Lödöse medeltidsdagar

Lödöse av idag är ett mycket lugnt och fridfullt samhälle. Man kan inte ana, att här under medeltiden låg en av Sveriges största och betydelsefullaste medeltidsstäder. Lödöse museum ligger där som en påminnelse om det förflutna, men lugnet och fridfullheten har präglat även denna del av samhället.

Ingång genom museet

Riddaren har fällt upp visiret för att få luft och svalka i sommarvärmen. Foto: Lars Gahrn.

Riddaren har fällt upp visiret för att få luft och svalka i sommarvärmen. Foto: Lars Gahrn.

Kulturföreningen Ljudaborg lyckas dock gång på gång återskapa litet av det myllrande folkliv, den färgprakt och den brokiga handel, som fanns i Lödöse en gång för länge sedan. Lördagen den 4 och söndagen den 5 juni 2016 ordnades Lödöse medeltidsdagar med framför allt en omfattande marknad. Verksamheten har ökat i omfång. I år fyllde marknaden och övriga verksamheter utrymmet bakom museet fram till skogsbrynet och friluftsteatern Ljudaborg, Besökarna gick in i marknaden genom museets reception, vilket är en utmärkt lösning. Museet och marknaden börjar redan i museets reception, eftersom man går in genom museibutiken, som har ett stort och högkvalitativt urval av varor, flera av dem kopior av vikingatida och medeltida föremål. Rummet är som många andra moderna skapelser stort, ljust och luftigt. Man går så att säga stegvis från nutiden in i medeltiden.

Alla slags varor

De medeltida städerna hade ett stort utbud, men ändå var marknaderna av stor betydelse för dem. Under marknadsdagar blev utbudet av varor mycket större på grund av tillresande köpmän. Likaså ökade tillströmningen av folk, som ville handla. Lödöses marknad 2016 var stor. Här fanns det mesta att köpa. Jag och Martin Andersson skulle titta på marknaden. När vi skulle stiga på tåget mot Vänersborg, mötte vi Julia Källhult från Alingsås. Hon är känd från torneringar och slottsspel i Gräfsnäs. Där är hon klädd i historiska dräkter. På Göteborgs Central var hon klädd i nutida plagg. Väl inkommen på marknaden, försvann hon för några minuter och kom tillbaka klädd i fullständig medeltida dräkt: klänning, hårkrans, dryckeshorn vid sidan och ett smycke. Själv inköpte jag tre paket barkbröd från Härjedalen (Skogsknäcke med enbär och bark, bakat av Härjedalsbröd AB i Lillhärdal). Några varor tillverkades på marknaden. Repslagarmuseet från Älvängen hade nämligen ett stånd där. Några medlemmar tillverkade rep inför intresserade åskådare.

Marknaden – en medeltidsutställning

Under pansaret bär riddaren en vadderad jacka, som värmer i sommarsolen.

Under pansaret bär riddaren en vadderad jacka, som värmer i sommarsolen.

Framför allt fanns här sentida avgjutningar av medeltida smycken. Här fanns stora mängder sådant, och allt är bra. Nordisk formgivning stod mycket högt under vikingatiden och medeltiden. Vi har många skickliga konsthantverkare, som gör en stor insats genom att gjuta av dessa vackra smycken. Ibland nyskapar de smycken med gamla som förebilder. Tack vare dessa bodar med smycken och kläder är marknaderna stora medeltidsutställningar. Man förstår klarare än annars, att arkeologerna å ena sidan och hantverkarna å den andra gör halva arbetet var. Arkeologerna gräver fram mynt, smycken, redskap och delar av tyger, men fynden är ofta ofullständiga, skadade och missfärgade. De säger inte den historieintresserade allmänheten särskilt mycket, om de läggs ut i en monter. Om hantverkare nytillverkar fynden, och om tygerna vävs upp på nytt och blir till dräkter, då har man verkligen någonting att titta på. Då får medeltiden liv på nytt. Här på medeltidsdagarna var det som om gamla Lödöse för några dagar hade väckts till liv igen. Här hade man en levande medeltidsutställning.

Varmt under pansaret

Julia från Gräfsnäs, riddar Osborn från Göteborg och riddar Vargtass från gruppen Infensus.

Julia från Gräfsnäs, riddar Osborn från Göteborg och riddar Vargtass från gruppen Infensus.

Icke bara kläder kunde inhandlas på marknaden. Där fanns även hjälmar, svärd, stridsyxor, harnesk, benpansar, armpansar och allt annat som hör till en medeltida riddarrustning. Givetvis kunde man även se bepansrade krigare i strid. Infensus, SMAC och Torpums Compagnie bjöd på stridsuppvisningar, Infensus på tornerspel. Dagarna var varma, och riddarna svettades under pansaret och under sina vadderade jackor, som bars under pansaret, för att detta inte skulle skava på kroppen. Både pansar och vadderade jackor vållade värme och strömmar av svett. Så var det också på den gamla tiden. Under slaget vid Brunkeberg 1471 blev Trotte Karlsson – berättas det – ”het och mycket trött”. Han satte sig ned på marken för att vila ”och sin hjälm uppslog”. (Detta bör betyda, att han öppnade visiret för att få luft.) Då kom ett lod (en kula) och träffade honom mellan ögonen. (Sven Ulric Palme, Sten Sture den äldre, Sthlm 1968, s. 61.) Så illa gick det lyckligtvis inte i Lödöse, men varma och mycket trötta blev de pansrade krigarna. De behövde hjälp både med att ta på rustningsdelarna och med att ta av dem. Det var ”anatomiskt omöjligt” att göra allt detta själv, försäkrade de. Man förstår, hur viktiga väpnarna var. En riddare behövde alltid en hjälpande hand.

Rikt program

Flera andra grupper hjälptes åt att skapa liv och rörelse. Alla gjorde uppskattade insatser. Musikgruppen Bockfot spelade och sjöng. Gycklargruppen Mareld jonglerade och ägnade sig åt akrobatik. Hörsägen Sagoberättare levandegjorde vikingatida eller medeltida berättelser. Lödöse museum genomförde magasinsvisningar. Här på museet hölls också föreläsningar. Många hjälptes åt att dra fram Lödöse och medeltiden ur glömskan. De lyckades bra även denna gång.

Klicka här för denna artikel som pdf

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s