Shakespeare tolkad i Lödöse

Kan Shakespeares mer än 400 år gamla skådespel passa in i vår tid, fastän det är fyllt av den tidens övertro och vidskepelse? Så tänkte jag, när jag for iväg till Lödöse för att se Shakespeares skådespel ”En midsommarnattsdröm”.

Var allt en dröm?

Lysander och Hermia, ett kärlekspar med bekymmer. Foto: Lars Gahrn.

Lysander och Hermia, ett kärlekspar med bekymmer. Foto: Lars Gahrn.

Jag hade inte behövt bekymra mig. När jag såg skådespelet, smög sig tanken på mig, att denna fråga nog hade föresvävat även Shakespeare. Att övertro, tron på älvor och andra naturväsen och deras trolldom, till stora delar var diktning och påhitt, har han av allt att döma misstänkt eller anat. Samtidigt har varken han eller någon av oss andra vetat var gränsen mellan verklighet och påhittad folktro går. Hans skådespel kallas därför en dröm. På slutet berättar alla de medverkande, att de har drömt konstigt under natten. Kanske är hela skådespelet bara en dröm? Några bestämda svar får vi inte. Shakespeare var inte någon forskare. Han var en stor diktare. På detta sätt kunde han använda sig av älvor, naturanden Puck, kärleksörter och trolldom utan att göra gällande, att allt detta eller något enda av detta skulle vara sanning. I drömmen händer som bekant även det mest oväntade, och där stormar lidelser och begär mer otyglat än i levande livet. Han var en stor diktare, men samtidigt är det alltid oklart, vad han själv tyckte och ansåg. Hans diktade personer har fått sig många olika och motstridande åsikter lagda i munnen, men vilken av dessa många uppfattningar är Shakespeares? Det får vi inte veta, och kanske var det inte meningen, att vi skulle få veta vad han tyckte och trodde.

Många skickliga skådespelare

Kulturföreningen Ljudaborg har med anledning av Shakespeare-jubileet 2016 satt upp detta skådespel. År 2016 har 400 år förflutit sedan Shakespeare gick ur tiden. Föreningen har en lång verksamhet och många uppsättningar bakom sig. Många skådespelare har fostrats och övats upp. Spelskickligheten är stor liksom spelglädjen. Man har fler skådespelare till denna uppsättning än vad man behöver. Följaktligen har man två lag skådespelare. Ena kvällen tjänstgör det ena. Andra kvällen det andra. De bjuder på föreställningar av hög klass. De klarar sig utmärkt utan mikrofoner. De har lärt sig att tala, så att åskådarna hör vad som sägs. Samtidigt talar de utan att skrika. De har fått lära sig att hålla rätt balans, så som man fick lära sig i teaterskolor förr (och möjligen även i våra dagar, fastän man inte märker lika mycket av dylik undervisning i våra dagar).

Ombytlig kärlek genom trolldom

Puck bland älvor. Puck åstadkommer många förvecklingar under skådespelets eller drömmens lopp.

Puck bland älvor. Puck åstadkommer många förvecklingar under skådespelets eller drömmens lopp.

Själva innehållet i teaterstycket är märkligt, och jag var fundersam, när jag tänkte på vad som berättades. Två unga män, Lysander och Demetrius, ville båda ha den vackra Hermia. Hon vill ha Lysander, men hennes far befaller henne att gifta sig med Demetrius. Den sistnämnde har varit förlovad med Helena, som är lidelsefullt förälskad i Demetrius men numera försmådd. Så långt passar förvecklingarna helt och hållet in i nutidens erfarenheter, men fortsättningen är uppseendeväckande. Älvornas kung Oberon ger naturanden Puck befallning att rätta till förhållandena. Han droppar kärleksörtens saft i ögat på de båda männen, när de har lagt sig till vila i skogen. De kommer nu att bli lidelsefullt förälskade i den första flicka, som de får se. Allt går fel, och bägge männen vill härefter ha Helena. Nu är Hermia försmådd. Flickorna vet varken ut eller in och blir ovänner. Samtidigt förvandlas en skådespelande hantverkare till en åsna. Älvornas drottning Titania har fått samma kärleksört och blir nu vansinnigt förälskad i åsnan. Vad är nu detta för en rövarhistoria?

Kärlekens kraft, oberäknelighet och ombytlighet

Så vill man utropa, men vänta! Har inte skådespelet ett viktigt budskap inte minst till vår tid? Vad som egentligen väcker lidelsefull kärlek hos oss människor vet vi inte, strängt taget. Varför blir man lidelsefullt förälskad i en person och inte i en annan? Kärlekens uppflammande är verkligen i många fall en gåta. Vi kan i vissa fall ana vissa anledningar, men alltid missar vi mycket eller det mesta. Känslolivet är så okänt och så invecklat till orsak och verkningar, att alltsammans ter sig gåtfullt, om man vill begripa varför det ena eller det andra händer. I våra dagar salubjuds upplågande passioner, ”destruktiva” förhållanden och plötsliga partnerbyten dagligen och stundligen på veckopressens löpsedlar. När jag satt i Ljudaborg och såg föreställningen, föreföll mig handlingen välbekant från vår samtid. Shakespeare har något viktigt att säga oss om kärlekens kraft, kärlekens oberäknelighet och kärlekens ombytlighet. Detta mer än fyra århundraden gamla skådespel är verkligen ett skådespel för vår tid. Shakespeare använde visserligen en vältalighet och ett blomstersmyckat språk, som inte har några motsvarigheter i våra dagar, men i ett drömspel hör poesi och uttrycksfulla utgjutelser hemma. Shakespeare är skicklig, och han har skickliga uttolkare i Lödöse.

Drift med amatörteater

Pyramus och Thisbe skildes åt av en mur. Muren gestaltades av en skådespelare i detta skämtsamt menade teaterstycke i teaterstycket.

Pyramus och Thisbe skildes åt av en mur. Muren gestaltades av en skådespelare i detta skämtsamt menade teaterstycke i teaterstycket.

Det enda som avslutningsvis känns en smula verklighetsfrämmande är avslutningen. Skådespelet slutar med ett trippelbröllop. Tre lyckliga brudpar gifter sig. Kanske händer sådant någon gång i verkligheten, men det är inte helt verklighetsbetonat, att tre tilltrasslade kärleksförhållanden reder upp sig på ett lyckligt sätt, och att tre brudpar blir lyckliga. (Äktenskap ingicks på den tiden sällan av kärlek, och äktenskapen var sällan lyckliga ens i början.) Under bröllopsfesten har Shakespeare lagt in ett skådespel, som några enkla hantverkare spelar upp för att roa brudparen. Hantverkarna spelar historien om Pyramus och Thisbe. Här driver Shakespeare med den tidens amatörteater, som säkerligen på många sätt var undermålig. Han gör det dock med vänlighet och förståelse: om någon gör sitt bästa, har skådespelet ändå ett värde. Lödöses skådespelare är bra även på att spela dåligt. Dock hade man sina svårigheter. Efter några repetitioner spelade man så bra, att man måste anstränga sig och bemöda sig om att spela dåligt. Om teater har spelats i Lödöse under medeltiden, har den varit något liknande: glada amatörer med spelglädje men bristande skicklighet eller kringresande gycklare (förmodligen föga bättre), som har dykt upp på någon marknad. Teaterkonsten i Lödöse har förbättrats högst påtagligt i dessa yttersta tider.

Läs vidare

Ett program med vackra och poetiska bilder har utgivits: Ljudaborg Kulturförening presenterar 2016 års sommarföreställning: En Midsommarnattsdröm av William Shakespeare i regi av Martin Rossing. Programredaktion: Sorayah Hellberg & Maria Hjelm. Foto: Nicklas Hjelm. (2016, 20 rikt illustrerade sidor med färgbilder).

Klicka här för denna artikel som pdf

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s