Skulpturvandring med Borås-Bosse

Kolossalstatyn av Pinocchio har väckt våldsam debatt i Borås. Foto: Lars Gahrn.
Kolossalstatyn av Pinocchio har väckt våldsam debatt i Borås. Foto: Lars Gahrn.

Skulpturer kan lätt väcka upprörda känslor, och meningsutbytena uppmärksammas ofta i vida kretsar. I tidskriften Ping (ett magasin från DIK) nummer 8 för 2013 skriver Johan Joelsson om bråken i Osby och Borås. I Osby satte man upp två jättelika djur, en sittande kanin och en apa. I Borås restes en nio meter hög staty av Pinocchio. Joelsson har talat med åtskilliga av de inblandade, som säger tänkvärda sanningar. Från Osby får vi höra: ”Medborgarna uppfattar de allmänna platserna, som deras platser. Man måste vara beredd på att ta kritik när man förändrar offentliga miljöer.” Jessica Sjöholm Skrubbe, lektor i konstvetenskap, säger något liknande: ”Allmänheten bryr sig om det offentliga rummet och gör anspråk på att vara delaktiga i gestaltningen av det. När konstvärldens konstsyn krockar med en bredare allmänhets får man räkna med konflikter.”

Medborgarna bevakar det offentliga rummet

Johan Joelsson har skrivit en läsvärd artikel men tar själv inte ställning. Egentligen är allt dock enkelt. I ett fritt samhälle tillhör ”de allmänna platserna”, ”offentliga miljöer” och ”det offentliga rummet” alla medborgare. I ett demokratiskt samhälle har alla inte bara rätt att säga vad de vill utan även rätt att kräva, att beslutsfattarna tar hänsyn till en utbredd folkmening. När ”konstvärldens konstsyn krockar med en bredare allmänhets”, måste det vara så att allmänheten får sista ordet. Det är ju inte så, att konstvärlden skulle ”veta bättre” eller ”ha rätt”. Allt beror på tycke och smak, när det gäller konst. Det ena tyckandet eller den ena smaken är inte riktigare än det andra eller den andra. Ofta kommer insändarstormarna i efterhand, när konstverken är både uppställda och betalda. Då finns ju alltid möjligheten att ta bort konstverken och ställa dem på mer obemärkta platser. Visst skulle vi alla bli arga, om någon statlig eller kommunal befattningshavare kom och satte upp konstverk i våra vardagsrum utan att bry sig om vårt tycke och vår smak. Något liknande sker alltför ofta, när man sätter upp statyer på torg och i parker. Man talar vackra ord om medborgarnas medinflytande, men när det kommer till kritan, är man oftast inte villig att lyssna eller ta rättelse.

Bo Göran Carlsson kritiserar

En ny påminnelse om skulpturernas förmåga att väcka känslor ger oss lektorn, filosofie doktorn och teologie licentiaten Bo Göran Carlsson, Lindomebon, som hamnade i Borås och blev ”Borås-Bosse”. Före jul 2013 kom hans diktsamling Trams och väsentligheter från Borås med omnejd (2013, 105 sidor) med både tidigare tryckta och tidigare otryckta dikter. En av dem heter ”Skulpturstaden” och handlar om de misshagliga skulpturerna i Borås. Störst av dem är Pinocchio, och han får inleda:

”I kulturen

syns skulpturen

dominera helt i sta’n.

I det fria

 syns kopia

-Disney hade likadan! –

av en kille,

som jag ville

gärna göra sub-urban!”

I en not förklarar Carlsson, att ”göra sub-urban” betyder, att skulpturen bör flyttas till sandgropen i Rångedala. Detta är bara en uppvärmning. I andra strofen skjuter han skarpt. Sedan går han vidare:

 Biologien

 -zoologien –

bjuder oss ett vanskapt föl,

jättesuggor,

särk med puggor,

som bort stanna i en göl,

och kaninen,

som i minen

skelar, helt plakat av öl!

(Puggor är ett annat ord för små grodor.)

Fler kritiserade statyer

Lilla Ute har däremot blivit alla boråsares älsklingsskulptur.
Lilla Ute har däremot blivit alla boråsares älsklingsskulptur.

En boråsare inser snart vilka statyer, som åsyftas, men för oss andra är det inte lika lätt. För oss alla andra finns skrifter i ämnet. Vi har ett mindre häfte: Borås skulpturvandringar (Borås Konstmuseum, 2009). Tyvärr är den inte fullständig, men den är värdefull så långt den räcker. Dessutom finns en större skrift: Borås – skulpturstaden (text: Tommy Olsson och Bengt Wahlgren, foto: Bengt Swegmark, Kulturnämnden i Borås kommun, 2006). Vid genomgång av dessa förteckningar får man veta, att Bo Göran riktar kritik mot följande: Walking to Borås (Pinocchio), Declination, Slits, Mate Hunting (den skelande kaninen), Bodhi, The Naked Lady, Octopus, Häst som reser sig (ett vanskapt föl), Antika parafraser (jättesugga), Borås Surround och God dag.

Dessutom gör han tummen ner för följande skulpturer, som inte är upptagna i förteckningen: en balklänning med små grodor och fyra stora hundar, som är röda eller blåa. Särken med ”puggor” är en knallröd balklänning med klonade grodor på. Konstverket var en bröllopsgåva från Borås till kronprinsessan Victoria och prins Daniel år 2010. Intill står röda pudlar och blå bullterriers. Konstverket heter ”Cloned frogs on galadress” och har utförts av den belgiske konstnären William Sweetlove. Kronprinsessan och prinsen fick emellertid inte konstverket utan endast en mindre avbildning. Däremot är de ”välkomna att hälsa på sin skulptur”. Konstverket är hittills skildrat enbart i Borås Tidning (23/5 2010, 24/5 2010, 25/5 2010). Konstverket är föreställande men påminner snarast om de plastfigurer, som låg i vår barndoms paket med frukostflingor. Inför denna bröllopsgåva undrar man var gränsen mellan skämt och allvar går. Åtminstone för mig är den oklar.

Genomgången visar, att Bo Göran ogillar modernistiska, starkt stiliserade (eller karikerade) och icke föreställande statyer. (Undantaget är Bodhi.)

”Ute” och pojken på delfinen

Galatea i Stadsparken är allmänt uppskattad.
Galatea i Stadsparken är allmänt uppskattad.

Den konstintresserade kanske hänger med huvudet och börjar fundera på andra resmål än Borås, men än finns det hopp. Bo Göran Carlsson uppskattar en del av konstverken i sin hemstad. Två av skulpturerna omnämns med tydligt gillande. Den ena är ”Ute” av Charlotte Gyllenhammar. Man ser ett litet barn, väl påpälsat för att kunna vara utomhus. Carlsson talar gillande om ”denna rara rulta” (s. 40). Den andra är ”Pojken och delfinen” av Bror Chronander (s. 60-61). Till Carlssons välbehag har kanske den omständigheten bidragit, att hans bror Nils Ragnar har stått modell för pojken. Huvudorsaken är dock, att skulpturen är föreställande och väl utförd. Man tänker snarast på Carl Milles och hans skulpturer. Carlsson uppskattar dessa två statyer så högt, att han låter dem ses på omslaget till två föregående diktsamlingar. Hans bror och delfinen ses på omslaget till Lyriska eskapader och krumbukter (2011). Lilla Ute ses på omslaget till Varia: Poetiska stycken från Borås och Västergötland (2011). Lilla Ute har på omslaget sällskap av ingen mindre än skalden Bo Göran Carlsson själv. Författaren håller upp Pandus, sin lilla maskot. Ute har verkligen fått första klassens sällskap. Vill man veta, vilka statyer han gillar mest skall man alltså titta på omslagen till hans skrifter.

Många utmärkta statyer

Borås har fler skulpturer av denna eller liknande sort. Följande skulpturer är av samma slag och undgår helt anmärkning:

Fantasidjur av Ivar Tengbom / Ernst Torulf (1910),

Byst av Sven Eriksson med relief av väverska (1913),

Pojken och delfinen av Bror Chronander (1933),

Galatea av Nils Möllerberg (1935),

Sjuhäradsbrunnen av Nils Sjögren (1940),

Sköldpaddan av Bror Chronander (1945),

Knallen av Arvid Knöppel (1947),

Folkvisan av Eric Grate (1949),

Ungdom av Edvin Öhrström (1951),

Lodjuret av Arvid Knöppel (1952),

Gustaf II Adolf (ett porträtthuvud) av Axel Wallengren (1952),

Göran och draken av Sven Lundqvist (1953),

Flickan av Arthur Johansson (1956),

Folktalaren av Sven Lundqvist (1957).

Crocus av Tore Strindberg (1959),

Tonåring av Eva Berggren (1966),

Viskarn av Christian Partos (1989),

Fiskargosse av Sven Lundqvist (1991),

Barn på gungbräda av Kjell Moseholm-Jörgensen (1992),

Anette av Kjell Moseholm-Jörgensen (1994),

Stor och liten av Aline Magnusson (1999),

Flicka och höna av Aline Magnusson (2001),

Jag kan, jag vill, jag duger, av en okänd fransk konstnär (2004),

Ute av Charlotte Gyllenhammar (2005),

De badande barnen av Stig Blomberg,

Hani av Anne-Karin Furunes,

Catafalque av Sean Henry,

 

Detta innebär, att han gör tummen ner för 13 skulpturer eller skulpturgrupper, men att 27 skulpturer är godkända eller passerar helt utan anmärkning. Detta innebär givetvis inte, att Bo Göran Carlsson nödvändigtvis tycker att dessa 27 är bra, men han är åtminstone inte förargad över dem, och detta räcker långt. Borås är kanske trots allt ett angeläget resmål även för kräsna konstälskare. Jag har som synes räknat upp statyerna i tidsföljd. Härav framgår, att föreställande ”utekonstverk” tillkommer även i våra dagar, vilket ju är hoppfullt för Bo Göran och mig. För de tre sistnämnda har jag tyvärr icke funnit något årtal.

Många modernistiska skapelser

Givetvis finns många fler modernistiska skapelser, särskilt ute i förorterna, som ju är sentida bostadsområden, och som därför har fått många sentida konstverk. Dem skall jag inte räkna upp, eftersom jag lätt kan föreställa mig vad Bo Göran tycker om dem. Dessutom finns ett antal skulpturer, som möjligen kan vara så sentida att Bo Göran Carlsson inte har hunnit få med den i sin dikt ”Skulpturstaden”, som skrevs många år innan diktsamlingen utkom.

Skaffa fram vacker och föreställande konst!

När man går igenom vilka statyer, som är uppskattade, godkända eller tålda, finner man, att Bo Göran Carlsson omhuldar föreställande konst, som är vacker eller åtminstone inte motsatsen. Bo Görans uppfattningar är nog de vanligaste, och jag delar dem med honom. Vill beslutsfattare och tjänstemän undvika missnöje och bråk, och vill de göra medborgarna till viljes eller rentav göra dem nöjda, skall de satsa på föreställande konst, som är vacker eller åtminstone inte motsatsen. I ett demokratiskt samhälle är beslutsfattares och tjänstemäns plikt och uppdrag att göra medborgarna till viljes och göra dem nöjda.

Borås-Bosse – en god ambassadör

Den skelande kaninen gör Bo Göran Carlsson upprörd.
Den skelande kaninen gör Bo Göran Carlsson upprörd.

När jag skriver dessa artiklar, sitter jag i vintermörkret, och himlen är mulen mest hela dagen. Jag bläddrar i Bo Göran Carlssons diktsamlingar och tittar på bilder av statyerna. Då längtar jag till Borås. Jag längtar efter att gå statyvandring i sommarvärmen och återse de många högklassiga skulpturer, som finns där. Nu har jag kamera, och givetvis vill jag fotografera dem själv. Några av de statyer, som Bo Göran Carlsson finner förargelseväckande, har jag aldrig veterligen sett. Hans harmsna rader har gjort mig rejält nyfiken. Är skulpturerna verkligen så fula, eller är de ännu värre, eller är de kanske snarare underhållande? Om jag lever och har hälsan, kommer jag att dyka upp igen i Borås under den varmare årstiden. På detta sätt drar även denna harmsna vredesdikt besökare till knallestaden. ”Borås-Bosse” är en god ambassadör för sin hemstad, även när han är arg. Sommaren 2014 var fylld av andra utflykter, men lördagen den 15 november vandrade jag från staty till staty i Borås under fem timmars tid ända fram till mörkningen. Jag hade mycket att göra men ändå missade jag många. Jag kommer antagligen att återvända till Borås för att själv se de återstående konstverken.

Läs vidare

Johan Joelsson, Skulpturer väcker känslor (Skulptural sprängkraft): Offentlig konst i Osby och Borås ger upphov till både glädje och avsky, artikel i Ping: Ett magasin från DIK – det kreativa facket, nr 8, 2013, s. 26-37.

Bo Göran Carlsson, Trams och väsentligheter från Borås med omnejd, 2013 (diktsamling med 105 sidor. Dikten Skulpturstaden finns på sidorna 57-59, Pojken och delfinen på sidorna 60-61. Lilla Ute är med på sidan 40, och Pinocchio kommer med också på sidan 25.)

Bo Göran Carlsson, Lyriska eskapader och krumbukter, 2011 (diktsamling med 97 sidor. På främre omslaget syns ”Pojken och delfinen”, överst på bakre omslaget skulpturen Ute tillsammans med Bo Göran Carlsson och hans maskot Pandus. Dikten ”Om små grodor, och stora” finns på sidorna 55-56. Den handlar om skulpturen grodorna på särken. Dikten ”Skulpturstaden” finns på sidorna 77-79, ”Pojken och delfinen” på sidorna 79-80.)

Bo Göran Carlsson, Varia: Poetiska stycken från Borås och Västergötland, 2011, (diktsamling med 67 sidor. På omslaget syns skulpturen Ute tillsammans med Bo Göran Carlsson och hans maskot Pandus. Dikten ”Om små grodor och stora” finns på sidorna 51-52. Dikten ”Vit vinter” med ett uppskattande omnämnande av lilla Ute finns på sidorna 55-56.)

Klicka här för denna artikel som pdf

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s