svagt eko från de värderingar, som en gång basunerades ut vid invigningen. (Inskrifterna granskades och hyfsades till av både Västergötlands Fornminnesförening och Vitterhetsakademien.)

Minnesmärkena är viktiga sevärdheter

Under drygt ett århundrade eller inemot ett århundrade har minnesmärkena gjort stor nytta genom att fästa uppmärksamheten på historiska händelser och genom att själva utgöra sevärdheter. På 1940-talet cyklade min far Lennart Gahrn (1928-2012) omkring i Västergötland. Han var sparsam med filmen i kameran, men minnesmärkena i Kungslena, Gestilren (Varv) och Åsle skulle han givetvis fotografera. Många har gjort som han. Minnesmärkena blev utflyktsmål. På 1960-talet stod det klart, att mina historiska intressen var stora. Då tog han med mig på cykelturer i Västergötland. På den tiden kände han enbart de viktigaste sevärdheterna, men till dem räknade han minnesstenarna i Kungslena, Gestilren (Varv) och Åsle. Där har jag varit redan som barn. Jag ville veta mer om tiden och slagen. Då gick det som det gick. Jag började läsa historia och blev forskare. Minnesstenarna har del i skulden till detta. Jag tror att min far räknade minnesstenarna som obligatoriska sevärdheter, men åtminstone på senare år såg han dem som konstverk. Han var mycket intresserad av olika stenslags konstnärliga uttryck och letade rentav upp flyttblock i skogarna. När vi var ute och cyklade, ville han se minnesmärkena för stenarnas skull. I slutet av sitt långa liv hade han kommit mycket långt från våra västgötska stenresares avsikter. Hans exempel visar, att man kan intressera sig för de ståtliga stenarna av många fler orsaker än våra västgötska stenresare kunde ana.

Trowald bör fortsätta att forska

Oscar Trowald har gjort en stor insats. Man önskar att han går vidare. Även i Sjuhäradsbygden tillkom några minnesmärken, som Trowald dock inte har med i denna utredning. Tiden har inte räckt till för honom. Likaså finns många statyer och minnesmärken i Göteborg, och även de skulle vara värda en utförlig krönika och avslöjande granskning. Hans framstående förmåga att spåra upp källuppgifter och urskilja avsikter skulle med fördel kunna ägnas åt en undersökning av historieintresset kring Jan Guillous romaner om Arn. Trowald är inne även på denna tid, men givetvis ytterst kortfattat. Här fanns ett och annat att hänga upp sig på. Icke oväntat hörde jag till Guillous kritiker. Samtidigt hände mycket av värde. Folk drogs till de historiska utflyktsmålen. Museer, turistbyråer och hembygdsföreningar samarbetade. Sevärdheter skyltades. Utgrävningar kom igång. Hantverkare tillverkade minnessaker med medeltidsanknytning. De inblandade hade alla slags bakgrunder, alla slags drivkrafter och alla slags målsättningar. Här finns mycket att kartlägga och klarlägga. Samtidigt kunde forskning i detta ämne nog ge lärdomar för framtiden.

Klicka här för denna artikel som pdf

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s