Hennes liv blir en roman

Varför skall man dikta ihop levnadsöden, när man kan skriva om sitt eget liv och sina egna levnadsöden? Ulla Enalid Thomsen (född 1945 i Lindome) håller på att göra en roman (i flera delar) av sitt liv. Verkligheten har större dokumentärt värde än dikter, vilkas dokumentära värde ofta är högst begränsat. Om författarinnans böcker gäller snarast motsatsen.

Tre böcker med ögonblicksbilder

Ulla Enalid Thomsen vid sitt köksbord med sina senaste böcker. Foto: Monika Utbult i oktober 2015.

Ulla Enalid Thomsen vid sitt köksbord med sina senaste böcker. Foto: Monika Utbult i oktober 2015.

Hennes framställning är mycket läsvärd och har åtskilligt att ge åt de flesta. År 2014 kom hennes barndomsskildring ”Tänkträdet, en barndom”, som berättar om hennes barndom i Lindome. Jag har tidigare skrivit en uppskattande anmälan av denna bok. Denna gång skall artikeln handla om fortsättningsböckerna: Halvt på allvar – halvt på lek; Bikter och tankar ur en enastående mammas vidunderliga vardag (illustrerad av Erik Schilberg efter skisser av författaren, 2003, ny upplaga 2015, 127 sidor), Mycket på allvar, en del på lek, 2015, 157 sidor (med illustrationer av författarinnan), Anfall av infall: Kåserier och krönikor (2015, 144 sidor illustrerade av författarinnan). Ulla Enalid Thomsen har sedan mer än 30 år tillbaka skrivit kåserier, krönikor och dikter i tidningar och tidskrifter. Ett urval av dessa har nu sammanställts till dessa tre böcker, som ger glimtar ur hennes liv och inblickar i skiftande stämningslägen.

Obändig livskraft

Omslaget till den första boken av de tre. Denna bok har teckningar och omslag av Erik Schilberg.

Omslaget till den första boken av de tre. Denna bok har teckningar och omslag av Erik Schilberg.

Som ensamstående mor till två tonåringar har hon själv varit tvungen att axla försörjningsbördan och sköta arbete, hem, hushåll och barn. Tidvis har hon varit arbetslös. Då kunde det hänga på fiskelyckan, om familjen fick mat på bordet. Memoarer är ofta fyllda av bitterhet, anklagelser och avundsjuka. Av sådant märks emellertid knappt ett spår hos Ulla Enalid Thomsen. Hon är fylld av livsglädje, kämpaanda och framtidstro. Böckerna är på så sätt en uppiggande läsning. Här finns en obändig livskraft, som till synes övervinner de flesta hinder. Kraftfullt och obändigt är också hennes uttrycksbehov. Följden blir att språkets möjligheter ibland är alltför begränsade med åtskilliga nybildningar som följd. Prosa varvas med dikter. Alla dikter är inte fullträffar, men med djup i känslan, skärpa i tanken och kraft i uttrycket finns här dikter, som når mycket högt. Bäst är dikterna som ger uttryck för känslor, medan verskåserierna som regel inte lyckas lika bra. Med åren har hon utvecklats till en ordkonstnär, som leker med ord, betydelseglidningar och dubbeltydigheter. Hon är verkligen mångsidig.

Förskola och hantverk

Författarinnans första möte med Erik Schilberg ser vi på omslaget till denna bok.

Författarinnans första möte med Erik Schilberg ser vi på omslaget till denna bok.

Vi får möta författarinnan till vardags och till fest. Hennes romans med Erik Schilberg är vackert, öppet och ärligt skildrat. Hennes arbete i skola och daghem kommer också med, men här skulle man önska en utförligare skildring. Nästan alla nutida barn kommer att ha minnen inte bara från skolans värld utan även från daghemmens eller förskolans. Då är det viktigt att denna verksamhet skildras utförligt, så att vi i framtiden har utförliga berättelser att hämta uppgifter ur. Margit Wannerberg har här gjort en viktig insats med sina skrifter, men vi behöver mer, mycket mer. Ulla Enalid Thomsen kommer förhoppningsvis tillbaka med utförligare skildringar. Hon har på senare år försörjt sig som konsthantverkare. Även denna verksamhet vore värd en utförlig skildring. Konsthantverkare är bra på att arbeta med händerna, men tyvärr skriver de inte mycket. Därför har vi få skildringar från konsthantverkares liv och arbete. Ulla Enalid Thomsen kan både arbeta med händerna och skriva. Vi hoppas på en insats även med detta ämne.

Tillbakablickar

Ulla Enalid Thomsen har ibland ägnat sig åt klippning, vilket detta omslag erinrar om.

Ulla Enalid Thomsen har ibland ägnat sig åt klippning, vilket detta omslag erinrar om.

Författarinnan lever i högsta grad i nutiden. Tillbakablickarna är få. Hon tycks ha skrivit av sig sin barndom i boken ”Tänkträdet”. Vissa tillbakablickar finns dock. Så till exempel skulle hon en gång för länge sedan klippa sin storebror Bo Göran Carlsson för en billig penning. Klippningen blev så katastrofal att Bo Göran rasande jagade Ulla genom en stor del av Lindome. En frisör snyggade efteråt till Bo Göran så gott det nu gick efter den föregående klippningen. Fem år gammal fick Ulla scharlakansfeber och hamnade på Varbergs lasarett. År 1950 låg Varberg mycket långt bort från Lindome. Ingen vuxen kommer ner och hämtar femåringen, när hon skall åka hem, men de vuxna är mycket ansvarsfulla och tar hand om henne som en stafettpinne. Sköterskan följer henne till stationen, där stationsbiträdet tar över ansvaret. Sedan får konduktören på tåget tillsynen över det lilla flickebarnet. På Kungsbacka station står storebror Nisse, anställd vid järnvägen, spanar efter lillasyster och vinkar åt henne. Vid Lindome station står hennes älskade pappa och tar henne i famnen. Då är hon hemma igen efter sin långa resa ute i den stora världen. Hon har berättat om denna sjukhusvistelse och tågresa i ”Tänkträdet”. Men här i ”Anfall av infall” är hon utförligare. Här får vi en förtjusande tidsbild från en värld, som känns mycket avlägsen. Ulla Enalid Thomsen har mycket att ge och berätta.

Klicka här för denna artikel som pdf

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s