Isa – ett smycke på Lygnern

”Hon var ett smycke på Lygnerns bölja.” Så sammanfattade Alice Svan i Tostekulla ångbåten (senare motorbåten) Isas betydelse i en konstlös men trohjärtad och äkta dikt. Redan 1935 skars vraket efter båten sönder, och med plåtarna reparerades bilar i en bilverkstad i Kungsbacka.

En ny Isa på Lygnern

Isa af Lygnern vid ångbåtsbryggan på Sätila Sand.

Isa af Lygnern vid ångbåtsbryggan på Sätila Sand.

Allt detta skedde alltså för mycket länge sedan. Isa borde ha varit glömd för länge sedan, men hon blev inte bortglömd. Folk talade om den gamla ångbåten, och till och med jag hörde talas om Isa i min ungdom, fastän jag aldrig ens hade varit i närheten av Sätila, där hon hade haft sin hemmahamn. En resa med Isa hade för många blivit ett minne för livet. Man talade om dessa minnen, och man saknade båten. Lygnern hade mistat sitt främsta smycke. Alice Svan hade helt rätt i sin dikt. Så kom det sig, att de goda Sätilaborna år 2007 bildade en ekonomisk förening med syfte att bygga en ny båt med samma namn. Allt gick snabbt. Redan 2010 sjösattes elbåten Isa. År 2012 var hon fullt färdig för turisttrafik. Lygnern hade återfått sitt smycke. Historien om Isa är en sannsaga om en båts betydelse för sin bygd.

Historik 80 år efteråt

Isa af Lygnern till sjöss.

Isa af Lygnern till sjöss.

Ångbåten sattes in i trafik redan 1889 och gick med passagerare fram till 1921. Därefter fraktades enbart gods till 1924. Slutligen skall hon då och då ha bogserat virke. Hon blev därefter helt enkelt bara liggande, mer eller mindre övergiven, fram till det bittra slutet 1935. Kan man verkligen få fram uppgifter om en båt, som övergavs för mer än 80 år sedan? Svaret är – åtminstone vad gäller Isa – ja. År 2015 trycktes boken: Isa af Lygnern: En resa tillbaka i tiden in i framtiden (med 89, mycket rikt illustrerade, sidor). Båten Isa af Lygnerns ekonomiska förening bildade en historiegrupp, som består av: Bo Johansson, Christer Lindroth, Lage Gunnarsson, Håkan Almkvist, Göran Åkesson, Lars Eriksson och Jan Sjöström. Dessa har skrivit och satt samman boken eller samlat uppgifter och bilder.

Heltäckande krönika

Isa vid Ramhultafallen.

Isa vid Ramhultafallen.

Det märkliga är, att man har lyckats mycket bra med att få ihop en i stort sett heltäckande krönika, fastän man har arbetat 80 år efteråt, och fastän arkivalier i stort sett saknas. (Man har några fraktböcker. Det är allt. Vissa strödda uppgifter har man dock fått fram ur arkiv med annan inriktning.) Folk har kommit ihåg både det ena och det andra, som rör Isa. Biljetter, polletter, tidtabeller och dylikt har åtminstone av en och annan tagits tillvara. Dessutom har någon eller några från historiegruppen suttit och lusläst gamla tidningslägg för att finna notiser om Isa. Ett flertal sådana notiser återges som faksimil tillsammans med tidtabeller, en biljett, en pollett och så vidare. Dessa inslag i boken ger en stark känsla av det förflutna. Man känner sig nästan närvarande i den tidsålder, då Isa plöjde Lygnerns vågor. De många fotografierna är i allmänhet av hög kvalitet. Historiegruppen har gjort ett gott arbete.

Mycket arbete – dålig lönsamhet

Isa utnyttjades till bristningsgränsen. Hon fick ta 88 passagerare. Nuvarande fartyg, som är lika stort, får ta 40 passagerare. Det var med andra ord ibland mycket trångt på gamla Isa. (Samtidigt har sjösäkerheten förbättrats. Nu finns flytvästar och räddningsflottar till alla ombordvarande. Då saknades allt sådant.) Isa forslade gods och ibland rentav levande boskap. Hon bogserade pråmar. Hon bogserade timmer. Ändå var lönsamheten dålig. Det ena bolaget avlöste det andra. År 1924 var det slut på passagerartrafik och godstrafik, vilket är mycket tidigt. På andra större sjöar höll ångbåtstrafiken igång åtminstone in på 1950-talet. Anledningarna till den dåliga lönsamheten och det tidiga slutet är att Lyngern inte var tillräckligt stor för mera omfattande båttrafik. Sjön är visserligen 18 kilometer lång, men Vänern, Vättern, Mälaren och Hjälmaren är mycket större. Runt dessa sjöar finns också rikare och mera tätbefolkade bygder. Under sådana omständigheter är en mer än 30-årig sjöfartsepok ett stort kraftprov, som vittnar om god företagaranda och bygder av betydelse.

Smycke och turistmagnet

För den nuvarande turisttrafiken från och med 2012 med elbåten Isa finns däremot en mycket större marknad. Vad som gäller är att göra Isa känd, locka med Lygnern och dra till sig passagerare från när och fjärran. Därför har även jag velat dra mitt står till stacken genom att skriva denna bokanmälan. Boken kommer att locka många lustfarare till Lygnern. Köp den, och sprid den! Isa, drottningen av Lygnern, har fått en påkostad, läsvärd och värdig krönika. Läsning av denna historik är en bra förberedelse för en resa med Isa över Lygnerns böljor och tillbaka. Vem vill inte uppleva Lygnerns smycke i dess infattning? Vem vill inte gärna återuppliva en sådan resa med hjälp av krönikan?

Klicka här för denna artikel som pdf

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s