Rimmad lärdom från Borås

Bo Göran Carlssons tydliga, prydliga och regelbundna handstil på en försändelse känner man genast igen. Med stor förväntan öppnar man försändelsen. Med stor sannolikhet rör det sig om en bok, som han själv har skrivit. Eftersom han är en framstående författare, som skriver intresseväckande och medryckande, börjar man genast läsa. Man återvänder gång på gång till boken, och snart är den genomläst.

Glashuset häcklas

Bo Göran Carlssons nya diktsamling.

Bo Göran Carlssons nya diktsamling.

Andra böcker kan ligga olästa år efter år, men med Bo Göran Carlssons böcker är det inte så. Under 2016 har han utkommit med en ny diktsamling: Bo Göran Carlsson, Boråsbygds-Lyrik och andra poetiska oarter (Borås, tryckt i Stockholm, 2016, 133 sidor). Dikterna föreligger i tidsföljd, och de flesta har tryckts i föregående diktsamlingar. När hans diktböcker har sålt slut, trycker han nämligen upp en ny bok med både nytt och gammalt. Det är utmärkt att hans viktigaste dikter på detta sätt alltid är tillgängliga. Bland nytillkomna dikter märks ”Glashuset”, ett träffsäkert verskåseri om det ”orangeri”, som har uppförts i stadsparken i Borås. Ett orangeri är ju egentligen ett växthus, men detta växthus byggdes som och användes som kafé eller restaurang. Folk vill som bekant ha trevliga ”fik” att fördriva tiden på. Dessa önskningar har blivit bönhörda med ”överetablering” som följd. Restaurangen blev inte lönsam. Många av stadsparkens invånare hade velat uppsöka orangeriets toaletter, men de blev avvisade. Bo Göran Carlsson har ett bra förslag till annan användning av glashuset:

Förslag till kommunen: Gör om! Gör rätt!
Bygg om hela huset till toalett!

Bilder från stadsparken

Lilla ”Ute” har blivit alla boråsares älsklingsskulptur. Foto: Lars Gahrn.

Lilla ”Ute” har blivit alla boråsares älsklingsskulptur. Foto: Lars Gahrn.

Dikten vittnar på sitt sätt om hur mycket stadens offentliga platser betyder och hur de fängslar både allmänhetens och skaldernas uppmärksamhet. Ett annat exempel på den saken är dikten ”Bilder från Stadsparken i Borås, dagen före Midsommarafton 2014”. Detta är ett verskåseri av fyndigaste slag, som kan göra vem som helst nyfiken på stadsparken i Borås. Vi, som känner den sedan föregående besök, kan inte undgå att längta tillbaka. Här passerar återigen stadsparkens statyer revy, några gillade eller godkända av den fordringsfulle skalden, andra häcklade och avskydda, alla insatta i fyndiga sammanhang. Jag har skrivit det förr, men jag skriver det här på nytt: Borås-Bosse är en utmärkt ambassadör för sin stad, även när han häcklar den och svänger sin färla.

Stadsparksleden och teaterns rivning

I denna dikt framträder Bo Göran Carlsson närmast som rimkonstnär. Tros mycket framstående rimkonst får han in det avsedda innehållet. I nedanstående strofer häcklar han Borås makthavare för gamla synder, nämligen den planerade Stadsparksleden och rivningen av teatern.

Nära Stadsparksleden
fåglar har byggt reden,
tvenne invid stammen av en bok.
Glada slapp vi se den
färdigbyggd, men Ve den
som så dumt planerat, inte riktigt klok!

Men teatern rev man,
fast politiskt drev man
frågan tills man stod där nästan matt.
Insändare skrev man;
mycket sorgsen blev man
när den ruinerades helt fräckt en natt.

Boken har många dikter, till vilka man har anledning att återvända. Märkligt nog saknar diktsamlingen dock både innehållsförteckning och register. Detta är en allvarlig brist. Själv har jag fört anteckningar på ett pappersblad, som jag lägger in i boken, men en bok av värde bör ha en innehållsförteckning.

Lärdom i noter

Galatea i Stadsparken är en havsnymf och följaktligen avbildad utan kläder, beredd att när som helst åter glida ner i vattnet, där hon hör hemma. I sin dikt ”Bilder från Stadsparken i Borås” nämner skalden, att några skämtare hade satt en trosa på henne.

Galatea i Stadsparken är en havsnymf och följaktligen avbildad utan kläder, beredd att när som helst åter glida ner i vattnet, där hon hör hemma. I sin dikt ”Bilder från Stadsparken i Borås” nämner skalden, att några skämtare hade satt en trosa på henne.

I diktsamlingen finns även den historiska dikten ”Sankta Marie källa”, och i en not meddelas även en vägbeskrivning och en kortfattad historik över denna undergörande källa. Läser man både det ena och det andra, känner man längtan efter att se denna plats, även om vattnet numera inte längre lär vara drickbart. Filosofie doktorn, teologie licentiaten och förre lektorn Bo Göran Carlsson är en mycket lärd man, vilket innebär, att han då och då behöver lämna förklaringar i noter. En av dikterna handlar om den lilla rara barnstatyn ”Ute”, som har blivit alla boråsares och även Borås-Bosses älskling bland stadens många statyer. Genomgående rimord är ”sute”, som inte används ofta numera. Även den vanligare formen ”sutte” har i våra dagars blivit ovanlig. Bo Göran finner sig föranlåten att förklara: ”sute = äldre konjunktiv av sitta, används av Esaias Tegnér!” Författaren vänder sig till en bildad läsekrets, och då kan förklaringen vara till nytta. Den stora allmänheten däremot vet nog inte vad vare sig konjunktiv eller Esaias Tegnér kan vara. Tegnér använde ordet i dikten ”Ingeborgs klagan”, som ingår i diktverket Fritiofs saga, skrivet nästan 200 år före Bo Görans diktsamling.

Framstående ordkonstnär

Bo Göran Carlssons dikter kräver mycket av sina läsare. Författaren är en ordkonstnär, som använder både nya och gamla ord, ovanliga vändningar, ibland skriftspråkliga uttryck, ibland talspråk. Allt skiftar efter stundens stämningar, ämnet och rimmets krav. Hela tiden finns här litterära anspelningar, historisk bakgrund och förebilder i det förflutna. Kort sagt, Bo Göran Carlsson skriver för en bildad läsekrets, som visserligen finns även i våra dagar, men dock torde vara mindre talrik nu än under vår ungdom. Han är en viktig motståndsman i en tid, då man förenklar både språk och innehåll, för att allt skall bli så lättillgängligt som möjligt.

Sjuhäradsbygdens gerillaledare

I vår tid skriver man spaltkilometer efter spaltkilometer om ”Mello” (Melodifestivalen) men föga om diktning. Om diktsamlingar trots allt skulle recenseras i tidningarna, tycks man skriva enbart om diktning utan rim, utan versmått och utan begripligt innehåll. Det skulle vara lätt att tappa sugen, men lyckligtvis har Bo Göran Carlsson inte några tankar åt det hållet. I ”Relikt-dikt i februari” skaldar han:

Mandom, mod och vattumän
finns, som skriver dikter än,
så att gåspennan blir varm
emot bord och fönsterkarm.
Hej och hå! Då och då
missar de att hitta rim.
I Borås Du finner dem.
Undrar bara var och vem!

Jag tolkar denna strof så, att Bo Göran Carlsson är fast besluten att fortsätta som Sjuhäradsbygdens gerillaledare i kampen mot ytlighet och fördumning. Han behövs.

Klicka här för denna artikel som pdf

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s